Min allergi

I tisdags gav vi bort vår katt till min morbror. Allergin från en lång tid tillbaka kröp fram och förstörde min andning. Eller, allergin fanns där från början, men mamma förnekade det. Hon sa att det var en förkylning och att det bara var ett samanträffande. Så säger hon fortfarande. Att det är en förkylning. För att jag sedan i tisdags inte blivit så värst mycket bättre. Jag hostar illa och är snuvig och så låter det när jag andas. Men hon byter inte åsikt. Hon säger att det är en förkylning, ingenting annat. Jag säger att det är allergi, och att den inte gått ur mitt system ännu. Hon säger att det är en förkylning. Och så vidare.

Detta gör mig arg. Fruktansvärt arg. Jag vill skrika på henne och säga att DET ÄR ALLERGI OCH ATT DET ÄR HENNES STÄNDIGA FÖRNEKANDE SOM GJORT ATT DET BLIVIT SÅ HÄR ILLA! SÄGA ATT HON INTE VET NÅGONTING!

Men jag gör inte det. Jag vet inte varför. Ens mamma har nog större makt över en än vad man tror själv. Herregud, vad arg jag blir!