Jobbigt som f*n

Jag blir så arg när idioter vill "censurera" ett svärord genom att byta ut en av volkalerna med en stjärna. Herregud, människor, lägg av!

Klippavsnitt

Jag har alltid undrat hur det är att vara publik på klippavsnitt av en talkshow. Borde man inte känna sig ganska blåst? Att man betalat för att bara sitta och titta på en skärm med klippt från gångna avsnitt istället för att bl vittne till ett kolosalt bråk. Kan inte vara så kul.

Runkar och sprutar

"Jag runkar och sprutar" - Maskerad man i Fråga Olle-dokumentären.

Misslyckad protest

Tänkte svälta mig själv i protest efter att ha tjaffsat med mamma precis innan vi skulle äta. Hon sa att hon var så trött på att jag varit seg sen jag kom tillbaka från träningen, då jag av trötthet för en sekund lutade huvudet mot bordet. Då blev jag arg och skrek på henne. Ibland kan hon vara riktigt jobbig.

Hur som helst. Jag klarade inte av det. Gud vad mycket jag åt. Nu har jag ont i magen.

Album

Ser på Facebook att allt fler album heter något inspirerat av "Black Eyed Peas" och slås av tanken att jag också vill bli lika framgångsrik som dem i framtiden.

Mm what you say

Ägd

HAHA! Kom just hem från läkaren, och visst hade jag rätt! Det är astma! HAHA! Där fick mamma allt! Va! HAHA! Vad glad jag blir!

Plötslig spädbarnsdöd

Risken för plötslig spädbarnsdöd ökar om ett barn sover med sina föräldrar, menar en undersökning som Svenska Dagbladet tagit del av. Undersökningen menar att 54 procent av de som drabbas av plötslig spädbarnsdöd gör det när de sover med sina föräldrar. Därför bör barn under sex månader gamla ligga på rygg i en egen säng bredvid föräldrarnas.

Idioter.

Min allergi

I tisdags gav vi bort vår katt till min morbror. Allergin från en lång tid tillbaka kröp fram och förstörde min andning. Eller, allergin fanns där från början, men mamma förnekade det. Hon sa att det var en förkylning och att det bara var ett samanträffande. Så säger hon fortfarande. Att det är en förkylning. För att jag sedan i tisdags inte blivit så värst mycket bättre. Jag hostar illa och är snuvig och så låter det när jag andas. Men hon byter inte åsikt. Hon säger att det är en förkylning, ingenting annat. Jag säger att det är allergi, och att den inte gått ur mitt system ännu. Hon säger att det är en förkylning. Och så vidare.

Detta gör mig arg. Fruktansvärt arg. Jag vill skrika på henne och säga att DET ÄR ALLERGI OCH ATT DET ÄR HENNES STÄNDIGA FÖRNEKANDE SOM GJORT ATT DET BLIVIT SÅ HÄR ILLA! SÄGA ATT HON INTE VET NÅGONTING!

Men jag gör inte det. Jag vet inte varför. Ens mamma har nog större makt över en än vad man tror själv. Herregud, vad arg jag blir!

Brb, får gäster.

Halv åtta hos mig

Jag ser för första gången i mitt liv på "Halv åtta hos mig" och det första jag lägger märke till är hur mycket de klipper när de sitter och äter. Den enda anledning till detta jag kan tänka mig är att det uppstår väldigt många pinsamma tystnader mellan "Vad är det här för något" och "Vad gott den här var!".

Förövrigt tycker jag att det är ett otroligt pinsamt program och jag får ångest av att se på det.

Falsk nostalgi

Vad är grejen med all danna falska nostalgi som folk ska hålla på med? Lägga upp bilder från en månad tillbaka och sedan skriva att man saknar tiderna tillsammans. Lägg av, snälla!

Mog1

Fritjof är mogeN^

Försiktigt

Att ha blivit kattägare har förändrat min syn på världen. Jag ser allt som farligt, som ett hot mot min kattunges överlevnad. Teven, vattenkokaren, krukor, lampor. Och balkongen. Balkongen är Eifeltornet och min katt en spottloska.

Jag blir oroad av allt. Tänk om han välter en kruka på sig själv. Tänk om han sätter en av fjädrarna från hans leksak i halsen. Herregud, tänk om han går för nära tekoppen och bränner sig!

Detta har orsakat flera förebyggande åtgärder från min sida. Jag ställer allting så långt bort från Atom som möjligt och flyttar ständigt på dem beroende på var i rummet han befinner sig. Detta är inte enkelt då det inte hörs när han går. Han är i köket och så blinkar man och då han har tryck in sig mellan din rygg och soffan.

Jag vet inte. Är det här lite för maniskt? Ska jag låta katten vara en katt? Jag tycker redan nu synd om mitt framtida barn. Och barnbarn.

Atom blir galen

Atom har tappat förståndet. I tre dagar har han varit vår och betett sig exemplariskt. Lugn och snäll. Men sedan en halvtimme tillbaka har han blivit galen. Sprungit runt och runt och slagit ner saker.
Jag blir lite rädd. Undrar hur det kommer gå i morgon när han för första gången är ensam hemma.

Atom

Nutti, skutti, plutti, dutti osv.

Första dagen på gymmet

Jag rycker i entrédörren som egentligen borde tryckas. Jag trycker. Dörren öppnas.
Jag fortsätter in, upp för de grå stentrapporna som ser ut som plast, svänger till vänster och går sedan ner för några andra trappor. Den andra upplagan av trappor leder ner till ett rum som i sin tur leder till omklädningsrummen. Där dammsuger en tjej med blont hår den stora svarta rektangel som är menad att man ska torka av sina smutsig sulor på. Den ligger där helt i onödan då alla redan tagit av sig skorna men hon dammsuger ändå. Vardagshjälte.

Jag fortsätter in till omklädningsrummet. Jag möts av avklädda män, några tjocka, några mindre tjocka. Ingen är vältränad. Det ger mig ångest att se så många nakna otränade män. Får mig att undra om jag också kommer se ut sådär om ett tag. Om det här med gym kommer ha omvänd effekt.
Byter om. Det är lustigt hur träningskläder inte luktar något när man är hemma men påminner om ruttnande valkött när man sedan tar på sig dem.

Jag lyssnar på de otränade männens konversationer. Märker att män är fruktansvärt ointressanta, så jag slutar lyssna.

Jag hör ett distikt dammsugarljud och ser till min förvåning att den blonda vardagshjälten nu står bredvid mig, stirrandes rakt ner i golvet. Detta beror på att hon står precis så att hon kan se rakt in i duschen.
Mannen som byter om mitt emot mig grips av panik. Han slänger på sig kläderna lika snabbt som en jeopard i en Ferrari. Hela han blir suddig av rörelser. Det hela är mycket underhållande.

Två minuter senare är klockan fem och går jag och tränar.

Vinn en iPhone 3GS

Under vilket årtionde släpptes iPhone 3GS?

A) 2000-talet
B) 1990-talet
C) 1980-talet

...

Spotify

Jag har haft tillgång till Spotify i en vecka nu. Det är användbart ibland. I skolan till exempel. Tyvärr får jag inte spela musik ur datorns högtalare i skolan då att alla tycker illa om min musik. Vad jag än lyssnar på. Spelar jag Michael Jacksson får jag höra att han är en våldtäktsman och pedofil. När någon annan gör det är han en legend och ett musikaliskt geni.

När jag sedan ska använda tjänsten hemma, utan några som helst begränsningar, vet jag inte vad jag ska lyssna på. Jag får alldeles för många alternativ. Det är som om jag fått tillgång till världens största hemligheter för att sedan inte kunna välja vad jag vill veta.
Jag sitter bara och funderar. Vilken artist? Vilken grupp? Vad för schanger? Det är som om Spotify är för stort för att kunna bearbetas av en mänsklig hjärna. Som Bibeln, ungefär.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Klar med toalettsurfing

Är klar nu. Det där måste jag göra om.

Toalettsurfar fortfarande

Jag sitter kvar här. Det är mysigt. Jag diggar till musik och läser.

Toalettsurfa

Laptop är väldigt händigt. Det är nämligen så att jag skriver det här från toaletten. Lyssnar dessutom på musik.

Modern teknik, helt fantastiskt.

En eftermiddag på soffan

Ligger på soffan. Vi har en divan men jag väljer att ligga vertikalt, tycker det är mer naturligt. Mina ben får inte plats. Får lov att vila dem på armstödet vilket gör ont i smalbenen. Funderar på att flytta på mig men orkar inte.

Ser på Seinfeld. Eller, det är på i bakgrunden. Det är väldigt gamla avsnitt och kläder. Allt ser urtvättat ut. Det tycker jag allt gör i gamla teveserier, ser urtvättat ut.

Har spenderat större delen av eftermiddagen här. Liggandes på soffan utan tröja, under en filt och sett på teve och sett på äckliga saker på internet. Har inte duschat sen träningen i skolan och är lite svettklibbig. Har druckit en cola också. Dricker alldeles för mycket cola nuförtiden.

Har pillat mig lite här och var, sådär som pojkar gör. Pruttat lite. Det vanliga.

Jag skulle förresten aldrig betala för att se Jerry Seinfelds stand-up. Han är så fruktansvärt tråkig. What's the deal with that?

Vem vet mest?

Ser på "Vem vet mest?" och funderar över hur vissa människor lever sina liv. Vilka nördar det finns.

Min vision av tjejernas omklädnkingsrum

Det första som slår en när man stiger in denna tämligen okända värld är doften av nejlika och kardemumma, samma arom som man föreställer sig möter besökare i pepparkakeland.
Ur högtalarna placerade i vartenda av rummets hörn spelas MIKA på högsta möjliga volym för att öka tjejernas självförtroende och få dem att glömma alla skönhetsideal.
Väggarna är täckta med aprikosfärgad sammet och överallt syns pastellfärgade fjärillar som lekfullt flyger i olika, väldigt komplexa, geometriska formationer.
Golvet är täckt med sand från en av Brasiliens kilometerlånga stränder. När man går kittlas det under fötterna.
I varje toalett ligger det redan ett extra tjockt papper så att det inte ska höras ut när man gör sina behov. För säkerhets skull är även väggarna ljudisolerade.
Det finns flera olika sorters duschar. Ur en väller det fram olja som gör en alldeles hal och glansig. Ur en annan sprutas perfekta mängder brun utan sol, så att man ska kunna behålla solbrännan man jobbat så hårt på under sommaren. Och så en vanlig dusch, men med Evian-vatten. När man sedan är klar med rengöringen av kroppen startar en helt automatiserad maskin som torkar håret och återställer det till en förinställd stil. Därav det misstänktsamt torra håret nästa lektion.
Tillsist finns det ett hemligt, undangömt rum vars placering endast ett fåtal känner till. Där står det alltid ett bord dukat med tacos, ifall någon blir sugen på tjejmiddag.

Mogen kille

Jag satt fast två snoppar på Martins rygg utan att han märkte någonting. He. He.

Rubriker

Jag tycker det låter illa när folk har rubriker i ett föredrag. Liksom bara säger "Medicinska egenskaper" eller något.

Alex spelar CS

Alex spelar Counter-Strike. Alex pressar gränserna för mänsklig koncentration. Han svarar inte på tilltal. Jag kan inte få honom att säga någonting. Det är som att försöka få en mussla att citera Shakespeare.

Men plötsligt utbrister han "Jävla lagg!", stänger ner datorn och går till lektionen. Alex dog.

Rixdax

Sitter på samhällskunskap. En och en halv timmes långsamt förblödande ur ett lite skärsår orsakat av sidan på ett pappersark. Vi spelar spel på internet. Rixdax heter det och är i princip Monopol med riksdagfrågor som är fruktansvärt aggriverande. En i klassen har över 7000 poäng, jag har lite över 2000. Hon fuskar, ingen snack om saken.

Nu svarade jag fel, jag startar om.

Visste ni förresten att det är färre än tjugo personer som är över sextiofem år gamla i Riksdagen. Så är det. Jag ser redan nu hur den kunskapen gör min framtid ljusare.

Seán Gray börjar blogga - igen!

Efter månader av stillatigande återvänder nu Seán Gray, 17, till sin blogg på hemsidan blogger. "Just nu känns det nervöst, men det är samtidigt kul att komma igång igen!" jublar han till Aftonbladet.
Den 12:e Juni 2009 var en dyster dag i bloggosfären. Det var nämligen det datum Seán tog en långvarig paus från sitt bloggande. Detta orsakade ett flertal kravaller på platser runt om i landet av bloggens alla läsare. Budskapet var tydligt, de ville att Seán Gray, bloggarnas konung, skulle återvända till sin tron. Men idag har de istället en anledning att fira då Seán officiellt gör comeback!

Behövde en paus.

"Jag hade ingen inspiration och kände att jag behövde en paus för att samla mig" säger Seán angående sitt hastiga försvinnande från bloggen "Seán Knows". Han fortsätter: "Det fanns en otrolig press på mig och mina inlägg. Det skulle alltid vara roligt och rättstavat, annars fick jag ilskna kommentarer. Det blev för mycket, helt enkelt."

Gör ingen Blondinbella!

Seán nekar anklagelser om att denna paus skulle vara ett PR-jippo: "Jag är inte som Blondinbella! Jag är inte ute efter uppmärksamhet utan vill bara göra det jag är bäst på - skriva."

Vad har du gjort under din tid som ledig?

"Jag har försökt acceptera mig själv. Förstå att jag duger precis som jag är, oavsett vad andra säger om mig. Jag har sysslat en del med yoga och har dessutom köpt en sådan spikmatta som är inne just nu och jag måste säga att det verkligen har hjälp mig att komma upp på fötterna igen."

Slutligen: hur känns det?

"Just nu känns det lite nervöst, men det ska samtidigt bli kul att komma igång igen!"

Svenne

En grupp tjejer i min vagn sitter och sjunger "Svennebanan".

Herregud.

Ber om ursäkt

Ber om ursäkt för de konstiga radbrytningar som uppkommer när jag skriver från mobilen, kan inte göra något åt dem.

Missat tåget

Sprang just femtio meter, från bilen till tåget, på runt tre sekunder men missade ändå tåget. Det finns få känslor som slår den känsla av misslyckande man har efter att ha missat något med endast några få sekunder. Tanken "Varför gick jag inte hemifrån lite tidigare." Och att man letar efter anledningar som gör att felet inte blir ens eget "Mamma ska alltid vara så seg när hon går till bilen" eller "De där satans övergångsställen och de satans sega människorna som går över dem."

Men hur mycket fel man finner eller hur myclet man än skyller ifrån sig ändras inte det faktum har man missat tåget.

Skoldagen i korthet

Gick i spöregnet till skolan.
Min jacka är inte motsåndskraftig mot väta alls.
Blev alldeles dyngsur.
Kom till skolan.
Hade tagit fel på tiden och var en timme sen.
Alla hade slutat efter en väldigt kort lektion.
Jag letade rätt på vår lärare.
Fick mitt betyg i Matte B, MVG.
Gled runt i skolan i en halvtimme.
Sen gick jag hem.

Norby?

Var ligger Norby?

Kastade ett tuggummi

Kastade just ut ett tuggummi från mitt fönster ner i en buske framför byggnaden.

Känner mig smuttsig.

Blattefest

Blattefester skiljer sig från den svenska synen på en fest. Det är inte ett evenemang där berusade människor träffas för att skrika och slåss och kramas med en person av samma kön, trots att den har homofoba drag. En blattefest är ett forum för människor som vill dansa, tjuta, klappa händer, äta och ge varandra komplimanger i otroliga överflöd.
Men det finns regler, allt följer liksom ett mönster:

Ögonblicket man sätter sin fot i ett hus där någon form av festlighet pågår flockas ett tjugotal människor runt en. Kindpussar. Kramar. Ta i hand. Le. Kallprata. Alla följer ett kodex.
Man går vidare till vardagsrummet där de personer som inte velat komma fram till dörren sitter och stirrar på en som om man vore en strippa på en ungkarlsfest i väntan på att man ska gå fram och hälsa. Kindpussar. Kramar. Ta i hand. Le. Kallprata.

Man sätter sig ner. Någon frågar om man vill ha något att äta och man säger att man redan har ätit och tar något senare. Man hör hur någon påpekar för ens förälder hur snygg man är och säger "Tack" och ler. Någon annan frågar om man vill ha något att äta igen, att man ska följa med den till köket för där finns alla möjliga delikatesser. Man säger "Nej, tack, jag har redan ätit" och då säger den andra "Okej, det är bara att ta något om du blir hungrig."
Man blir indtroducerad till nya människor som alla utom en själv verkar känna. Man får höra att någon likt en själv spelar fotboll och att båda borde prata om just fotboll med varandra. Man säger att man kommer prata om fotboll med den andra fotbollsspelare men båda vet att det är en lögn för ingen kommer prata med den andre.

Man byter plats och hör att någon säger till ens förälder att man är väldigt snygg, som en fotomodell. Man ler men säger ingenting för att man inte riktigt vet vad man ska säga.
Man byter plats igen och börjar prata med någon man träffat tidigare på något annat socialt evenemang. Den säger att man har blivit stor sen sist och att man blivit snygg och man svarar att den andra har blivit tunnhårig och tjock och man skrattar tillsammans "Ha ha ha" och så byter man plats igen.

Man går till köket och tar något att äta. Någon frågar om man vill ha något att dricka. Man säger "Ja, tack" och får ett glas Coca Cola. När man ätit klart och ställt ifrån sig tallriken säger någon åt en att det bara är att ta mer mat om man är hungrig. Nej tack säger man då.

Man återvänder till vardagsrummet. Allt börjar om.

Klockan har blivit mycket och man ska åka hem. Alla samlas i hallen för att ta farväl. Man kramar om varandra och säger "Tack så mycket, det var trevligt" och får som svar "Tack så mycket att du kom, du får komma igen nästa vecka!"
Någon säger "Gud vad du är snygg!" och man ler och säger tack.

Man öppnar dörren. Går ut. Åker hem. Nästa vecka kommer vi tillbaka, då börjar allting om.

Vädret

Jävla. Skit. Väder.

Nästan så att jag vill använda caps lock.

Japaner

Japaner måste vara de mest stereotypa människor på planeten. Alla fördommar verkar stämma in:

• Man tror att alla japaner ser likadana ut - Alla japaner ser likadana ut.
• Man tror att alla japaner tekniskt begåvade och äger superdatorer som de tar med sig överallt - Alla japaner är tekniskt begåvade och äger superdatorer som de tar med sig överallt.
• Man tror att japaner knäpper kort på allt och alla - Alla japaner knäpper kort på allt och alla.
• Man tror att alla japaner skrattar som grisar - Alla japaner skrattar som grisar.

Vilket fantastiskt folk, inte sant?

Angående sömn

Det är lustigt hur sömn vid ett viktigt tillfälle är den skönaste sömn du någonsin kommer att få uppleva.

Måste komma igång

Ok, jag är sämst just nu. Det här tar tid. Jag måste komma igång. Ha tålamod!

Bank

Kom på mig själv att göra en underlig sak nyss. Skulle ta ut pengar, gjorde det och stoppade ner sedlarna i fickan. När jag tagit minneslappen och slängt den fick jag ett infall och tog upp någon annans som stack ut ur papperskorgen.

Person X:s saldo var cirka 8000 kronor varav 7000 var disponibelt. Jag undrar vad som hänt med de andra 1000 kronorna, vad de är reserverade för.
Det är all information jag minns.

Jag skäms en aning över det där nu. Förtstår inte varför jag gjorde så.

Äsch, strunt samma.

MIO

Vi har fått en ny soffa. Lite sådär glansigt svart och fin med en bit som sticker ut där det är menat att man ska ha benen utsträckta.
Grejen är den att vi köpte den från MIO och jag hade därför förväntat mig att en färdigskruvad möbel skulle lastas in i vårt vardagsrum. Men icke. Vi fick skruva och fila större hål och skruva lite till. Jag undrar nu varför folk handlar något från MIO överhuvudtaget. Man kan lika gärna köpa något från IKEA och då får man åtminstone en bättre byggplan. Dessutom är det billigare.

Herregud!

Öppet fönster

Jag sover med öppet fönster. Alltid sover jag med öppet fönster. Det är minusgrader ute, jag sover med öppet fönster.

Ett öppet fönster fungerar ungefär på samma vis som en garderob i böckerna om Narnia. Som en sluss till en annan värld.
Man hör saker som annars skulle blockerats av glaset och isoleringen och allt det som ett fönster är uppbyggt av. Man hör hur småfåglarna kvittrar sina ljusa kvitter. Man hör bilar förstöra atmosfären. Man hör musiken dunka från grannen på andra sidan gatans hemmafest. Man hör ett bråk mellan ett flertal berusade individer som endast kan få sin sak igenom genom att skrika tills deras lungor sprängs.

Och så ligger jag där, i min säng, och lyssnar på alla dessa ljud. Funderar över alla dessa ljud. Och så undrar jag: VARFÖR I HELVETE KAN INGEN HÅLLA KÄFTEN!?

Tillbaka

Hej!

Under min månads frånvaro har detta förändrats:

• Mitt hår har vuxit minst en decimeter.
• Det blir inte längre mörkt vid åtta på kvällen.
• Jag har köpt nya hjul till min longboard.
• Min mamma har blivit lite mer korkad än innan.
• Min mamma är en månad närmare klimakteriet.
• Susan Boyle har slagit igenom i Brittain's Got Talent och sedan inte vunnit Brittain's Got Talent.
• Det hårstrå som växer precis över min högra bröstvårta är bortklippt.
• Jag har en ny telefon (iPhone, jag är fett cool!)
• Min odör luktar lite, lite mer svett på grund av det varma vädret
• Jag är längre.
• Användningen av smileysar i mina msn-konversationer har ökat med flera hundra procent.
• Jag har blivit en mästare på Photoshop.
• Min mormor hör lite sämre.
• Det är nu den 31:e Maj och inte den 8:e Maj.
• Jag har använt ordet "paradox" för första gången.
• Jag har tillfälligt blivit riktigt dålig på att skriva.

Kommer inte på fler saker. Hur som helst, jag är tillbaka!

Länge sedan

Har inte skrivit något med substans på nästan två veckors tid. Börjar känna av det. Har fått problem med att använda ordentlig svenska. Skulle kommentare en blogg nyss. Den kommentaren är nog en av de svåraste kommentarerna jag någonsin skrivit. Blev tvungen att fiska efter ord som vanligtvis flyter fram. Inte bra, inte bra alls.

Nåväl, det är ju fredag.

Pause

701 inlägg.

Tar en pause.

Puss på er!

En gåta

Undrar en sak: Har tjejer ett mycket hårdare liv än oss killar. Med ideal och sådant trams. Eller är det bara så att killar handskas med problem på ett annat sätt. Utan att gnälla.

Har tänkt på det länge. Inte funnit svaret ännu.

Just nu

Just nu:

Valborg i morgon. Det faller inte mig i smaken. Antar att många känner en viss glädje över det. Att världens onödigaste hödtid snart är här. Inte jag. Men jag är ju jag och ni är ju ni.

När jag i skrivande stund ser ut genom fönstret ser jag grönska. Våren är här. Samtidigt är det väldigt grått. Regnet känns nära men det betyder väl inte speciellt mycket det här landet. Ibland regnar det när solen skiner, liksom.

Skolmaten idag var ganska god. Rostbiff med potatisgratäng. Plus ett berg av sallad. Mina klasskamrater påpekar ofta att jag tar för mycket sallad. Men vad ska jag göra då? Det är ju gott! Efteråt fick vi glass. Mm, glass.

Ibland kan jag tycka att världen är lite tråkig. Just nu är det lite så. Men det går nog över snart. När all det äckliga GRUSET på DAMMET är bortsopat från gatorna. Uppsala kommun är inte speciellt bra på det där med att sopa.

Det var allt.

Om jag ändå kunde få tillbaka mitt vatten

Hällde upp ett glas kallt vatten. Tog en klunk och blev uppfriskad. Kan mycket väl varit den godaste klunken någonsin.
Sedan, som om Gud ville jävlas med mig, slängde jag automatiskt ner en C-vitamintablett med apelsinsmak i mitt vatten.

Efter att jag tog den här bilden sveptes det ännu inte helt blandade innehållet i glaset. Inte speciellt aptitlikt. Inte alls.

Städdag

Sveriges största högtid är inte Jul, Påsk eller Midsommar. Inte Hanukka eller Norooz heller. Sveriges största högtid är den årliga städdagen som varje förening har i slutet av april.

Det är ett fenomen för mig, det där. Har aldrig riktigt förstått mig på det. Att människor anordnar en dag då man samlas för att städa. En dag då alla känner alla. Man häslar på varandra. En dag då alla tanter går runt osminkade med risigt hår och fula kläder. Leendes som om det vore den bästa dagen någonsin. Gubbarna glider omkring med mjukisbyxor, glasögon och linne. Svettiga och maskulina.
Sedan, när allt är klart, samlas man och äter korv.

Svenskar, vad är det för folk?

Min dag

Min dag:

Vaknade klockan halv två och lade mig framför teven. Såg Richie Rich. Ganska bra, förövrigt.

Gick efter en timme ner till ICA för att köpa mjölk. Köpte mjölken och gick tillbaka hem.

Åt frukost. Mjölken avnjöts i form av O'boy.

Lade mig framför teven igen. Tror jag. Lite luddigt minne från den tiden av dagen. Måste inte ha gjort något speciellt.

Klockan halv fem åkte jag och mamma till MIO. Det var stängt sedan en halvtimme tillbaka.

Åkte till Knivsta för att se mormor som just anlänt från Iran. Hon sov.

Då jag under dagen försökt få tag i Marcus utan att lyckas åkte jag hem till honom och knackade på hans fönster. Familjens bilar stod parkerade utanför men det fanns inga tecken på liv inne i huset.

Åkte vidare runt Knivsta. Tidsfördriv, liksom.

Åkte tillbaka till mormor som var vaken. Hon fick sin puss och sin kram. Jag gick sedan ner och såg på Simpsons.

Åt mat.

Fick tag på Marcus men han ville inte säga var han hållt hus. Han ville inte heller hitta på något.

Åkte till Marcus, trots att han inte gått med på det. När jag stod utanför hans fönster skickade han hem mig, fastän jag hörde hans far ropa att han skulle släppa in mig.

Åkte vidare på min longboard. Jag älskar mig longboard.

Väl hemma skruvade jag lite på hjulen. De satt lite löst. Skruvade även lite på truckarna. De satt också lite löst.

Satt mig vid datorn. Skrev ett riktigt dåligt blogginlägg för sakens skull.

Slut.

Tja

Tja, bra eller?

Tant mot kärnvapen

Uppsala, Stora Torget. En grupp av fem cirka sextioåriga tanter protesterar mot kärnvapen med hjälp av något som ser ut som ett lapptäcke. Ingen av de passerande människorna visar något intresse.

En av kvinnorna i sällskapet kommer fram till mig och Sem med ett papper i handen. Hon ställer några frågor. Undrar om vi vill ha atombomber. Vi svarar nej. Hon räcker fram en lista med ett ynka namn på och ber oss skriva under. Vi tackar nej. Hon försöker sedan övertyga oss:

Tant: Vet ni vad NATO är?
Vi: Ja.
Tant: Visste ni att de i år kommer att ha övningar i en tredjedel av Norrland med flygplan som kan bära på kärnvapen.
Jag: Nej, men ingen vill ha Norrland i alla fall.

Jag får en arg blick som svar.

Ensam hemma

När jag är ensam hemma förvandlas jag. Jag blir som en annan varelse. Ett moster. Jag går runt och kommenterar teven. Härmar någon ful reklamröst. Säger att någon i något problemrelaterat program är dum i huvudet.

Om jag gör något att äta använder jag hela köket. Varenda kastrull eller stekpanna i min närhet. Tio tallrikar. Ett tjog gafflar och två tjog knivar. När maten konsumerats låter jag allt ligga. Tänker "Tar det där sen."

Jag ger ifrån mig onödiga ljud. Knäpper med fingrarna. Visslar genom tänderna så en väldigt hög ton fyller hemmet.
Ibland blåser jag luft genom läpparna så att jag låter som en dålig visselpipa. Eller en motor.

Är det bara jag som är sådan? Är jag onormal? Är jag det? Snälla, låt det inte vara så.

Min första rulle

Ett minne jag har från ganska många år tillbaka. Jag och min vän Daniel är hemma hos honom. Vi vill se på Kalle Anka, helst något med Knatte, Fnatte och Tjatte. Daniel säger att han har en film med alla våra favoriter. Säger att filmen finns i filmskåpet. Vi går till vardagsrummet, sätter oss framför skåpet och börjar rota.

Där finns många, många filmer. Vi letar och letar och letar igenom den stora mängd band som samlats där under åren. Ingen Kalle Anka.

Vi rotar vidare, nu längre bak i skåpet. Jag tar fram ett antal filmer och staplar dem på varandra så att jag lättare ska kunna gå igenom dem. Jag tar upp ett band, examinerar det och lägger undan det. Men det finns en film som fångar min uppmärksamhet. På framsidan av den filmen syns en gul bil, som i Baywatch, och runt om den står nakna män och kvinnor.

Jag vänder på fodralet och tittar på baksidan. Där finns små, små rutor med bilder ur olika scener. Nakna män och kvinnor även där. Jag vänder blicken mot Daniel och upptäcker att även han sitter och analyserar det vi har framför oss.
I samma ögonblick gör Daniels mor entré. Hon får syn på oss där vi sitter och undersöker VHS:en. Hon reagerar förvånandsvärt snabbt, går fram till oss, tar bandet ur våra händer och säger "Där får ni inte vara!"

Min första erfarenhet och pornografi.

KOSS-hörlurar

Ett medelande till de två tredjedelar av Sveriges befolkning med KOSS-hörlurar. Mer specifikt: Ett medelande till den tredjedel av Sveriges befolkning med KOSS-hörlurar som bär dem åt fel håll.

Jag ber er personligen att sluta upp med det. Så fruktansvärt jobbigt att se er när ni går runt med den runda delen av hörlurarna framåt. DET STÅR FÖR FAN RIGHT OCH LEFT PÅ DEM! LÄS!

Alltså: Den runda delen skall peka bakåt, i motsatt riktning till näsan.

Pappa som fotograf

Bad min far fotografera mig när jag såg cool ut med brädan. Så där cool som Ryan i "Life of Ryan". Han sa att jag borde be hans flickvän istället. Jag sa att jag ska lära honom ta kort. Ångrar att jag sa så:

Första bilden: Ville se om min far verkligen var dålig eller om han var ödmjuk. Det visade sig att han var bland det sämsta jag sett. Någonsin.
Fel: Mina ben - avkapade. För mycket "ingenting" över mitt huvud. SKÄRPAN FINNS INTE!
Jag lärde honom att: Hålla kameran ordentligt. Komponera korrekt.

Andra bilden: Efter den personliga coachningen poserade jag igen. Är jag inte sjukt cool, egentligen? Speciellt posen, lutad mot en stolpe med blicken vänd bort från kameran mot oändligheten. Så där avslappnad och skön som en skejtare ska vara. Vem bryr sig om skolan, liksom? Men trots min coolhet är bilden inte perfekt, vilket helt och hållet är pappas fel.
Fel: Skärpan. Fortfarande för mycket tomrum över mig. Avkapade fötter.
Jag lärde honom att: Fokusera ordentligt.

Tredje bilden: Då förra bilden blev som den blev tvingades jag att åter posera på mitt egendomliga sätt. Posen är prickfri, som vanligt. Mitt ansiktsuttryck kan dock diskuteras. Här märker vi dessutom hur dålig min far är på att lära sig nya saker. Helt otroligt.
Fel: Allt som varit fel de två tidigare bilderna.
Jag lärde honom: Ingentling. Jag slog honom över huvudet och hoppades att innehållet skulle falla på plats.

Fjärde bilden: Gav upp mitt tidigare försök då min far inte lyckades fånga min coolhet på bild. Kände för att ha en actionbild istället. Ett sådant foto som i framtiden kommer vara idolkort.
Fel: Jag är alldeles för långt bort från kameran.
Jag lärde honom att: Zoom:a.

Femte bilden: Pappa tog zoomen "to the extreme". Förstår inte hur man lyckas med det, borde han inte se det innan han trycker ner slutaren?
Hur som helst. Har jag inte himla checka strumpor? H&M, pris minns jag inte.
Fel: Det ser ni själva, hoppas jag.
Jag lärde honom att: Zooma ut!

Bästa bilden: Mannen som befruktade min mamma började få kläm på det här efter ett antal genomgångar och testbilder. Jag menar att om man ser tillbaka på tidigare foton kan man se en klar förbättring. Men det är fortfarande inte perfekt. Bilden ovan är den bästa bilden i serien.
Fel: Ingenting viktigt. Solen, möjligtvis.


Sista bilden: Efter att ha sett mig se cool ut trodde pappa han kunde göra detsamma. Tycker inte jag. Inte alls.
Fel: ALLT!
Jag lärde honom att: Hoppa av.

Darth Vader

Tvättmaskinen är igång på nedervåningen. Hör hur det tumlar runt kläder i den. Men det konstiga är att tvättmaskinen med jämna mellanrum, var femte sekund ungefär, ger ifrån sig ett "Jijh jijh." Låter nästan exakt som när Darth Vader andas i Star Wars.

I feel the force!

Finns Han?

Saker som talar för Guds existens:

• Reklamationsrätten
• Jessica Alba
• Min oslagbara humor
• Nerförsbackar
• Oparfymerad handkräm
• Longboard
• Pruttar och dyligt

Saker som talar emot Guds existens:

• Folk som använder smileys i överdriven mängd, i synnerhet xD
• Se ovan

Fortsättning följer...

luktar illa

Något luktar illa och jag har en känsla att det är jag.

Boys and Girls

Jag ser killar tillsammans med tjejer långt snyggare än de själva allt oftare. Kan inte riktigt komma på varför det plötsligt blivit så. Stör mig lite, faktiskt.

Det roliga är dock att ingen av dessa killar inser att sin partner ligger utanför gränserna för vad som vore acceptabelt. Killar har ju den förmågan att tycka de är mycket snyggare än vad de egentligen är. Tydligen.

Hur som helst. Min framtid ser ljus ut!

Tillbaka

Nu är jag tillbaka!

Bättre än någonsin!

I morgon, alltså.

Hörs sen

Första gången på tre dagar jag sitter vid datorn...

Hörs sen!

Onödig bussresa

Buss nummer fem. Buss nummer fem mot Sävja. Den är full att människor. Mestadels unga. Alla är unga. Lukten av svett finns där i bakgrunden av allt som händer. Folk skriker. Inte för att de är rädda, arga eller något sådant. Utan för att de tycker det är kul att skrika. Allt blir roligare när man skriker.
Min person, jag, sitter i bakre delen av bussen. Där alla coola personer sitter i filmer och böcker och så, där sitter jag. Platsar inte riktigt in. Alla skriker och har kul och skriker lite till och skrattar lite och då och då hör man någon skrika något från främmre delen av bussen. Då skriker de andra tillbaka.

När jag lärt mig att filtrera undan alla dessa skrik i alla dessa tonlägen och frekvenser smyger detaljerna fram ur sina viloplatser.
Frågor. Ord. Meningar. Allt det som tillsammans bildar konversationer. Dessa konversationer borde förbilivit ohörda. "Tänk om man aldrig dog! Då skulle man kunna ha sex för att det är skönt, inte för att göra barn!" 2012 är en rimlig estimering av männsklighetens undergång.
Dofterna står inte längre i bakgrunden utan sitter på min axel med ett trubbigt föremål och slår mig över huvudet. Den fräna lukten av alkohol är mest uppenbar. Såklart, alla skriker. Någon tänder en cigarett så att allt luktar tjära. Tänker genast på min egna vällukt. Hoppas den inte påverkas av röken. Fjortistjejerna med sönderklippta denim luktar parfym. Jag förundras över hur mycket parfym som krävs för att doften ska vara märkbar. Mycket, antagligen.

Hållplats efter hållplats passeras utan att bussen stannar. Ingen går av. Ingen går på.
När lamporna i den lilla lysande skylten tillsammans bildar Ölandsplatsen skriker någon från den främre delen i bussen att här ska vi av. Ingen skriker tillbaka. Skönt.
Fordonet stannar och jag reser mig. Går mot dörren allra längst bak. Upptäcker genast att det bara är jag som gör det. Resten sitter kvar på sina respektive platser och skriker. Slänger en blick ner i bussen. Ger de leende människorna ett leende och återvänder till min plats. "Asså, han var så här nära på att gå av!" skrattar en av tjejerna. Hon är översminkad så jag bryr mig inte.

Tjugo minuter efter bussens start är vi framme. Den här gången går alla av och rör sig likt ett fiskstim i samma riktning och byter samtidigt formation som för att undvika att någon hittar den person den letar efter.
Ser efter trettio sekunder den fest som var målet med denna färd. Ser den. Blir nästan lite skrämd. Förlorar ganska snabbt viljan att vara där. Därför vänder på klacken och går tillbaka till bussen.

Ganska onödig bussresa.

Which Mountain?

Såg den där filmen "Bla bla bla Witch Mountain" i dag.
Ganska dålig.

I slutet dör alla.

Senare

Upptagen just nu.

Vänta!

Nytt knep

Fjortisar förnyar ständingt sina små knep som gör dem till vad de är. Den nyaste trenden verkar vara att klippa hål i byxorna precis under rumpan.

Eller är det bara jag som är sent ute?

Hur som helst. Det är inte snyggt.

En middag med besök

Bordet är dukat för tre. Den nergående solen ger köket en varm ton. Doften av mat aggerar gräns mellan verkligheten och den inte lika verkliga verkligheten som uppstår när vi har besök. För så är det. När vi har gäster ändras min mammas beteendemönster. Även om skillnaden är för en utomstående är obetydlig kan avikelsen för mig liknas med ett tomt rum som efter ett knäpp med fingrarna förvanldas till ett palats med en alldeles egen buttler.

Jag kliver över gränsen aktsamt. Som om det istället för doft är taggtråd. Atmosfären försöker få tag i mig. Göra mig glad och trevlig och rolig och allt som skulle få mig att bli idealisk för gästens trivsel. Men det går inte. Som vanligt när någon jag inte är alltför bekant med är på visit är mitt humör dåligt. Och så får de förbli.

Sätter mig ner i stolen vid bordets kortsida. Min mors väninna sitter på min ordinarie plats. Ack så jag hatar när folk väljer fel sittplats att vila sig på. I synnerhet om den sittplatsen tillhör mig.
När jag suttit mig ner ser jag upp och ler ett ynket leende. Som för att säga "Jag är här nu. Nu kan vi äta. Fort!"
Tydligen är detta ynkla leende en universalindikator på just "Jag är här nu. Nu kan vi äta. Fort!" för ögonblicket mina mungipor börjar sjunka serveras jag. Egentligen tycker jag illa om att bli serverad, känner mig så bortskämd då. I dag bryr jag mig inte.

En konversation gör ett desperat försök att ta fart. Av någon anledning tenderar samtalet att hamna i min närhet. Oftast i form av en fråga. Frågan besvararas med en sats. Ja. Nej. Mittfällt.
När allt jag får ur mig är enkla ord uppfattar min mors sinnen att hon är nödvändig för att inte denna dialog ska dö ut. Varje ja, nej och mittfällt jag spyr ut kompleteras av en förklaring av kvinnan som gav mig liv:
- Vilken linje läser du, Seán?
- Natur.
- Natur med idrott, eller hur? Han går här på Celsius. Nära och bra!
Jag blir djupt imponerad av hennes engagemang. Det har hon fått från sitt jobb som dagislärare.

Maten på min tallrik fyller en enda funktion och den är att göra mig mätt. Njutning är inget jag vill ha just nu.
Efter några minuter av förhastad ätande är jag tillfredställd och tackar för maten. Ger mamma en puss på kinden och vandrar iväg. Genom doftbärriären och tillbaka till verkligheten.

Som sagt

Är det inte helt otroligt jobbigt när folk skriver "som sagt" fastän de inte nämt det de skriver om tidigare?

Jag tycker det i alla fall.

Rosa fotbollsskor

Är rosa fotbollsskor att ta det för långt?

Äger även en matchande vattenflaska.

Svår fråga

Tyder min inaktivitet här att jag är upptagen med annat?
Eller visar det att jag inte har någon som helst kreativitet?

Svår fråga.

P.S. Min nästan femtio år gamla morbror skrev just i detta ögonblick "lol" på MSN. Han är bara för galen! D.S.

År 1337

Typ det coolaste året någonsin.

Matilda

Ser på Sveriges Smartaste Barn. På bilden ser ni en av tolv deltagare. Det är något alldeles speciellt med denna deltagare. Vid första åsyn kan man få för sig att det är en pojke. Trodde det ganska länge. Men så visades barnets namn i rutan. Matilda. MATILDA!

Tio kronor på att hon i framtiden kommer ha problem med kärleken. Så att säga.

Boll på bröstet

Fick en boll rakt på bröstet på dagens fotbollsmatch.

Mer speciefikt: Jag fick en boll rakt på min högra bröstvårta på dagens match.

Svider fortfarande.

Telefonringare

Telefonringare är jobbiga. Försöker dock vara trevlig mot dem. I dag ringde en hem till oss:

Jag: Hallå?
Telefonringare: Hej, jag ringer om decklarationen du fått.
Jag: Ja, jag har ju det.
Telefonringare: Det orangea kuvertet du fick på posten.
Jag: Ja, jag fick ju det.
Telefonringare: Det kanske inte är dig jag ska prata med.
Jag: Nej, det är ju inte det.
Telefonringare: Då är det nog någon förälder jag ska prata med.
Jag: Ja, det är ju det.
Telefonringare: Har du någon hemma?
Jag: Nej, jag har ju inte det.
Telefonringare: Eeh, okej, då får vi ringa tillbaka senare.
Jag: Ja, ni får ju göra det. Hejdå!
Telefonringare: (Tystnad)

Är det bara jag som tycker det här är roligt?
Ja, det är nog det.

VIP-Silver

Loggade in på Playahead för första gången på väldigt länge idag. Visade sig att jag har SILVER-VIP.

Märkte även att min profillåt är Maskinen - Alla som inte dansar. Den låten blir aldrig dålig!

"BAJS!"

Efter träningen i går höll jag Marcus sällskap och vandrade med honom hem. När vi var lika långt från fotbollsplanen som till vår destination passerade vi två ungdomar. En tjej jag kände till sedan min tid som knatte och någon helt för mig okänd man.

Utan förvarning skrek tjejen: "Bajs!" I samma ögonblick som detta vredesvrål sa jag "Va?" till Marcus. Det verkade som hon missuppfattade mig och skrek ännu en gång, nu med capslock: "BAJS!"

Det var en mycket konstig händelse, det där.

Vilken idiot

Jag har vuxit ur sittplatserna på stadsbussarna. Upptäkte det när jag satt klämd mellan två platser på väg till stationen.

När jag satt där och kände mig viktig klev en skolkamrat på bussen. Hon har skåp vid mig och vi stöter på varandra i korridoren oftare än sällan. Hon vet vem jag är och jag vet vem hon är. Eller, jag vet inte vad hon heter.

Där satt jag och betracktade henne när hon steg på. Glodde inte eller så, men jag var uppmärksam. Hon stämplade kortet och började vandra bak i bussen. I samma sekund som bussen började rulla bort från hållplatsen lyfte hon på huvudet. Hon såg mig. Jag såg henne. Men jag glodde inte.

Hon fortsatte gå och kom allt närmare mig där jag satt väldigt obekvämt med knäna mot stolen framför mig och fötterna tätt ihop för att ta så lite plats som möjligt. När hon var någon meter ifrån min plats tittade hon på mig. Jag gjorde mig redo för att hälsa.

Alldeles innan jag skulle ge ifrån mig ett läte vände hon bort blicken och gick förbi.

Vilken idiot.

Huvudvärk

Har riktigt ont i huvudet. Väntar spänt på att en alien kommer födas ut mina öron, så ont gör det!

Min plugg-guide

Blondinbella skriver ofta om sitt pluggande. Att hon gör det mysigt. Tar ett bad och dricker te. Jag tänkte göra samma sak. Här kommer min plugg-guide. Observera att detta endast är en rekonstruktion:

Ta en kall dusch så att du vaknar till liv. När du är klar ska det gå att smälla balonger på dina bröstvårtor.

Börja läs det som du fått att läsa. Slå dig själv i ansiktet varje gång du tänker på något annat än ditt studerande. På så vis hålls koncentrationen på en hög nivå.

När allt börjar kännas segt och tråkigt: Ta en onanipaus!
Ta det lugnt, rusa inte igenom det. Ha ett förspel. Gör som du tycker känns bäst. Njut!

När du är klar fortsätter du studerandet.

När du läst igenom allt och känner dig säker på det du ska kunna belönar du dig själv. Jag brukar se på teve. I dag blev det Parlamentet.

Den rätte för Rosing

Såg just "Den rätte för Rosing" för första gången.

Världens bästa program.

Earth Hour

Läste på ett mjölkpaket att det var Josef Fritzl som grundade "Earth Hour" när han började ha släckt i källaren.

Uppsalas shopping

Smskonversation mellan mig och Hanna:

Jag: Varför finns det inga coola kläder i Uppsala?

Jag: Jag hatar Uppsalas shopping. Jävla piss-stad. GAH!

Jag: Vet du vad det står om man söker på "Uppsalas shopping" på Google? INGA TRÄFFAR!

Hanna: Okej jag tycker det finns många fina kläder för killar

Jag: Vad säger afrikaner från vildmarken när de kommer till Uppsala för att köpa kläder? "Herregud, våra höftskynken är mer spännande än det här!"

Hanna: Men har du ett liv-

Jag: Ja, jag går just nu hem från min livs sämsta shopping. Jag måste åka till Stockholm nästa vecka om jag ska hitta något.

Jag: Tre ord duger: Uppsalas shopping suger!

Hanna: Jag sover vi hörs sen, det betyder inga mer sms puss

Jag: Vad är skillnaden mellan Uppsala och en blondin? En blondin har snygga killkläder, även om de ligger under sängen.

Jag: Varför var Pelle svanslös? För att svansbutiken i Uppsala bara hade tråkiga mainstream-svansar som stackars Pelle inte ville ha.

Jag: Varför har Näcken inga kläder? För att han ursprungligen kommer från Uppsala.

Jag: Det är skräddarna ur sagan "Kejsarens nya kläder" som designat alla Uppsalas killkläder.

Jag: Har du stängt av mobilen? Då har du gjort som Uppsala gjort med sitt klädinköp.

Jag: Kom nyss hem och ser just nu på damfotboll. Efter dagens upplevelse med Uppsalas shopping framstår till och med det här som bra.

Hanna: Men snälla, om jag inte har svarat på dina 5 första sms betyder det att jag inte vill eller inte orkar skriva, varför skickas du fler sms om jag säger att vi hörs sen?

Jag: Hehe

Vuxenklipp

Har ni någonsin fått ett YouTube-klipp skickat till er via mail från någon som sitter uttråkad på jobbet? Visst är det ganska roligt hur tråkiga de klippen är?

När min mamma sitter vid datorn skrattat hon åt något flera år gammalt klipp hon fått av en medarbetare. Sneezing Panda, typ.
Men när jag istället visar henne en väldigt rolig film säger hon "Men Seán!" och går iväg.

Om de hade jobbat istället hade finanskrisen kunnat undvikas.

Inte just nu

Kan inte skriva, mår riktigt illa.

Bra dag, förövrigt.

Skriver tal för svenskan.

Stör inte!

MVH
Seán

Globalisering

Min mormor, som är från Azerbaijan och endast talar persiska och azerbaijaska, sitter just nu och ser på japansk teve.

Globalisering, gott folk!

Om jag bodde i USA

Ibland fantiserar jag. Fantiserar om hur min skolgång hade sett ut om jag var utbytesstudent i USA:

Skulle jag vara den exotiska, europeiska utbytesstudenten med humosexuella vibbar som alla amerikanska tjejer med tandställning föll handlöst för. Eller skulle jag vara den ensamma killen som fotbollsspelarna knuffade in i skåpen när de tillsammans med sina anhängare svepte skolans korridorer?

Skulle jag sitta vid de glamourösa, populära, borden i matsalen och titta snett mot de mindre populära elevernas bord och säga "euw" samtidigt som mina kamrater skrattade sina falska, vidriga skratt i kör. Eller skulle jag vara en av nördarna som är bra på fysik och kemi och biologi och matte och får dricka spilld över sin tröja som följs av ett "ooups"?

Skulle jag vara killen som springer runt i omklädningsrummet och snärtar sina klasskamrater. Eller skulle jag vara den som flyr skräckslaget från den skrikande mannen med en virad handduk som jagar en med en mordisk blick?

Skulle jag vara med i gänget som sitter längst bak i klassrummet som låter och stör och skjuter små, salivfyllda papperstussar genom sugrör mot de som sitter längst fram. Eller skulle jag vara den i som själv sitter närmast tavlan och blir beskjuten av amylasbomber från de som sitter längst bak?

Mer än så hinner jag inte fundera innan jag vaknar till liv och inser att jag inte bor i USA. Utan i Sverige. Vet däremot inte vilken roll jag har.

Min mors nya språk

Min mor har sedan långt tillbaka i tiden försökt anamma ungdomarnas språk. Främst det språk som används på internet eller sms.
Problemet är att hon, likt alla andra vuxna egentligen, har helt fel uppfattning om hur vi i den nästkommande generationen uttrycker oss.
Istället för att strunta i att försöka vara hipp och cool letar hon ständigt efter ett sätt att skriva som enligt henne är tidsbersparande.

Ett typexempel på min mors språk är ett sms jag fick inte alltför länge sedan: "Hej! J ska ska till stan, d e så fint väder." ( j=jag, d=det och e=är).

Jag förstår inte varför hon håller på som hon gör. Verkligen inte. Det tar inte mer än en tiondels sekund för henne att skriva ut hela ordet. Och det ser det mycket bättre ut. Dessutom slipper jag lösa hennes nästintill kryptiska medelanden. Win-win situation!

Svensk historia...

Måste plugga historia. Svensk historia. 1700-1800talet.

Om jag inte skriver något senare vet ni alla att jag är avliden.

1337 ratings

Kanske det absolut coolaste jag någonsin sett!

Fusion mössa

Russia
goes
Africa
goes
FUSION!

Fritzlbook

"Bloopers"

Det är sånt här jag tycker är roligt. Om ni undrade.

I förebyggande syfte: Observera att detta är en sketch.

Jag var inte uppmärksam

Märker att det varit tyst en längre tid. Ingen har sagt något alls. Är min mor försvunnen?

Hojtar på henne utan att få svar.

Går ut på balkongen för att se efter om hon sitter där och röker. Nej.

Går en sväng genom vår enorma lägenhet. Ifall hon inte hört mina rop, liksom.

Inte ett spår.

Ringer hennes mobil. Mobilen är allt en fantastisk uppfinning. Trots det vet ingen hur den egentligen fungerar.

Hon svarar. Jag förklarar hur jag upptäckt hennes frånvaro. Frågar var hon tagit vägen.

"Jag är hos Fernando, jag sa ju det."

Tänker tillbaka, sa hon verkligen det? Minns ingenting.

" Jag hostade och sa: 'Nu går jag ut och röker sen åker jag till Fernando'. Du svarade: 'Du hostar och röker, bra!' "

Sa jag det? Tydligen.

"Gav dig en puss och sa hejdå innan jag gick. Du var väl inte uppmärksam."

"Nej det var jag väl inte, haha!"

"Haha, vi ses snart."

Någon ny varje dag

Det är något alldeles speciellt med Celsiusskolan. Aldrig tycks man ha sett alla på skolan. Varenda dag stöter man på någon man inte lagt märke till tidigare.

Är det så på alla skolor? Eller kanske är det bara jag som inte har koll?

Hur som helst. Det är intressant.

.rar

Hatar .rar filer så obeskrivligt mycket.

Är hos mormor. Vill ladda ner House. Har hon något program som kan...vet inte vad det heter...göra så att det funkar.

Svar: Nej.

Ljusare vardag

Måste skicka en hel del mejl till mig själv för att kunna slutföra skolarbeten hemma. I varje sådant mejl skriver jag något uppmuntrande till mig själv.

Bara något som gör vardagen lite ljusare!

Skaffat mig ett liv

Pluggar fysik och ser på Melodifestivalen.
Jag lever världens bästa liv!

ÄNTLIGEN!

JAG HAR TILLGÅNG TILL DATOR! HALLELUJAH!

Arg gravid kvinna

Det börjar märkas att vår spanskalärarinna är gravid. Magen är stor, visst, men det är humöret som säger det mesta. Vanligtvis är hon skämtsam och ganska avslappnad. Inte längre.
På dagens lektion blev hon rasande två gånger. Först på dvd-spelaren. Fjärrkontrollen var borta, vilket i och för sig är väldigt irriterande.

Sedan på oss elever som ständigt frågade när lektionen skulle sluta. Tre gånger i minuten frågade vi, minst!
När hon sa ifrån tystnade alla. Tystnad är inte kul. Så jag samlade mig och sa "Visst slutar vi tio i?"

Skulle inte ha sagt så. Den gravida, hormonella, kvinnan vände sig om och skrek "Om du fortsätter slutar du NU!"
Jag blev tyst. Resten av klassen apprålerade.

Skyller mig själv.

Snabbt

Alltsa, tja!
Mycket att gora nu, hinner inte. Prov i morgon och grejer, ni vet. Har inte tillgang till dator heller. Den jag skriver pa just nu forsvinner om nagra minuter.

Appropa mycket att gora, vaknade nyss fran den basta somn jag nagosin haft. Underbart.
Borjade aven klockan tio dag. Och slutade tolv.
Att kalla det stress vore som att kalla en orkan for regnskur. Forstar ni vilket helvete jag lever i just nu?

Vill inte skriva ett kort inlagg, men jag har inget att saga.
Hur som helst. Nu maste jag dra. Hors imorn!

Försäljare i gallerior

Jag blir aldrig erbjuden saker från försäljare på gallerior. Lite trist, faktiskt.
Vill att de ska komma fram och säga: "Hej, vill du tjäna massor med pengar med Tele2?"
Så svarar jag jag: "Nej tack, det är bra" och går förbi utan att ens titta på honom.

Skulle känna mig viktig då. Jag vill bara känna mig viktig.

Att gå på bio

Var på bio igår. Såg Slumdog Millionaire med Marcus. Kände för att betala tillbaka min skuld för den olagliga nerladdningen för två veckor sedan.

Att se en film på bio är mycket bättre än på datorn. Dels för att det är bättre bild och ljud och så vidare. Men det bästa är att man ibland kan hamna i samma sal som någon som har en väldigt skev uppfattning om vad som är humor.

I en scen i Slumdog Millionaire blir huvudpersonen instängd på ett dass när en känd skådespelare kommer till slummen. Det enda sättet han kan ta sig ut från dasset är att hoppa igenom ett hål i golvet där han tidigare gjort sina behov. Vilket han även gör.
Han faller ner i en böl med bajs så hela han täcks med jordnötssmörliknande massa. Därefter springer han, hojtandes, till sin idol för att be om en autograf.

Ja, det var väl kul. Skrattade dock inte. Det gjorde emellertid större delen av publiken.
En kvinna, som satt i raden bakom oss fann detta väldigt, väldigt kul. Hon skrattade och skrattade och skrattade i flera minuter åt det där. Som en uggla "Ho ho ho ho ho, ha ha ha ha ha, ho ho ho ho ho" osv.

Till en början skrattade jag med. Åt henne, inte med henne. Men efter ett tag blev både jag och Marcus väldigt irriterade. Såg på varandra och sa: "Ja, det räcker, herregud!"

Så småningom blev hon tyst. Tack och lov.

Abow

Jag har börjat använda mig av "Abow" hela tiden. Det enda som skonar mig är att jag säger det snabbt. Inte "Aaaboow" utan "Abw".

Jävla Celsius.

Männen lagar

Böt kanal. Azerbajansk teve istället. Där visades ett matlagnings-program som hette "Männen lagar".

Det var precis vad det lät som. Fyra män lagade man åt en, EN, kund på en restaurang. Hamburgare och milkshake. Glamouröst.

I bakrunden loopades Gorillaz - Feel Good Inc. Hela tiden spelades den. När de böt kameravinkel började den om. Jättejobbigt.

När jag ser sådant här förstår jag hur lyckligt lottade vi som bor i Sverige är. Även om allt i svensk teve är kopierat från USA.

Den enda nyheten i mellanöstern

Ser på persiska BBC. Det enda som visas är nyheter. Under den tiden jag sett på har temat varit giftemål. Giftemål inom familjen.

Det börjar med att ankaret går över till sin kvinliga kollega som sitter utanför bild och surfar runt på iranska hemsidor. Hon går in på massor med sidor som hävdar att Newton var gift med sin syster. Ankaret fyller i att även Einstein var i ett förhållande med en familjemedlem.

De fortsätter diskutera i vilka omständigheter detta förekommer. Om det är okej eller inte. Om kvinnorna tvingas gifta sig eller om det är självmant.
Utan att ha kommit fram till något avbyts konversationen av att ankaret går tillbaka till studion.

Telefonsamtalen haglar. Folk från hela världen ringer in och ger sina åsikter. Vissa tycker det är självklart att man ska kunna gifta sig inom familjen. Andra inte.
Människor ringer ifrån sina datorer. Pixliga och orörliga bilder från web-cams visas. Bristande kvalité på tekniken.

En speciellt hetlevrad man ringer in. Nästan skriker i telefonen. Tycker allt som sägs är nonesense.
"Tack för att du ringde" säger ankaret och samtalet bryts.

Debatten är fortfarande i full gång.

Telefon

I bra reallity-teve-program visar de när någon talar i telefon.
I dåliga reallity-teve-program visar de när någon talar i telefon. Och personen i andra änden.

Stör mig fruktansvärt mycket. Blir svårt att koncentrera sig. Vilken del av konversationen är efterinspelad?

Herregud. Måste skärpa mig.

Mitt motto just nu

Mitt motto just nu: Hellre kvalité än kvantitet.

Skrivkrampen har spridit sig ända till biceps. Min biceps är klen. Kan inte göra något.

Hörs imorn!

Sorry!

Ber om ursäkt för dålig uppdatering. Haft mycket för mig. Typ.

Second hand

Satt i en buss som luktade precis som en andrahands-butik idag. Så där gammalt och unket. En lukt av människor och golv.
Det väckte minnen.

När jag var väldigt ung, inte mer en sex, älskade jag att gå och se på begangnat. Vet inte varför men varje gång jag och mamma var nere och handlade ville jag ta en sväng förbri Prylboden. Där fanns ingenting någon skulle vilja ha, egentligen, men jag ville dit i alla fall.

Min bessathet gick till den grad att jag till och med gick dit själv ibland. Nåja, själv gick jag inte, jag och mina kompisar från gården.
Tycker det är lite lustigt. Ett gäng sexåringar går och kollar på använda saker.

Från en av mina resor tog jag med mig en mortel. Undrar var den tagit vägen.

Estudiar español

Min kväll kommer att spenderas med attt studera inför morgondagens spanskaprov. Dagen innan, som vanligt.

Glosor. Hundratals glosor. Användbara glosor!
Vet ni till exempel vad ljussignal är på spanska? Troligtvis inte. Jag däremot, vet det.

Ljussignal - Semáforo

Världens bästa språk!

En fråga till Hjärnkontoret

Bjöds på sådana röda cylinderformade godisar med gul smörja i mitten på tåget hem. Massor med sådana och en skum-svamp.

När jag sedan rapade smakade utandningsluften svamp, inte röd cylinderformad godis.

Detta måste undersökas närmare.

Ett delmål i livet

Alla har vi ett mål i våra liv. Stora som små. För att nå dit man vill måste man ha delmål. Fastän jag inte har en aning om vad jag vill med mitt liv har jag satt ett delmål. Nämligen att stämpla mitt tågkort klockan 13:37.

Detta kanske anses ett väldigt lätt (töntigt) delmål. Men så är inte fallet! Tillfällen då chansen att ta det tåget syns inte till så ofta. Anledningen till det är för jag är glömsk.

Hur som helst. I dag råkade jag befinna mig på tågstation i väntan på att Upptåget skulle rulla in. Helt ovetande om att klockan snart skulle visa elit.
Men så hände det, som om det vore skrivet, att jag tog upp mobilen. 13:31. Då slog det mig! Jag hade chansen!

Lycka. Iver. Spänning. En känsla av storhet svepte över mig. Som om jag snart skulle bli första blatte i rymden.
Men snart fylldes jag av ett mörker. Jag la märke hur lite folk som skulle med tåget. Skulle jag verkligen hinna vänta i två minuter innan konduktören kom?

När bommarna var nere och tåget stod inne blickade jag snabbt över vagnen. Gick så långt bort från tågvärden som fysikens lagar lät mig göra. Satte mig ner, och väntade.
Det tog inte lång tid innan jag förstod att mitt mål var omöjligt. Efter bara trettio sekunder var det min tur att kontrolleras.

Tvingades stämpla sista resan på kortet. Två minuter för tidigt.
Jävla konduktör. Förstöra en pojkes liv, bara sådär!

Facebook-nörd

Har loggat in på Facebook minst 25 gånger idag. Förstår inte varför. Facebook är bland det tråkigaste som finns.

Leta efter nycklar

Jag öppnar en ficka, en av sido-fickorna. Fickan mina initialer sakta börjar försvinna ifrån. Stoppar ner handen och rör omkring innehållet. Pennor och hörlurar och parfym och bankomatkort och suddgummin och allt vad det heter. Men inga nycklar.

Drar upp nästa ficka. Sido-fickan som sitter på motsatt sida om den första. Där ligger ett par skor och beskydd. Får knappt ner handen men konstarerar rätt snabbt att där finns inga nycklar.
Paniken börjar gro inom mig. Tänk om jag tappat dem?

Sist gräver jag ner mig i havet av materia som finns gömd i själva väskan. Lätt är det inte. Jättesvårt är det inte heller. Mitt emellan, svårt, är det.
Slänger runt allt jag kan få tag på. Stressen får mig att glömma vad jag egentligen håller på med. Jag bara gör något.

Lugnar ner mig. Andas. Får en uppenbarelse och börjar känna längs kanterna på väskan. Först noggrant. Sedan snabbt och dåligt.
Så hör jag det: "Pling!"
Stannar upp. Skakar på väskan. "Pling-i-pling-i-pling!"

Min hand dras till ljudet som en mal dras till blått ljus. Känner något kallt. Känner mönstret på sidorna.
Blir överlycklig! Drar upp nycklarna och låser upp dörren. Går in. Slänger tillbaka dem i väskan. Där ligger de, till jag behöver dem igen. Om de inte försvinner.

Ta avstånd från mänskligheten

Station i Uppsala. Klockan var 12.30 när jag anlände, blänkande i solskenet. Såg efter vilken plattform mitt tåg skulle gå ifrån. Platform två.

Gick till perrongen som var ganska tom. Där stod inte fler än tio personer. Några rökte. Andra talade.
Längst bort såg jag en ledig bänk. Bredvid bänken lekte en flicka i femårsåldern. På samma plats stod även hennes pappa och samtalade i mobiltelefonen han tagit upp ur hållaren som var kopplad till skärpet.

Vandrade dit. Inte alls på något konstigt manér, utan som en helt vanlig människa.
Väl framme vände sig flickan om och glodde förundrande på mig. Hennes pappa gjorde det samma.
Flickan satte sig men reste sig snabbt upp. Jag låtsades som om jag inte lagt märkte något och gjorde mig bekväm.

Under de kommande tre minuterna hade flickan och hennes pappa förflyttat sig ett antal meter ifrån mig. Om det var medvetet eller ej vet jag inte. Men det hela är väldigt konstigt för mig. Är jag läskig? Luktar jag vidrigt? Eller är det någon moral jag inte känner till, att man tar avstånd från allt nytt?

Kan någon ge mig ett svar?

Ont i ljumsken

Har väldigt ont i ljumsken så jag kan inte skriva.

...

...Ja, så är det!

Ofotogeniska land

Jag är så trött på detta eviga mörker. All den tid utan sol.

Ingen grönska. Ingen dimma. Inga solnedgångar. Ingenting.

Lyckades inte åstadkomma något bättre än det här i dag. Väldigt tråkigt.

USB-kablar

Jag slutar aldrig irriteras av USB-kablar. Bilden ovan är på min kameras kabel. Som ni ser står det Canon på den. Visst borde den vara uppåt när den kopplas till datorn?

Tydligen inte. Går på det varje gång. Vänder fel sida upp och försöker trycka in sladden, vilket aldrig fungerar.

Min hjärna tycks inte vara mottaglig till totalt ologiska saker. Får be mamma koppla in kameran i fortsättningen. Kvinnor och logik, ni vet... (He he)

Nu vet ni!

Vaknade klockan två. Har inte gjort något med substans sedan dess.

Ska ut och fotografera sen.

Då vet ni!

Handsfree

Handsfree har blivit väldigt populärt igen. Eller så är jag sent ute. Förstår mig inte på det där. Man ser ju ut som en schitzofren när man går runt och till synes talar med sig själv.

Vänjer mig aldrig med att se dessa människor. Blir konfrunderad varje gång. Är hon dum i huvudet eller har hon en sjukom?

För visst är man dum i huvudet om man använder handsfree?

EN MAN SKA HA ONT!

Jag har blivit uppfostrad av en ensamstående mamma. Funkat ganska bra, måste jag säga. Men ibland finns det tillfällen då det hade passat bra med en far i hemmet.
Mamma tänker liksom på hur hon själv, som kvinna, agerar i olika situationer. Att jag är av det motsatta könet spelar ingen roll.

I dag, till exempel. På träningen hade jag glidtacklat och i samma veva skrapat upp mitt knä. Blodet forsade ganska bra. Niagarafallet var knappt överlägset mitt knä. Detta kan ha något med att vi spelade på snö och att blodet blandades med vatten. Hur som helst.

Mor min hämtade mig efter passet. Vid det här laget var halva min strumpa röd. Inte så farligt, visst?
Mamma tyckte det. Hon sa att min tränare måste vara tokig som lät mig spela med ett blödande knä. Sa att hon vill ringa min tränare och ge honom en utskällning.
Hon påpekade att såret kan bli infekterat. Jag sa att jag själv inte ville tvätta det för det hade ändå skvätt upp smuts i såret. Mamma höll inte med. Enligt henne skulle det tvättas direkt.

Hon behandlar mig som en flicka ibland. Så fort något händer ska hon vara där. Tröstande och orolig om jag har ont. Hon låter mig inte ha ont. En man ska ha ont! Det är skrivet i naturens lagar. På samma sida som gravitationen, så självklart är det. EN MAN SKA HA ONT!

Trevligt att prata i telefon

Ringde Marcus idag. Han svarade och la sedan på utan att ha sagt någonting. Ringde igen, inget svar. Ringde ännu en gång, inget svar. Skickade sms, inget svar. Började ringa igen. Tio gånger. Inget svar.

Bestämde mig för att hans hem var nästa steg. Slog en ring dit, fick svar! Frågade om Marcus var närvarande. Ja, det var han. Det blev tyst i luren, det enda som hördes var fotstegen och sen en dörr som öppnades. Marcus fick telefonen:

Marcus: Hallå
Jag: Tja det är Seán. Sov du eller?
Marcus: Mm.
Jag: Okej, är du sjuk?
Marcus: Nej.
Jag: Bra! Ska du träna i dag?
Marcus: Mm.
Jag: Jag åker med dig då!
Marcus: Mm.
Jag: Jag kommer innan träningen så åker vi?
Marcus: Nej.
Jag: Jo.
Marcus: Nej... vi hämtar dig
Jag: Okej, jag går till hälsohuset vid tjugo över.
Marcus: Mm.
Jag: Bra, då ses vi senare! Hejdå!
Marcus: Mm.

Borde ses

Slumdog Millionaire.

Se den!

Ser på film

Ser på film just nu. På tre minuter har jag fått två sms och ett telefonsamtal hem.
Det är vanligtvis ganska ovanligt att det ringer här. Eller att jag får sms.
Men sekunden jag är upptagen sätter det igång.

Lustigt. Irriterande. Jag vet inte.

Är hon gravid?

Sitter på spanskalektion. Har en stark känsla att min lärarinna är gravid. Kan inte sluta tänka på det.
Vill fråga. Tänk om hon INTE är det. Skulle vara väldigt pinsamt.

Vad ska jag göra?

UPDATE: Jag frågade. Väldigt korkat av mig. Lyckligtvis var det så, hon var gravid.

Kan möjligtvis vara en av de mest nervösa ögonblicken i mitt liv.

Tydligen var jag den första som frågat. Antagligen för att jag är den enda som är tillräckligt dum för att göra det. Hon är liksom i det stadiet där man inte riktigt kan avgöra om hon har en bulle i magen för att hon ätit den eller för att den bor där.

Life on the edge!

Tuggummipaketet

Köpte ett paket tuggummi för en vecka sedan. Hälften var kvar idag. Mycket ovanligt, brukar vara slut efter en skoldag annars.

På vägen hem kände jag för att ta dagens första mintsmakande tuggmotstånd. Tog det också. Den vita rektangeln var väldigt god. Uppfriskande. Kände samtidigt hur mina tänder blev lika vita som Kajsa Bergqvists i tevereklamen. Eller det kanske var V6. Strunt i det.

Lite efter, vid fem, smakade min mun svavel. Det var dags för ännu en fix. Gick till min väska där jag lagt paket. Borta. Inte ett spår fanns kvar. Hade misstänkt kidnappning med det fanns ingen lapp.

Letade överallt. Har ännu inte hittat det. Mitt rekord-paket är numera historia.

Mitt rum

Mitt rum står i kaos. Har planerat in en städning inom en snar framtid. Men innan dess vill jag dela med mig av den plats jag spenderar mina nätter.

Mina damer och herrar om ni vänligen vill se till vänster om dörren kommer ni få syn på min klädhög. Här slängs alla kläder, rena som smutsiga, om de ligger i vägen.
Denna hög kan ibland ställa till problem då det inte bara är fråga om kläder utan även allt som finns i min skolväska har en förmåga att på något vis ta sig hit. På bilden ser ni till exempel flera häften med papper och mitt periodiska system.
Senast i morse letade jag efter min miniräknare. Den hittades inte då men jag kan medela att nu är i säkert förvar med ett hörn som uppenbarar sig ur berget av kläder.

Under min säng. Måste ändå säga att jag tycker att det är relativt okej. Om man bortser från dammet och shortsen och strumporna och påsarna, förstås.

Mitt provisoriska gula nattduksbord. Jag använder inte Dax Wax. Burken är tom och gavs som gåva av Martin efter en idrottslektion. Varför jag inte slängt den är för mig ett mysterium.
Annars ser ni lypsyl och ett Gothia Card från i somras. Och en toarulle. Måste påpeka att den endast finns närvarande ifall jag akut skulle behöva snyta mig. Absolut ingen annan anledning.

This is were the magic happens! De kläder och annat skräp ni ser liggandes på sängen är dagens outfit och ficko-innehåll. Detta slängs ner i klädhögen när jag ska sova. Sedan borstas all eventuell smuts ner på andra sidan, på golvet.
Mitt täcke är en väldigt fin färg, inte sant? Tror det ursprungligen varit mammas påslakan men nu har jag fått ärva det. Förövrigt är min säng väldigt skön.

Gårdagens handduk. Användes senast klockan två i natt och lades sedan på datorstolen. Nu hänger den som ni ser på sängkarmen då jag själv sitter i datorstolen. Den tog sig dit själv, faktiskt. Reste sig upp och hoppade och landade när den nu ligger. Nejdå, jag la den där. Bli inte rädda. Tvättades i går.

Mitt "skrivbord" som egentligen inte används för något annat än datorn och för att dumpa saker där. Det rosa vattenflaskan har stått där i tre veckor nu. Varje gång jag ser den säger jag åt mig själv att lägga undan den men jag glömmer alltid.
Det lilla runda borde är fyllt med julkort och dyligt som legat där sedan Julafton. Bryr mig inte om att hålla det speciellt organiserat, vet att det inte funkar i längden.

Min gardin. Tas endast med i denna dokumentation därför att jag tycker den ger känslan av att jag bor i ett spanskt bordell.

"Funny"

När jag har tråkigt går jag in på YouTube. Först blir jag ilsken för de ständigt frågar mig om jag vill visa sidan på svenska eller engelska. Trycker på engelska och söker sedan på "funny".

Inget bra har kommit upp än. Medelar när det väl gör det.

Besvikelse i ett gasmoln

På väg till skolan i morse gick jag förbi en tant med sådana pinnar alla svenssons promenerar med. Ser inte det väldigt fjantigt ut egentligen?

Hur som helst. Just när jag var på väg att gå om tanten kände jag hur det bubblade till i magen. "Nej, inte nu, vänta till du är längre bort" sa min inre röst. Jag lyssnade.

Jag förvandlades till Hjulben och hade inom kort tjugo meter till närmsta person. Ganska lagom. Så jag slappnade av.
Ingenting.
Absolut ingenting.

Besvikelsen var stor. Har inte hänt så mycket sedan dess heller.

Badmintonspelarna

Innan fotbollsträningar på söndagar är salen ockuperad av badmintonspelare.
Medelåldern ligger på runt femtio år. Medelvikten 100 kilo gram. Spelarnas hjässor är kala som curling-banor. Resten av kropparna är täckta av leverfläckar och skrynklig hud och svarta skägglignande hårstrån.

Dessa gubbar kan mycket väl vara det absolut sämsta jag någonsin sett i idrottsliga sammanhagn. Kordinationen ligger på samma nivå som en person med en cp-skada.
Deras rörelsemönster är två steg åt vänster, upp med armen, svinga med armen, missa bollen, vänta sig om, sträcka på armen, flaxa med armen, missa bollen och ramla på magen. Om och om och om och om igen.

Egentligen borde människor med en sådan idrottslig kapacitet ha lite distans. Men icke. Ett antal veckor sedan kände jag för att hämta en boll ur förrådet. För att komma till förådet var jag tvungen att gå längs med sidan av den fyrtio meter långa planen. Inga problem.

Så jag började gå. Inga klagomål efter första längden. Tog bollen ur nätet och började gå tillbaka mot omklädningsrummet.
När jag var på väg att passera en av planerna vände gubben närmast mig sig om: "Du, du vet att du står i vägen, va?"

"Står i vägen för vad?" tänkte jag. Såg på honom och sedan på avståndet mellan mig och planen. Minst fem meter. Att han bara rörde sig på tre kvadratmeter togs inte med i beräkningen.
"Okej, förlåt, jag ska bara gå förbi" sa jag och började åter gå mot omklädningsrummet.

Hela vägen tillbaka blev en slags Walk of Shame. Alla gubbarna glodde på mig med misstycke. Jag hade bara svårt att hålla mig för skratt.

Numera ser jag bara på från sidan. Lika roligt det, faktiskt.

Dikt

Tänkte skriva en dikt. Finns inte så mycket mer jag kan göra just nu.

Bara en dag kvar
Allting har gått så fort
Jag har slut på idéer
Stänger av datorn nu

Fint, va?

Ingen inspiration alls

Fick ingen inspitation alls igår. Allt jag kunde tänka på var den dåliga musiken som spelades. Men det finns en anledning till detta.

Hade nämligen glömt mina simglasögon så jag fick köpa nya. Åttio kronor rakt åt helvete! Dessutom var det slut på ofärgade. Det enda färg som fanns kvar var blå. Fick ta dem.

Kände mig som en hippie i dessa glasögon. Det var allt jag kunde tänka på. Att jag såg ut som en hippe. Och att det bara spelades dålig musik.

Mer än så har jag inte att erbjuda. Känner mig så lat också just nu. Aja. Det bryr ni väl inte om. Tack så mycket för att ni inte bryr er! Verkligen! Tack!

13:36

I dag vaknade jag klockan 13:36.

Fattar ni. En jävla minut!

Ilska.

Hur jag kompenserar

Riktiga män kompenserar med sportbilar.
Seán kompenserar med teleobjektiv.