De tre senaste dagarna har jag drömt mardrömar. Alla har haft samma tema: Nationella provet.
I onsdags drömde jag att jag missade torsdagens prov.
I torsdags drömde jag att jag missade fredagens prov. Vilket jag var nära på att göra då jag försov mig och väcktes en timme försent, halv nio.
I natt drömde jag att jag fick MVG på ena provet, men inte på det andra. Mer specifikt fick jag MVG på tordagens prov och VG på fredagens. Detta resulterade att jag inte fick MVG i betyg.
Under dessa drömmar jag vaknat inte mindre än tio gånger per natt. Jag har vaknat, förstått att jag drömt och somnat om. Tio gånger.
Nu kan jag börja tycka att det har gått för långt. Att jag till och med drömmer om ett prov. Men jag är rädd. Tänk om det stämmer.
lördag 31 januari 2009
fredag 30 januari 2009
torsdag 29 januari 2009
1338 pages
Jag är medlem på ett forum. Ett enda forum.En av trådarna har legat och nosat på sida 1337 i ett tag. Kalla det vad ni vill, omogenhet, men jag sedan länge bestämt mig för att jag ska stå med på den sidan.
De senaste dagarna har sidan legat nere. Det har inte gått att komma in på den och absolut inte gått att skriva en post.
Men idag funkar det och till min stora glädje är tråden inne på sida 1337.
Jag blir alldeles utom mig av förväntan. Jag kommer bli historisk! Snabbt-snabbt klickar jag mig in, ser att det redan är många som har skrivit. Äsch, tänker jag, jag kommer med i alla fall.
Så jag klickar in och skriver mitt inlägg. Postar. Kollar sidonummer... 1338.
onsdag 28 januari 2009
Ha översende
Min kreativitet är obefintlig. All energi går åt annat. Jag hinner inte uppfatta något.
Jag kanske sover för lite. Eller så har jag för mycket i skolan. Jag vet inte.
Jag avundas folk som kan skriva skit. Vad de har gjort på dagen. Det kräver ingen tanke alls. Det enda som krävs är att komma ihåg att man köpte en pastasallad som man åt på tåget.
Ha översende.
Jag kanske sover för lite. Eller så har jag för mycket i skolan. Jag vet inte.
Jag avundas folk som kan skriva skit. Vad de har gjort på dagen. Det kräver ingen tanke alls. Det enda som krävs är att komma ihåg att man köpte en pastasallad som man åt på tåget.
Ha översende.
Rädda Barnen
Appropå röst-raklamer. Ni måste ha hört reklamen för Rädda Barnen som alltid går på radio:
"Har du någonsin funderat på att ha fadderbarn... Funderar du fortfarande... Sluta fundera!"
Är inte det den mest ineffektiva reklamen i historien. Alltså, på riktigt. Jag blir bara arg och skriker på radion varje gång den kommer upp.
Vem kan komma på något så dåligt.
Han borde skjutas.
"Har du någonsin funderat på att ha fadderbarn... Funderar du fortfarande... Sluta fundera!"
Är inte det den mest ineffektiva reklamen i historien. Alltså, på riktigt. Jag blir bara arg och skriker på radion varje gång den kommer upp.
Vem kan komma på något så dåligt.
Han borde skjutas.
tisdag 27 januari 2009
Sluta våldta!
Så som hata är ordet våldta använt alltför mycket i dagens samhälle. Speciellt bland de yngre generationerna. Detta har orsakat att ordets riktiga betydelse har fått förlorat.
Att våldta är något hemskt. Ordet kan vara stötande mot vissa som haft någon som helst kontakt med någon som blivit våldtagen.
Därför tycker jag att vi ungdommar borde lägga ner användningen av ordet våldta i ett vardagligt samtal. Istället borde ordet antasta användas, då det oftast är fråga om antastning och inte våldtagning.
Sluta våldta, börja antasta!
Att våldta är något hemskt. Ordet kan vara stötande mot vissa som haft någon som helst kontakt med någon som blivit våldtagen.
Därför tycker jag att vi ungdommar borde lägga ner användningen av ordet våldta i ett vardagligt samtal. Istället borde ordet antasta användas, då det oftast är fråga om antastning och inte våldtagning.
Sluta våldta, börja antasta!
Hedvig
Det kom en hantverkare hem till oss idag. Alltid trevligt med hantverkare, inte sant? Alltid lika pratsamma och varmhjärtade. I alla fall de jag har stött på. Och den här var inget undantag.
Hur som helst. Denna hantverkare var här från föreningens sida. För att se till ventlitationen, då det ibland kan lukta som grannens hus i vår lägenhet.
Han hade varit tvungen att gå ner till grannen för att stänga av något där nere. Minns inte vad det var, han talade i termer jag inte förstod.
Så började vi tala om grannen. Jag kände inte riktigt till henne så värst mycket innan. Mest av den anledningen att jag sällan är ute i trapphuset. Nåväl:
Hon heter Hedvig och är gammal. Hur gammal vet vi inte. Hon luktar antagligen kål. Tydligen är Hedvig så gammal att hon inte orkar röka, "Hon sitter mest och tycker synd om sig själv" uttrycke hantverkaren det. Hedvig är ingen större talare. I alla fall inte när det kommer till konversationsämne. Hon hade suttit och pratat om att hon bara väntade på att dö när min vän hade hälsat på. Muntert.
Dessutom äter hon panbiff.
Jag undrar vad han har sagt om oss till henne.
Hur som helst. Denna hantverkare var här från föreningens sida. För att se till ventlitationen, då det ibland kan lukta som grannens hus i vår lägenhet.
Han hade varit tvungen att gå ner till grannen för att stänga av något där nere. Minns inte vad det var, han talade i termer jag inte förstod.
Så började vi tala om grannen. Jag kände inte riktigt till henne så värst mycket innan. Mest av den anledningen att jag sällan är ute i trapphuset. Nåväl:
Hon heter Hedvig och är gammal. Hur gammal vet vi inte. Hon luktar antagligen kål. Tydligen är Hedvig så gammal att hon inte orkar röka, "Hon sitter mest och tycker synd om sig själv" uttrycke hantverkaren det. Hedvig är ingen större talare. I alla fall inte när det kommer till konversationsämne. Hon hade suttit och pratat om att hon bara väntade på att dö när min vän hade hälsat på. Muntert.
Dessutom äter hon panbiff.
Jag undrar vad han har sagt om oss till henne.
Leva eller inte leva?
Här om dagen laddade jag ner Veronica Maggios nya album. Nej föresten, jag köpte det för nittio kronor från iTunes. Gjorde det av ingen annan anledning än att jag ville fylla ut min iPod.
Men albumet var faktiskt bra, trots min skeptiska inställning.
Men så gick jag nyss in på Blondinbellas blogg. Ingen annan anledning än att jag har tråkigt. Där upptäckte jag att hon också lyssnar på Veronicas album. Och att hennes favoritlåtar var samma som mina.
Nu har jag ännu ett val som potentiellt kan vara livsavgörande: Vara eller inte vara?
Det är frågan.
Men albumet var faktiskt bra, trots min skeptiska inställning.
Men så gick jag nyss in på Blondinbellas blogg. Ingen annan anledning än att jag har tråkigt. Där upptäckte jag att hon också lyssnar på Veronicas album. Och att hennes favoritlåtar var samma som mina.
Nu har jag ännu ett val som potentiellt kan vara livsavgörande: Vara eller inte vara?
Det är frågan.
Två val
Jag är hemma idag och har två val framför mig. Potensiellt livsavgörande val. Antingen räknar jag gamla nationella prov inför torsdag eller så gör jag ingenting. Sova skulle ju vara skönt, i och för sig.
Men jag orkar inte räkna. Jag har ont i huvudet dessutom.
Äsch, jag får göra det senare ikväll!
Men jag orkar inte räkna. Jag har ont i huvudet dessutom.
Äsch, jag får göra det senare ikväll!
måndag 26 januari 2009
Photoshop
Jag har spenderat hela dagen med att leka med Photoshop och jag har som avsikt att fortsätta med det.
Jag kanske skriver sen.
Jag kanske skriver sen.
söndag 25 januari 2009
Världen vs. USA
Skillnaden mellan USA och resten av världen.
Världen: Om man äter chocklad måste man ut och springa.
USA: Om du har varit ute och sprungit måste du äta chocklad. Som belöning.
Världen: Om man äter chocklad måste man ut och springa.
USA: Om du har varit ute och sprungit måste du äta chocklad. Som belöning.
Sked och gaffel
Man vet att man är iranier när man lyckas äta kött med ris med endast sked och gaffel.
lördag 24 januari 2009
SK Vides Damlag
I torsdags satt jag och Marcus på en bänk i Alsikehallen. Bredvid oss satt ett gäng tjejer som kallar sig själva "SK Vides Damlag." Om man kan kalla dem damer eller inte är ytterst tveksamt med tanke på att de flesta inte ens är straffmyndiga.
Där satt jag och Marcus och pratade med varanda. Vi pratade säkert om vårt bajs eller tuttar eller fittor eller något annat som killar pratar om. Men samtidigt lyssnade vi på våra grannar.
De hade samlats i en väldigt oval cirkel runt tränaren som stod vid ett bord och gick igenom dagens träning.
Herregud vad de tjattrade! Inte tränaren alltså, utan damerna. Hela tiden lät de! Inte en tyst sekund. När tränaren öppnade munnen avbröt de hela tiden honom med en kommentar: "Jaaa, vi vet. Nu går vi ut!" så ställde de sig och gick mot dörren. Tränaren bad dem att vänta, han var inte klar än.
Tjejerna vände sig om och vissa satte sig igen. Ledaren började en mening men kom inte längre än något ord innan munnarna började glappa. Ännu en gång var det väldigt irrelevanta diskutioner.
Sedan reste sig samtliga och gick ut. Det hade inte spelat någon roll om tränaren ropat på dem, de lyssnade ändå inte.
När alla var ute och det var lugnt igen tyckte jag mig se ledaren skaka på huvudet. Och sen gick han ut och försökte hålla i en träning.
Där satt jag och Marcus och pratade med varanda. Vi pratade säkert om vårt bajs eller tuttar eller fittor eller något annat som killar pratar om. Men samtidigt lyssnade vi på våra grannar.
De hade samlats i en väldigt oval cirkel runt tränaren som stod vid ett bord och gick igenom dagens träning.
Herregud vad de tjattrade! Inte tränaren alltså, utan damerna. Hela tiden lät de! Inte en tyst sekund. När tränaren öppnade munnen avbröt de hela tiden honom med en kommentar: "Jaaa, vi vet. Nu går vi ut!" så ställde de sig och gick mot dörren. Tränaren bad dem att vänta, han var inte klar än.
Tjejerna vände sig om och vissa satte sig igen. Ledaren började en mening men kom inte längre än något ord innan munnarna började glappa. Ännu en gång var det väldigt irrelevanta diskutioner.
Sedan reste sig samtliga och gick ut. Det hade inte spelat någon roll om tränaren ropat på dem, de lyssnade ändå inte.
När alla var ute och det var lugnt igen tyckte jag mig se ledaren skaka på huvudet. Och sen gick han ut och försökte hålla i en träning.
Grattis Martin Holgersson!
Idag svor jag i kyrkan.
Jag glömde skriva om Martin Holgersson. Det är (var) nämligen hans födelsedag idag (igår.)
Men rätt ska va rätt.
Martin Holgersson, var ska man börja? Det finns så mycket gott man kan skriva om den karln att han är ett gränsfall till helgon.
Han hjälper ofta gamla tanter över vägen, tydligen. Sen leder han de dementa stackarna hem till sig. Vad som händer där låter jag er fantisera om. Eller drömma mardrömar om. Hur som helst, tanterna blir väldigt glada.
Han är även väldigt rolig, tydligen.
Här om dagen gjorde han ett pruttljud! Är inte det fantastiskt rolig? Det tycker jag!
Inget skämt kan slå den nostalgi och lycka som förknippas med en prutt(ljud).
En sak pojken i fråga är bra på är innebandy. Tydligen. Har inte riktigt låtit mig slukas av den innebandy-storm som tagit fart på sistone. Så jag vet inte rikitgt vad som gör någon bra eller dålig. Jag vet att jag är dålig, men inte så mycket mer. Bögsport.
Men Martin är bra på det i alla fall! Och om han är bra på det, då är sporten värd att nämnas. Men inte annars. Fy fan för innebandy.
Sist men inte minst är han väldigt vältränad. Inget tydligen, jag har sett honom själv! Han vill alltid visa sin deffade kropp efter idrotten. Därför anordnar han regelbunda spänn-tävlingar framför spegeln. Oftast gör han det själv. Ingen vågar ställa sig emot Martin. Samuel gjorde det en gång. Sen ångrade han sig. Nu finns ingen Samuel längre, nu finns bara Råttan.
Albin ställer upp ibland. Alltså, han "ställer upp ibland" när Martin står och spänner sig med handduken runt höfterna. Så att säga.
Martin Holgersson är en väldigt komplex person. Jag har ännu inte riktigt knäckt honom. Det ni kan läsa här är knappt så att det gör en repa på ytan.
Avslutar denna hyllning med Martins absoluta favoritord:
SAJK!
fredag 23 januari 2009
Mitt nya hår
Jag känner mig väldigt kluven angående mitt hår. Hälften säger något i stil med: "Din nya FRILLA är snyggare i din gamla." Andra halvan säger: "Din karaktär var ju ditt hår."
Det konstiga är att det nästan bara killar är som kommenterar. Tjejerna säger mest ingenting.
I och för sig, Mamma säger att det är fint. Henne lyssnar jag inte på, hon tycker alltid att jag är fin.
Kluven. Precis. Kluven.
Men inte hårtopparna!
(Du-dum-dum... TISCH!)
Observera att mina ögon drabbades av kamera-blixt-sjukan. Min mun dock...det kan jag inte svara på.
Observera att mina ögon drabbades av kamera-blixt-sjukan. Min mun dock...det kan jag inte svara på.
torsdag 22 januari 2009
Bollkastare
På väg hem idag fick jag syn på något väldigt märkligt. En kvinna var ute med sin hund och med sig hade hon en neongrön plastpinne med en skopa i ena änden. Med den pinnen kastade hon en tennisboll. Det hela såg väldigt konstigt ut.
Efter en stunds resonerande kom jag fram till att jäntan måste vara helt dum i huvudet. Är det verkligen ett så stort besvär att kasta bollhelvetet själv?
Uppenbarligen.
Mitt hopp om mänskligheten sjunger på sista versen.
onsdag 21 januari 2009
Jag blir inte längre uppspelt när någonting händer på Facebook. Om någon skrivit på min vägg. Eller om jag har en inbjudan. Speciellt inte när jag har någon såndär kram eller puss (vet inte vad jag ska kalla det. Jag får det knappt heller).
Anledningen är att det oftast är någon i familjen som skickar. Väldigt tråkigt, faktiskt. Hela poängen med Facebook är väl att samla på sig så mycket skit som möjligt? Om inte ser jag ingen anledning att vara medlem där. För allt som kommer är ju bara skit. Pokerinbjudningar, framförallt. Och Gjenkriger.
Jag tackar alltid nej till dem i och för sig. Det kan vara anledningen till att min populäritet inte är lika hög som resten i min ålder.
Jag har i alla fall 169 vänner. Alltid en tröst!
Anledningen är att det oftast är någon i familjen som skickar. Väldigt tråkigt, faktiskt. Hela poängen med Facebook är väl att samla på sig så mycket skit som möjligt? Om inte ser jag ingen anledning att vara medlem där. För allt som kommer är ju bara skit. Pokerinbjudningar, framförallt. Och Gjenkriger.
Jag tackar alltid nej till dem i och för sig. Det kan vara anledningen till att min populäritet inte är lika hög som resten i min ålder.
Jag har i alla fall 169 vänner. Alltid en tröst!
Tjugo stycken
Enligt nya rapporter han antalet sms har uppnåt tjugo stycken. Lyckligtvis är mindre än vad som var estimerat.
Det var allt för dagens sändning.
Det var allt för dagens sändning.
Tomma sms
Knapplåset på mobilen funkar inte. Detta har orsakat att flertalet tomma sms har skickats från telefonen. Ännu har jag inga siffror, då det var får många för att visas som skickade sms.
Återkommer så fort jag fått reda på mer detaljer.
Seán.
Återkommer så fort jag fått reda på mer detaljer.
Seán.
tisdag 20 januari 2009
House-abstinens
Jag måste verkligen rycka upp mig. Har inte alls orkat något på sistone.
Det kan ha berot på House-abstinens. Men nu har det börjat igen.
Allt löser sig till slut.
Det kan ha berot på House-abstinens. Men nu har det börjat igen.
Allt löser sig till slut.
Obamas tal
Var på en blöt och äcklig träning så jag missade Obamas tal. Var det bra?
Lever han fortfarande?
Hoppas det.
Lever han fortfarande?
Hoppas det.
Rast
Ibland tänker jag tillbaka till mellanstadiet. Speciellt rasterna. Alla raster var sig lika. Dag efter dag. Vecka efter vecka.
Vi hade en morgonrast klockan tio. Den varade i tio minuter. Morgonrasten hade hela skolan samtidigt, så det ringde ut på sekunden. Jag minns hur vi satt där och kollade på klockan och räknade ner i helklass.
Det hoppades hopprep. De lektes burken. Men vi hann inte göra speciellt mycket innan det ringde in. Jag och Victor kom i och för sig alltid sent. En minut, så där. Ma blev arg och sa att vi måste skärpa oss, annars kommer vi fortsätta komma sent i arbetslivet.
Lunchrasten var en timme lång. Eller var det femtio minuter? Jag minns inte riktigt. Hur som helst.
Lunchrasten var den bästa rasten. Då hann man göra allt man ville. Oftast lekte vi väggen. Eller arslet. Eller något annat med en boll inblandad.
Vaktmästaren Åke blev alltid fy förbannad på oss småungar som hela tiden sköt bollar mot väggen. "Ni kommer ha sönder en ruta!" sa han alltid. Ingen i klassen hade sönder en ruta.
Lunchen slutade inte sällan i tårar. Det bröt ut bråk bland oss. Vanligast var det att Viktor och Alan eller Juan bråkade. De återvände till klassrummet med rödsprängda, gråtfulla ögon. Men alltid tillsammans, tjaffsandes om vem som hade rätt. Om bollen var inne eller inte. Och så vidare.
Jag och Kim bråkade också ibland.
Jävla Kim.
Vi hade en morgonrast klockan tio. Den varade i tio minuter. Morgonrasten hade hela skolan samtidigt, så det ringde ut på sekunden. Jag minns hur vi satt där och kollade på klockan och räknade ner i helklass.
Det hoppades hopprep. De lektes burken. Men vi hann inte göra speciellt mycket innan det ringde in. Jag och Victor kom i och för sig alltid sent. En minut, så där. Ma blev arg och sa att vi måste skärpa oss, annars kommer vi fortsätta komma sent i arbetslivet.
Lunchrasten var en timme lång. Eller var det femtio minuter? Jag minns inte riktigt. Hur som helst.
Lunchrasten var den bästa rasten. Då hann man göra allt man ville. Oftast lekte vi väggen. Eller arslet. Eller något annat med en boll inblandad.
Vaktmästaren Åke blev alltid fy förbannad på oss småungar som hela tiden sköt bollar mot väggen. "Ni kommer ha sönder en ruta!" sa han alltid. Ingen i klassen hade sönder en ruta.
Lunchen slutade inte sällan i tårar. Det bröt ut bråk bland oss. Vanligast var det att Viktor och Alan eller Juan bråkade. De återvände till klassrummet med rödsprängda, gråtfulla ögon. Men alltid tillsammans, tjaffsandes om vem som hade rätt. Om bollen var inne eller inte. Och så vidare.
Jag och Kim bråkade också ibland.
Jävla Kim.
måndag 19 januari 2009
Vita fläckar i grenen
Det vilar en förbannelse över oss män. En förbannelse som kan bli lite genant ibland: att fläckar i grenen på byxorna alltid, alltid är vita.Jag tror det är Guds vis att jävlas med oss. Jag är övertygad att han sitter där uppe bland molnen och skrattar högt samtidigt som han skrockar: "Ha ha, har ni sarre på byxorna?"
Gud är allt rolig, Han.
söndag 18 januari 2009
En söndag i Knivsta
En söndag i Knivsta:
Vaknar på morgonen. Äter frukost - dricker antagligen något också. Har börjat dricka några klunkar Powerade för att få bort morgonsmaken i munnen. Inte idag.
Rostar två skivor bröd åt gången. Tar en skiva och brer på smör och skivar ost. Massor med ost. Sen går jag och sätter mig i soffan. Äter klart mackan. Återvänder till köket och brer den andra brödskivan. Sätter mig i soffan. Äter upp mackan, går och rostar två skivor till. Soffan. Köket. Brer. Soffan. Och så vidare.
Är tvungen att äta upp det bröd som finns kvar, vilket resulterar i magont. Fulkorn...
Slötittar på teve. Byter kanal lite för ofta. Så där som man gör när man har tråkigt och den man tittar med blir arg för den inte får en chans att se vad som visas.
Kommer in på TV4 där Körslaget visas. Jag försvinner in i trans. Robert Wells borde verkligen klippa sig, tänker jag. Vaknar upp. Byter kanal.
Tröttnar på teve. Packar istället. Viker mina kläder omsorgsfullt. Sen slänger jag dem på sängen så att de viker upp sig igen.
Tillslut ligger det en mur av kläder på sängen. Jag inser plötsligt vad mycket kläder jag har.
Muren faller som Berlinmuren och tegelstenarna radas upp i väskan. Det är knappt så att de får plats.
Trycker ihop väskan och drar igen dragkedjan. Det är lite som en teknad serie. Ni vet, när packaren står och hoppar på väskan till den stängs. Och så öppnas den igen så att figuren flyger iväg. Ungefär så.
Glider runt lite i huset. Pratar med pappa. Slåss lite med pappa. Väntar på att gå på träning.
Kvart över ett går jag mot Hälsohuset. Min väska bär jag på ryggen, fast den ska hängas över axeln. Den är så tung att banden skaver genom jackan och tröjan.
Jag räknar med att det ska ta en halvtimme att gå sträckan till destinationen. Det tar en kvart.
När jag är framme är jag först. Ingen annan där. Tillslut kommer Nizzle. Sen Martin. Sen minns jag inte mer.
Jag ringer Marcus och ber honom ta med sig en handduk åt mig. Han säger nej men jag vet att han kommer göra det i alla fall. Han säger alltid så.
Tränar i två timmar. Det är kul. Vi spelar bra. Filip blir arg för att jag drar i hans tröja och hotar med att döda mig. Ett tomt hot, tydligen.
Efter träningen ska jag duscha. Marcus har inte med sig någon handduk. "Fan vad fittig du är" säger jag.
Istället lånar jag en blöt handduk av Juan.
Spelarmöte på Engvallen. Tre personer kommer fem minuter sent. Kenneth blir rasande. Resten bara skrattar.
Kenneth pratar om den kommande säsongen. Jerry säger ingenting. Det visar vem som är alfahane i laget.
Minns inte så mycket om vad som sades. Kan inte ha varit speciellt viktigt.
Mötet tar en halvtimme. Sen tar jag tåget hem.
Vaknar på morgonen. Äter frukost - dricker antagligen något också. Har börjat dricka några klunkar Powerade för att få bort morgonsmaken i munnen. Inte idag.
Rostar två skivor bröd åt gången. Tar en skiva och brer på smör och skivar ost. Massor med ost. Sen går jag och sätter mig i soffan. Äter klart mackan. Återvänder till köket och brer den andra brödskivan. Sätter mig i soffan. Äter upp mackan, går och rostar två skivor till. Soffan. Köket. Brer. Soffan. Och så vidare.
Är tvungen att äta upp det bröd som finns kvar, vilket resulterar i magont. Fulkorn...
Slötittar på teve. Byter kanal lite för ofta. Så där som man gör när man har tråkigt och den man tittar med blir arg för den inte får en chans att se vad som visas.
Kommer in på TV4 där Körslaget visas. Jag försvinner in i trans. Robert Wells borde verkligen klippa sig, tänker jag. Vaknar upp. Byter kanal.
Tröttnar på teve. Packar istället. Viker mina kläder omsorgsfullt. Sen slänger jag dem på sängen så att de viker upp sig igen.
Tillslut ligger det en mur av kläder på sängen. Jag inser plötsligt vad mycket kläder jag har.
Muren faller som Berlinmuren och tegelstenarna radas upp i väskan. Det är knappt så att de får plats.
Trycker ihop väskan och drar igen dragkedjan. Det är lite som en teknad serie. Ni vet, när packaren står och hoppar på väskan till den stängs. Och så öppnas den igen så att figuren flyger iväg. Ungefär så.
Glider runt lite i huset. Pratar med pappa. Slåss lite med pappa. Väntar på att gå på träning.
Kvart över ett går jag mot Hälsohuset. Min väska bär jag på ryggen, fast den ska hängas över axeln. Den är så tung att banden skaver genom jackan och tröjan.
Jag räknar med att det ska ta en halvtimme att gå sträckan till destinationen. Det tar en kvart.
När jag är framme är jag först. Ingen annan där. Tillslut kommer Nizzle. Sen Martin. Sen minns jag inte mer.
Jag ringer Marcus och ber honom ta med sig en handduk åt mig. Han säger nej men jag vet att han kommer göra det i alla fall. Han säger alltid så.
Tränar i två timmar. Det är kul. Vi spelar bra. Filip blir arg för att jag drar i hans tröja och hotar med att döda mig. Ett tomt hot, tydligen.
Efter träningen ska jag duscha. Marcus har inte med sig någon handduk. "Fan vad fittig du är" säger jag.
Istället lånar jag en blöt handduk av Juan.
Spelarmöte på Engvallen. Tre personer kommer fem minuter sent. Kenneth blir rasande. Resten bara skrattar.
Kenneth pratar om den kommande säsongen. Jerry säger ingenting. Det visar vem som är alfahane i laget.
Minns inte så mycket om vad som sades. Kan inte ha varit speciellt viktigt.
Mötet tar en halvtimme. Sen tar jag tåget hem.
Porträttfotografering
Saker att fota i Uppsala är en bristvara. Under vintern i alla fall. Därför har jag börjat med porträttfotografering. Och jag har blivit en jävel på det! Nästa steg: Avklätt.
Benen i kors
På senare tid har jag börjat sitta med benen i kors. Som en tjej.Men det är ju inte bögigt, visst? I England sitter man så. Och jag är ju irländare, det kanske är där det kommer ifrån.
Eller så ljuger jag ständigt och omedvetet visar det med kroppspråket.
Jag vet inte. Men jag kan inte göra annat än att rekomendera det!
Flyter förbi
Dagarna bara flyter förbi. Kom nyss hem och har ingen energi för någonting.
Då ska man äta. Att äta gör allt bra!
Då ska man äta. Att äta gör allt bra!
lördag 17 januari 2009
Glass
Vi har alltid Häagen Daz hemma. Hos pappa, alltså. Det är inte en burk, utan två. Ingen burk är full heller.
Antingen finns det lite glass i botten eller så är pappkartongen halvfull. Eller halvtom. Men det är endast filosofiskt.
Frågan är varför vi har det. Vore det inte bättre att äta upp den första glassen innan man köper en ny? Det tycker jag.
Men det är en del av min pappas personlighet, det där. Att köpa saker som inte behövs. Varje år köper han tre jackor. Jackor som enligt honom räcker en livstid. Därför är det oklart varför han behöver nya hela tiden.
Största delen av hans lön går åt bara för att han köper onödiga saker. Även vin. Det är häpnadsväckande vad han köper vin. Inte för att dricka det heller. Han lägger undan flaskorna för att de ska mogna.
Jackor, vin och glass. Och räkningar förstås.
Just det, glass. Den kanske har tinat klart nu.
Antingen finns det lite glass i botten eller så är pappkartongen halvfull. Eller halvtom. Men det är endast filosofiskt.
Frågan är varför vi har det. Vore det inte bättre att äta upp den första glassen innan man köper en ny? Det tycker jag.
Men det är en del av min pappas personlighet, det där. Att köpa saker som inte behövs. Varje år köper han tre jackor. Jackor som enligt honom räcker en livstid. Därför är det oklart varför han behöver nya hela tiden.
Största delen av hans lön går åt bara för att han köper onödiga saker. Även vin. Det är häpnadsväckande vad han köper vin. Inte för att dricka det heller. Han lägger undan flaskorna för att de ska mogna.
Jackor, vin och glass. Och räkningar förstås.
Just det, glass. Den kanske har tinat klart nu.
Raklödder
Jag slutar aldrig facineras av raklödder. Hur funkar det?
Man trycker ut en liten gellékorv som påminner om en larv. Man slår ihop händerna och hux flux så har man tillräckligt med skum att man kan ha det i badet.
Det går inte ihop i mitt huvud.
Jag får söka på Google.
Google är min vän.
Man trycker ut en liten gellékorv som påminner om en larv. Man slår ihop händerna och hux flux så har man tillräckligt med skum att man kan ha det i badet.
Det går inte ihop i mitt huvud.
Jag får söka på Google.
Google är min vän.
fredag 16 januari 2009
Dra ut på tiden
Simhallen är full med människor. Konstigt med tanke på att det är fredag. Jag ogillar att simma bland skaror, så jag tar det lugnt för att dra ut på tiden. Om jag har tur minskar folkmängden.
Det tar mig tio minuter att byta om. Vanligtvis går proseduren på cirka två minuter. Jag sliter av mig byxorna och tar på mig shortsen. Sen sätter jag mig ner, med jackan fortfarande på. Där sitter jag i några minuter och lyssnar på konversationer. Vad mycket skit folk snackar, tänker jag.
När jag känner mig redo tar jag av mig jackan, tröjan och strumporna. Sätter mig igen.
Går in på toaletten, fast jag inte behöver. Står där någon minut, kissar lite så att det inte är förgäves, tvättar händerna och går ut.
Jag ställer mig i duschen. Blöter ner mig. Mitt hår ligger för ögonen så jag knappt ser någonting. Där står jag ett tag, sen går jag in i bastun. 75-graders-bastun.
Där sitter jag helt ensam och blöt. Trampar lite med fötterna och nynnar den ryska nationalsången. Fan vad mäktig den är.
Det blir för varmt så jag går ut och ställer mig i duschen igen. Den avskärmade duschen. Nu ser man bara mina fötter. Där står jag och dansar. Men bara från knäna uppåt, så att ingen annan ska se mig. Jag dansar robotdansen. Sjunger tyst för mig själv, jag rör munnen men inget ljud kommer ut. Somo origato Mister Robato. Jag måste ha sjungit just den frasen hundra gånger. Dock varierar jag uttal och tonfall. Ibland blev det franskt, ibland svenskt uttal. Jag låtsasas som om jag är med i en amerikansk actionteveserie: "SOMO ORIGATO! MISTER ROBATO!"
Sen går jag och torkar mig.
Så fortsätter det i en halvtimme. Ibland går jag in på toan, bara för att. Tillslut slutar jag torka mig, för handuken gör mig nästan våtare än vad jag är.
Människor kommer och går men jag är kvar. Några återvänder tre, fyra gånger. De ser lite förvånat på mig. Som för att säga "Men...stod inte du där för tio minuter sedan?"
Jag tycker det är lustigt.
Efter fyrtiofem minuters väntan går jag och simmar. Efter en timme är jag klar. Då bastar jag lite till.
Det tar mig tio minuter att byta om. Vanligtvis går proseduren på cirka två minuter. Jag sliter av mig byxorna och tar på mig shortsen. Sen sätter jag mig ner, med jackan fortfarande på. Där sitter jag i några minuter och lyssnar på konversationer. Vad mycket skit folk snackar, tänker jag.
När jag känner mig redo tar jag av mig jackan, tröjan och strumporna. Sätter mig igen.
Går in på toaletten, fast jag inte behöver. Står där någon minut, kissar lite så att det inte är förgäves, tvättar händerna och går ut.
Jag ställer mig i duschen. Blöter ner mig. Mitt hår ligger för ögonen så jag knappt ser någonting. Där står jag ett tag, sen går jag in i bastun. 75-graders-bastun.
Där sitter jag helt ensam och blöt. Trampar lite med fötterna och nynnar den ryska nationalsången. Fan vad mäktig den är.
Det blir för varmt så jag går ut och ställer mig i duschen igen. Den avskärmade duschen. Nu ser man bara mina fötter. Där står jag och dansar. Men bara från knäna uppåt, så att ingen annan ska se mig. Jag dansar robotdansen. Sjunger tyst för mig själv, jag rör munnen men inget ljud kommer ut. Somo origato Mister Robato. Jag måste ha sjungit just den frasen hundra gånger. Dock varierar jag uttal och tonfall. Ibland blev det franskt, ibland svenskt uttal. Jag låtsasas som om jag är med i en amerikansk actionteveserie: "SOMO ORIGATO! MISTER ROBATO!"
Sen går jag och torkar mig.
Så fortsätter det i en halvtimme. Ibland går jag in på toan, bara för att. Tillslut slutar jag torka mig, för handuken gör mig nästan våtare än vad jag är.
Människor kommer och går men jag är kvar. Några återvänder tre, fyra gånger. De ser lite förvånat på mig. Som för att säga "Men...stod inte du där för tio minuter sedan?"
Jag tycker det är lustigt.
Efter fyrtiofem minuters väntan går jag och simmar. Efter en timme är jag klar. Då bastar jag lite till.
torsdag 15 januari 2009
Hjärndöda följdfrågor
Jag skulle vilja bli journalist. Reporter på någon nyhetskanal eller Raport eller TV4-Nyheterna eller ja, ni fattar.
Det är inte resandet som lockar, utan chansen att få ställa hjärndöda följdfrågor:
"Det finns mycket människor som befinner sig i farans centrum som måste ut. Men vi måste vänta på att Israel släpper in hjälp i landet. Det kan resultera i många oskyldiga dödsoffer."
"Är det negativt?"
"Eeeh... Ja."
Ha ha. Ja, det jobbet skulle passa mig!
Det är inte resandet som lockar, utan chansen att få ställa hjärndöda följdfrågor:
"Det finns mycket människor som befinner sig i farans centrum som måste ut. Men vi måste vänta på att Israel släpper in hjälp i landet. Det kan resultera i många oskyldiga dödsoffer."
"Är det negativt?"
"Eeeh... Ja."
Ha ha. Ja, det jobbet skulle passa mig!
Löpträning
Jag tar på mig de sura träningskläderna som legat på tork sedan i tisdags. De luktar ganska stark men jag bryr mig inte, vi ska ändå ut och springa. Och de kommer säkerligen lukt värre om några minuter.
Vi, jag och Marcus, tar oss ut i kylan och snön. Där borta står resten av laget, de har redan börjat gå upp till starten.
Om vi visste vad som kommas skall hade vi antagligen stannat hemma.
Vi tvingas springa en uppvärmningsrunda först, redan där anar vi ont. Man blir inte varm. Det är så kallt att svetten fryser. Om vätskan ens kommer ut ur kroppen.
Vi springer intervaller. Tio stycken. Vi springer varv runt de nybyggda husen i Alsike. Tre varv. Halsen och lungorna svider av kylan och benen fylls med syra efter en backe.
Sen går vi in i hallen och värmer oss.
Nu sitter jag och hostar som en sjuttioåring med bronkit.
Vi, jag och Marcus, tar oss ut i kylan och snön. Där borta står resten av laget, de har redan börjat gå upp till starten.
Om vi visste vad som kommas skall hade vi antagligen stannat hemma.
Vi tvingas springa en uppvärmningsrunda först, redan där anar vi ont. Man blir inte varm. Det är så kallt att svetten fryser. Om vätskan ens kommer ut ur kroppen.
Vi springer intervaller. Tio stycken. Vi springer varv runt de nybyggda husen i Alsike. Tre varv. Halsen och lungorna svider av kylan och benen fylls med syra efter en backe.
Sen går vi in i hallen och värmer oss.
Nu sitter jag och hostar som en sjuttioåring med bronkit.
Pamela Anderssons tuttar
Taget ur en förklaring om varför en person gillar Lars Winnerbäck:
...för någonstans i världen finns det någon som tycker att Zlatans stora näsa är söt, någonstans i världen finns det någon som tycker att Pamela Andersons tuttar är råheta*, någonstans i världen finns det någon som förstår Lars Winnerbäcks låtar och berörs av dem...
*Dah?
...för någonstans i världen finns det någon som tycker att Zlatans stora näsa är söt, någonstans i världen finns det någon som tycker att Pamela Andersons tuttar är råheta*, någonstans i världen finns det någon som förstår Lars Winnerbäcks låtar och berörs av dem...
*Dah?
Städat rum
Är hos pappa den här veckan. Men just nu har jag en två timmar lång håltimme, så jag tänkte att jag kan väl gå hem och stanna där ett tag.Och vad möts jag av hemma? Ett städat sovrum! Jag har aldrig känt en sådan lycka som jag gör just nu!
Men det finns en sak som inte stämmer. Två täcken?
Tydligen hyrs mitt rum ut som hotell när jag inte är närvarande. Konstigt.
Note to self: Fixa inredningen, det är ju helt tomt!
onsdag 14 januari 2009
Matematik A
Det svåraste med Matemtik A (natur Matematik A, inte fjoll samhäll) är att använda miniräknaren.
Alla dessa funktioner. Alla dessa matematiska lagar. Det är helt sjukt hur det ens får plats i en och samma apparat.
Ett enda knapptryck kan innebära glamor och självförtroende eller död för själen.
Hittills är det de där jävla graferna som förstör allt. Hur i helvete skrev man nu igen? y=25*1.02^x?
Nej, nu måste jag återvända och brännas ut.
Alla dessa funktioner. Alla dessa matematiska lagar. Det är helt sjukt hur det ens får plats i en och samma apparat.
Ett enda knapptryck kan innebära glamor och självförtroende eller död för själen.
Hittills är det de där jävla graferna som förstör allt. Hur i helvete skrev man nu igen? y=25*1.02^x?
Nej, nu måste jag återvända och brännas ut.
Hinner inte
Nu kallar matteboken och potenslagarna!
När de slutat gnälla måste jag simma.
Sen äta.
Och tillsist sova.
Vad saknades där?
Ja, att blogga.
Hinner inte.
Har inget att skriva just nu heller.
Vi kanske hörs sen.
Slå inte vad om det.
När de slutat gnälla måste jag simma.
Sen äta.
Och tillsist sova.
Vad saknades där?
Ja, att blogga.
Hinner inte.
Har inget att skriva just nu heller.
Vi kanske hörs sen.
Slå inte vad om det.
Tjejers skratt
Bland det hemskaste läten som finns är när en grupp tjejer skrattar. Inte sant? Ljudet bara tär i hjärtat.
Det kan vara något med frekvensen som gör att de går rakt genom kroppen som en kall rysning. Eller så är det för man undermedvetet tror att de skrattar åt en själv. Annars kan det vara för man vet att det de skrattar åt antagligen inte är speciellt roligt. Ni vet, så där som tjejer gör. He he.
Jag har börjat dra mig från flockar av honor på sistone. Just för att skräcken är för stor. Tänk om de börjar skratta. Åt mig? Har jag en stor svettfläck på ryggen? Som jag inte känner men de ser. Har de hört något om mig som jag inte vet?
Vad händer?
Alla möjliga sorters tankar börjar gro inom mig när jag hör hur de gnäggar. Varav majoriteten är negativa.
Jag måste uppsöka hjäp!
Det kan vara något med frekvensen som gör att de går rakt genom kroppen som en kall rysning. Eller så är det för man undermedvetet tror att de skrattar åt en själv. Annars kan det vara för man vet att det de skrattar åt antagligen inte är speciellt roligt. Ni vet, så där som tjejer gör. He he.
Jag har börjat dra mig från flockar av honor på sistone. Just för att skräcken är för stor. Tänk om de börjar skratta. Åt mig? Har jag en stor svettfläck på ryggen? Som jag inte känner men de ser. Har de hört något om mig som jag inte vet?
Vad händer?
Alla möjliga sorters tankar börjar gro inom mig när jag hör hur de gnäggar. Varav majoriteten är negativa.
Jag måste uppsöka hjäp!
måndag 12 januari 2009
Mitt hår
the Doctors
Ser på the Doctors. Slutar aldrig häpnas över okunnigheten.
En tjej frågade varför man kissar.
En annan fick applåder när hon svarade att blodet huvudsakligen transporterar syre och näringsämnen.
De visade en animering av matsmältningen så publiken skulle veta hur den fungerar.
Vi fick läsa oss att genomskinligt kiss är bättre än rött - vilket kan tyda på att man har inre blödningar.
Herregud. Är inte alla den här informationen uppenbar? Eller?
En tjej frågade varför man kissar.
En annan fick applåder när hon svarade att blodet huvudsakligen transporterar syre och näringsämnen.
De visade en animering av matsmältningen så publiken skulle veta hur den fungerar.
Vi fick läsa oss att genomskinligt kiss är bättre än rött - vilket kan tyda på att man har inre blödningar.
Herregud. Är inte alla den här informationen uppenbar? Eller?
Hänger vid datorn
Varje gång jag sitter vid datorn händer samma sak. Jag är inne på någon blogg eller kollar någon film på YouTube. Tidsfördriv.
Då kommer mamma in i rummet. Hon vill umgås lite, säger hon. Jo, visst, umgås du, säger jag.
Hon frågar vem det är på skärmen. Det kan vara en helt random gubbe som sjunger, ändå frågar hon. Som om jag känner den personen. För man känner alla på internet.
Inte en aning, svarar jag.
Hon hänger kvar litegrand. Ibland flera minuter. Lutar sig mot stolen och kollar på vad jag gör. Jag känner ett stort obehag när människor fokuserar på saker som jag gör. Hemskt obehagligt.
Efter att hon analyserat klart går hon iväg.
Hon återvänder lite senare och frågar vad jag åt till lunch.
Fiskpanetter. Alltid äter vi fiskpanetter. På riktigt.
Sen ställer hon den vanliga följdfrågan: Med sås?
Ja, svarar jag.
Då kommer mamma in i rummet. Hon vill umgås lite, säger hon. Jo, visst, umgås du, säger jag.
Hon frågar vem det är på skärmen. Det kan vara en helt random gubbe som sjunger, ändå frågar hon. Som om jag känner den personen. För man känner alla på internet.
Inte en aning, svarar jag.
Hon hänger kvar litegrand. Ibland flera minuter. Lutar sig mot stolen och kollar på vad jag gör. Jag känner ett stort obehag när människor fokuserar på saker som jag gör. Hemskt obehagligt.
Efter att hon analyserat klart går hon iväg.
Hon återvänder lite senare och frågar vad jag åt till lunch.
Fiskpanetter. Alltid äter vi fiskpanetter. På riktigt.
Sen ställer hon den vanliga följdfrågan: Med sås?
Ja, svarar jag.
söndag 11 januari 2009
Inläggstips
Blogger har en väldigt konstig funktion. Ganska onödig.
Under rutan man skriver i finns det tre inläggstips. Alltså tips på aktuella händelser eller liknande. Men de tipsen är inte nå vidare bra, tycker jag.
De senaste två veckorna har tipsen varit skotrar, semester och höst. De har säkert stått där längre, bara att jag inte lagt märke till dem.
Men. Vafan. Vem skriver ett inlägg om skotrar? "Idag var jag ute och brände lite snö med skotern. Jävlar vilket drag det är i den. Men den gick sönder i växelautomattjoken så nu funkar inte bränsleslangen. Det gör startmotorn antifutuserar och skär sig. Imorgon måste jag därför köpa en kolv på 489kubik för att fixa allt. Då blir det bara ut och åka igen! Fan vad kul."
Borde det inte stå Gaza? Det är ju högaktuellt. Eller växthuseffekten. Den har ju varit aktuellt i tre år nu. Fast Al Gore har ju ändå sugit ur varendra droppe av den debatten.
Om man ändå ska låta det stå så länge tycker jag det kan stå Bibeln. Bibeln är tidlös. Man kommer alltid kunna skriva skit om den.
Under rutan man skriver i finns det tre inläggstips. Alltså tips på aktuella händelser eller liknande. Men de tipsen är inte nå vidare bra, tycker jag.
De senaste två veckorna har tipsen varit skotrar, semester och höst. De har säkert stått där längre, bara att jag inte lagt märke till dem.
Men. Vafan. Vem skriver ett inlägg om skotrar? "Idag var jag ute och brände lite snö med skotern. Jävlar vilket drag det är i den. Men den gick sönder i växelautomattjoken så nu funkar inte bränsleslangen. Det gör startmotorn antifutuserar och skär sig. Imorgon måste jag därför köpa en kolv på 489kubik för att fixa allt. Då blir det bara ut och åka igen! Fan vad kul."
Borde det inte stå Gaza? Det är ju högaktuellt. Eller växthuseffekten. Den har ju varit aktuellt i tre år nu. Fast Al Gore har ju ändå sugit ur varendra droppe av den debatten.
Om man ändå ska låta det stå så länge tycker jag det kan stå Bibeln. Bibeln är tidlös. Man kommer alltid kunna skriva skit om den.
RallyMusen
Mitt första namn på msn var RallyMusen.
Jag vet inte var jag fick det ifrån. RallyMusen. Ha ha.
Jag vet inte var jag fick det ifrån. RallyMusen. Ha ha.
förståndshandikappade
Idag var det sim för förståndshandikappade. Tydligen:
En tjej simmade hundsim och pratade med sig själv. Hennes hastighet var en halvmeter i sekunden så hon var hela tiden i vägen.
Ett par simmade bredvid varandra och tog upp halva bassängen. Väldigt ogenomtänkt.
En annan bar på en livräddningsdocka. Varför man gör så är helt bortom min fantasi. Det logiska vore att hon tränade livräddning. Men varför gör hon det i motionssim-slingan och inte där barnen leker?
Vad märkliga människor det finns.
En tjej simmade hundsim och pratade med sig själv. Hennes hastighet var en halvmeter i sekunden så hon var hela tiden i vägen.
Ett par simmade bredvid varandra och tog upp halva bassängen. Väldigt ogenomtänkt.
En annan bar på en livräddningsdocka. Varför man gör så är helt bortom min fantasi. Det logiska vore att hon tränade livräddning. Men varför gör hon det i motionssim-slingan och inte där barnen leker?
Vad märkliga människor det finns.
lördag 10 januari 2009
Friskis&Svettis
Friskis&Svettis är inget att leka med. Jag har en förskräcklig träningsvärk från gårdagens pass på idrotten. Mina armar känns som stela baguetter. Typ. Varje steg jag tar känns det som om någon skjuter mig på benen. Typ.
Som alltid finns det en läxa att lära sig. Denna gång är det väl karma. Jag har sedan långt tillbaka tyckt Friskis är fjantigt. Vi stod alltid och skrattade åt de som tränade innan en handbollsträning. Vi letade efter den som gjorde konstigast rörelser och pekade och fnissade. För det ser ju väldigt lustigt ut när en grupp gubbar och gummor står och joggar på stället.
Men nu har jag drabbats själv. Därsför ska jag från och med nu ska jag aldrig mer undervärdera de som går på Friskis&Svettis. För ni ska veta att de där gubbarna och gummorna är riktiga atleter. Och det kommer från mig. Killen som är känd för sina lungor. Typ.
Som alltid finns det en läxa att lära sig. Denna gång är det väl karma. Jag har sedan långt tillbaka tyckt Friskis är fjantigt. Vi stod alltid och skrattade åt de som tränade innan en handbollsträning. Vi letade efter den som gjorde konstigast rörelser och pekade och fnissade. För det ser ju väldigt lustigt ut när en grupp gubbar och gummor står och joggar på stället.
Men nu har jag drabbats själv. Därsför ska jag från och med nu ska jag aldrig mer undervärdera de som går på Friskis&Svettis. För ni ska veta att de där gubbarna och gummorna är riktiga atleter. Och det kommer från mig. Killen som är känd för sina lungor. Typ.
Gammal
Jag vill bara klargöra för de som läser bloggen att jag är 16½ år gammal. Alltså inte 80 år som ryktet säger. Redan när jag var liten så kallades jag lillgammal. De sades att jag hade Yodas själ i en pojkes kropp och jag därför verkade 470 år äldre än vad jag var.
Vad jag inte förstår är hur vänner som har varit mina klasskamrater kan tro att jag verkligen är så gammal. Tror de att jag gick om femman fyrtio gånger? Jag vill nu en gång för alla klargöra att jag alltså är 16½. Min själ fyller 520 i april. Ni är varmt välkomna hem till mig på fest.
Vad jag inte förstår är hur vänner som har varit mina klasskamrater kan tro att jag verkligen är så gammal. Tror de att jag gick om femman fyrtio gånger? Jag vill nu en gång för alla klargöra att jag alltså är 16½. Min själ fyller 520 i april. Ni är varmt välkomna hem till mig på fest.
fredag 9 januari 2009
Live från Let's Dance
Live-blogg från mitt första Let's Dance. (Ja, jag har tråkigt):
Satte på teven lite efter det hade börjat, så jag missade inledningen. Kanske ingen större förlust.
Yes sir, I can boogie. Nej, det kan inte Hasse Aro. Dåligt låtval också med tanke på att de dansade cha cha. Skit samma.
Hasse är årets motsvarighet till Peppe Eng. Tror jag. Hörde att han också var stel. Riktigt stel. Jag tror till och med Hasse skrattade åt sig själv. Hoppas han vinner.
Nu babblar Tony Irving. Jag stänger av ljudet. Vilken jävla dialekt mannen har.
Nu är det Magnus Samuelson. Att han fortfarande lever på gamla meriter. Han var världens starkaste man för typ sju år sen. Släpp det nu -
Oj, vad killen är stor. Tror han skrämmer publiken med hans storlek, de applåderar för allt han än gör. Smörarjävlar.
Det sämsta med dansen var nog dock musiken. Det var Takidas Curley Sue, spelad av ett coverband.
Big Brother-tönten nu. Hennes klänning ser ut som Chicita-tjejens. Citroner och bananer och grejer på den. Lila också. Skitful.
Hon dansar riktigt dåligt också. Försökte sig på en moonwalk, men det gick inte så bra i hennes klackar.
Nu blev hon rasande för hon kallats klumpig av juryn. Ha ha.
Carl-Jan!
Hann inte se något av dansen, satt bara och tänkte på hans enormt långa armar.
Det var säker bäst hittills. Resten han sugit.
Nu babblar Tony Irving igen. Jag stänger av ljudet.
Oj. Carl-Jan fick bara ettor. Han var tydligen inte så bra.
Divans tur nu, Blondinbella. Vilken frisyr! Hon ser ut som en svart tjej från 80-talet.
Hon hoppas att hennes läsare ska rösta på henne. De är nog lite för unga. Men inget undgår Bellan. För att locka äldre röstare bär hon en kort-kort skjol. BlondinNils ser lite svartsjuk ut från sidan. Med all rätt.
Tyvärr dansade hon väl okej. Fast det var mest hennes partner som dansade. Hon vickade bara lite på höfterna och log.
Den nya ICA-reklamen är väldigt rolig.
Blondinen fick bara tvåor. Huzza!
Vem fan är George Scott? En boxare tydligen men jag har aldrig hört talas om honom.
Det märks att han är boxare. Han hade det där sköna gunget i steget. Men det var väl det enda bra. Om jag inte visste bättre hade jag trott att jag spelade ett hackande teve-spel. Jag fick kväva impulser att skriva "JÄVLA LAGG!" Så hackigt var det.
Jag har slutat lyssna på Irving.
Ännu en okänd. Linda någonting? Den bästa kvinnliga svensk på 200 meter någonsin tydligen. Vem bryr sig, liksom.
Hon ser lite ut som en damfotbollspelare på fotbollsgalan. Väldigt obekväm i klackar och klänning.
Mer än så han jag inte uppfatta innan dansen var slut. Danserna är lite för korta tycker jag.
Herregud hur många dansare är det egentligen? Morgan Alling är näst på tur. Jag har hans autograf från när vi var på Sing-a-Long med klassen i åttan. På tal om ingenting.
Han var ganska bra faktiskt. Han hade bra fotarbete och bra vick i höfterna. Det fick dock honom att se ut som ett fikus men vad gör det?
Juryn tyckte också om honom, han leder.
Reportern Elisabet Höglund nu. Hon kommer vara dåligt, det känner jag på mig. För hon är gammal. Hennes hår skulle ge utslag på radar.
Ja, hon var dålig. Det såg ut som hennes nacke var gjord av stål. Hon tittade hela tiden upp i taket.
Jävla Tony Irving. Han låter faktiskt som min pappa. Ack.
Laila Dagge. Hon bär bara en halv klänning. På andra halvan syns bara en bh.
Hon var väldigt duktig. Eller så va hennes bröst det. Jag har svårt att skilja de två åt.
Jo, hon var duktig.
Och till min förvåning dansade de till en Peter, Björn & John låt. Där ser man! Tyvärr förstörde bandet låten helt och hållet. Vilket dåligt band!
"Han har stort lockigt hår. Han har ett konstigt namn och tycks aldrig växa upp"
Det var presentationen av Mojje. Han tuggade tuggummi. Arroganta jävel.
Jag har tappat allt intresse för det här programmet.
Tack gode Gud för Magdalena Graf. Hon är sista tävlande! Får se om hon är bra eller inte.
Ja, hon var bra. Hon förstörde dock allt när hon gjorde ett hjärta med fingrarna. Ni vet ett sånt fjortishjärta.
Nu är det slut. Och jag är glad över det. Ni kanske märkt av en avtagande entusiasm under inlägget. Det beror på att det här är det sämsta programmet någonsin. Varför finns det ens? Det är ju ändå bara B-och-C-kändisar vars kärriärer snart är över. Att de orkar.
Om ni läst hit så är ni värda en applåd. Att ni orkar.
Satte på teven lite efter det hade börjat, så jag missade inledningen. Kanske ingen större förlust.
Yes sir, I can boogie. Nej, det kan inte Hasse Aro. Dåligt låtval också med tanke på att de dansade cha cha. Skit samma.
Hasse är årets motsvarighet till Peppe Eng. Tror jag. Hörde att han också var stel. Riktigt stel. Jag tror till och med Hasse skrattade åt sig själv. Hoppas han vinner.
Nu babblar Tony Irving. Jag stänger av ljudet. Vilken jävla dialekt mannen har.
Nu är det Magnus Samuelson. Att han fortfarande lever på gamla meriter. Han var världens starkaste man för typ sju år sen. Släpp det nu -
Oj, vad killen är stor. Tror han skrämmer publiken med hans storlek, de applåderar för allt han än gör. Smörarjävlar.
Det sämsta med dansen var nog dock musiken. Det var Takidas Curley Sue, spelad av ett coverband.
Big Brother-tönten nu. Hennes klänning ser ut som Chicita-tjejens. Citroner och bananer och grejer på den. Lila också. Skitful.
Hon dansar riktigt dåligt också. Försökte sig på en moonwalk, men det gick inte så bra i hennes klackar.
Nu blev hon rasande för hon kallats klumpig av juryn. Ha ha.
Carl-Jan!
Hann inte se något av dansen, satt bara och tänkte på hans enormt långa armar.
Det var säker bäst hittills. Resten han sugit.
Nu babblar Tony Irving igen. Jag stänger av ljudet.
Oj. Carl-Jan fick bara ettor. Han var tydligen inte så bra.
Divans tur nu, Blondinbella. Vilken frisyr! Hon ser ut som en svart tjej från 80-talet.
Hon hoppas att hennes läsare ska rösta på henne. De är nog lite för unga. Men inget undgår Bellan. För att locka äldre röstare bär hon en kort-kort skjol. BlondinNils ser lite svartsjuk ut från sidan. Med all rätt.
Tyvärr dansade hon väl okej. Fast det var mest hennes partner som dansade. Hon vickade bara lite på höfterna och log.
Den nya ICA-reklamen är väldigt rolig.
Blondinen fick bara tvåor. Huzza!
Vem fan är George Scott? En boxare tydligen men jag har aldrig hört talas om honom.
Det märks att han är boxare. Han hade det där sköna gunget i steget. Men det var väl det enda bra. Om jag inte visste bättre hade jag trott att jag spelade ett hackande teve-spel. Jag fick kväva impulser att skriva "JÄVLA LAGG!" Så hackigt var det.
Jag har slutat lyssna på Irving.
Ännu en okänd. Linda någonting? Den bästa kvinnliga svensk på 200 meter någonsin tydligen. Vem bryr sig, liksom.
Hon ser lite ut som en damfotbollspelare på fotbollsgalan. Väldigt obekväm i klackar och klänning.
Mer än så han jag inte uppfatta innan dansen var slut. Danserna är lite för korta tycker jag.
Herregud hur många dansare är det egentligen? Morgan Alling är näst på tur. Jag har hans autograf från när vi var på Sing-a-Long med klassen i åttan. På tal om ingenting.
Han var ganska bra faktiskt. Han hade bra fotarbete och bra vick i höfterna. Det fick dock honom att se ut som ett fikus men vad gör det?
Juryn tyckte också om honom, han leder.
Reportern Elisabet Höglund nu. Hon kommer vara dåligt, det känner jag på mig. För hon är gammal. Hennes hår skulle ge utslag på radar.
Ja, hon var dålig. Det såg ut som hennes nacke var gjord av stål. Hon tittade hela tiden upp i taket.
Jävla Tony Irving. Han låter faktiskt som min pappa. Ack.
Laila Dagge. Hon bär bara en halv klänning. På andra halvan syns bara en bh.
Hon var väldigt duktig. Eller så va hennes bröst det. Jag har svårt att skilja de två åt.
Jo, hon var duktig.
Och till min förvåning dansade de till en Peter, Björn & John låt. Där ser man! Tyvärr förstörde bandet låten helt och hållet. Vilket dåligt band!
"Han har stort lockigt hår. Han har ett konstigt namn och tycks aldrig växa upp"
Det var presentationen av Mojje. Han tuggade tuggummi. Arroganta jävel.
Jag har tappat allt intresse för det här programmet.
Tack gode Gud för Magdalena Graf. Hon är sista tävlande! Får se om hon är bra eller inte.
Ja, hon var bra. Hon förstörde dock allt när hon gjorde ett hjärta med fingrarna. Ni vet ett sånt fjortishjärta.
Nu är det slut. Och jag är glad över det. Ni kanske märkt av en avtagande entusiasm under inlägget. Det beror på att det här är det sämsta programmet någonsin. Varför finns det ens? Det är ju ändå bara B-och-C-kändisar vars kärriärer snart är över. Att de orkar.
Om ni läst hit så är ni värda en applåd. Att ni orkar.
Let's Dance
Jag hoppas verkligen Blondinbella åker ut först från Let's Dance i kväll.
Böner kommer att bes. Tungor kommer att talas. Lamm kommer att bli offrade och brända på bål. Det kommer att dansas runt totempålar. Aska kommer att strös. Blod kommer att forsa. Vatten från floden Indus kommer att drickas. Spindlas kommer att bli trampade på. Pentagram kommer att målas på golv och omringas av levande ljus. Carola kommer hit.
Det kommer att vara som ett helt vanligt möte hos LivetsOrd.
Jag tänker gå igenom all denna möda för att få min önska uppfylld. Bara för att en blond idiot ska åka ur ett dans-program.
Om det lyckas är det värt det. Men tvekar att det ens kommer fram till gudarna. De kommer nog ha fullt upp med att rösta.
Böner kommer att bes. Tungor kommer att talas. Lamm kommer att bli offrade och brända på bål. Det kommer att dansas runt totempålar. Aska kommer att strös. Blod kommer att forsa. Vatten från floden Indus kommer att drickas. Spindlas kommer att bli trampade på. Pentagram kommer att målas på golv och omringas av levande ljus. Carola kommer hit.
Det kommer att vara som ett helt vanligt möte hos LivetsOrd.
Jag tänker gå igenom all denna möda för att få min önska uppfylld. Bara för att en blond idiot ska åka ur ett dans-program.
Om det lyckas är det värt det. Men tvekar att det ens kommer fram till gudarna. De kommer nog ha fullt upp med att rösta.
You wanna be on top?
Jag har blivit besatt av Top Model. Ser på det varje dag. Sitter som fastgjuten på soffan så fort jag hör att det börjar.
Jag vet inte varför jag har börjat se på det. Men det är inte bara jag som gör det. Martin i min klass gör också det, så det måste vara en mindre epedemi bland sextonåringar.
Först var det Gilmore Girls och nu detta. Vad händer med mig? Borde jag gå till läkaren och be om testosteronsprutor? Skulle det hjälpa tror ni?
Men, i och för sig, igår vann en av modellerna en nakenfotografering. Jag kanske borde vänta med läkarbesöket.
You wanna be on top?
Jag vet inte varför jag har börjat se på det. Men det är inte bara jag som gör det. Martin i min klass gör också det, så det måste vara en mindre epedemi bland sextonåringar.
Först var det Gilmore Girls och nu detta. Vad händer med mig? Borde jag gå till läkaren och be om testosteronsprutor? Skulle det hjälpa tror ni?
Men, i och för sig, igår vann en av modellerna en nakenfotografering. Jag kanske borde vänta med läkarbesöket.
You wanna be on top?
torsdag 8 januari 2009
Hej Seán
WOHO!
Calle Schulman sa "Hej Seán!" på deras live-sändning på 1000apor! Han tyckte namnet var coolt också!
Jag kommer minnas det hela mitt liv!
Calle Schulman sa "Hej Seán!" på deras live-sändning på 1000apor! Han tyckte namnet var coolt också!
Jag kommer minnas det hela mitt liv!
Hit
Om du har läst hit, kan du inte undgå att ända hit.
Men det kanske är relativt. Det varierar lite.
De lite flitigare av er kanske läser hit.
Andra hit.
Eller hit.
Om jag fick läsa den här kanske jag hade läst hit.
Men det är svårt att säga.
För jag kanske hade läst hit.
När du läst hit är texten slut.
Nej, den är slut först när du läst hit.
Om man ändå kunde använda dusch-tankar till något vettigt.
Men det kanske är relativt. Det varierar lite.
De lite flitigare av er kanske läser hit.
Andra hit.
Eller hit.
Om jag fick läsa den här kanske jag hade läst hit.
Men det är svårt att säga.
För jag kanske hade läst hit.
När du läst hit är texten slut.
Nej, den är slut först när du läst hit.
Om man ändå kunde använda dusch-tankar till något vettigt.
onsdag 7 januari 2009
Köksskåpet
Ganska nyligen var jag inne i köket och pysslade. Klippte och klistrade med diverse plåster. Jag hade ett behov av en sax, så jag öppnade skåpet där saxen fanns. Tog ut saxen och återvände till plåstren.
När jag var klar och min tå var försluten i förband gick jag därifrån. Jag vände mig om och började gå mot dörren, stirrandes på min imponerande förpackning runt tån. Jag tog några långa steg.
Smack!
Jag hade glömt stänga dörren till skåpet och slagit i ansiktet. Mest pannan och näsan. I samma veva bet jag mig själv i tungan. Det gjorde väldigt ont.
Men jag skrattade bara. Önskade nästan jag hade haft en videokamera. Då hade jag skickat det till AVF. Det är ungefär såna saker som vinner prispengar.
How I Meet Your Mother
Om man är en hallåa på teve tycker jag att man åtminstone borde kunna säga namnen på de engelska programmen.
Hallåan på tv3 byter tempus när hon känner för det:
" Idolstjärnan Marie Picasso är med i dagens Sing A Long. Men nu är det How I Meet Your Mother."
Det är How I Met Your Mother. Inget annat.
Hallåan på tv3 byter tempus när hon känner för det:
" Idolstjärnan Marie Picasso är med i dagens Sing A Long. Men nu är det How I Meet Your Mother."
Det är How I Met Your Mother. Inget annat.
Kärlek för Mamma
Jag visar min kärlek till min mamma på ett väldigt konstigt sätt. Jag bråkar inte med henne. Jag slår henne inte. Jag kastar inte saker på henne.
Jag irriterar henne. På ett sätt som kanske anses sött i början men som snabbt utvecklas till en mental tortyr.
Jag gör tvärt emot det hon säger. Tvärt emot. Det spelar ingen roll om det innebär att jag måste göra väldigt dumma saker. Jag gör det.
Till en början kanske hon skrattar. Mest för att hon tycker jag är dum i huvudet. Men när hon sedan ber mig sluta, då gör jag värre.
Tillslut kommer det en emotionell urladdning. Oftast i form att ett skrik. Eller en knuff.
När hon ska sova kan jag ibland lägga mig bredvid henne. Efter kanske tio minuter börjar jag få liggsår och är tvungen att vrida mig. Då kan det hända små missöden.
Jag råkar träffa ansiktet med en bitchslap.
Jag råkar rulla över och lägga mig på henne. Hon är liten, det gör tydligen ont.
Jag råkar blåsa henne i örat.
Jag råkar kittla henne under fötterna.
Och så vidare.
Det roliga i det hela är att alla är på min sida. Om hon mot förmodan skulle bli arg och skriker på mig bland folk säger de alltid "Men skrik inte på honom, han är så söt" eller något liknande.
Då brukar hon svara något i stil med "Ja, men du bor inte med honom."
Tro nu inte att jag är en hemsk människa. Att jag skulle göra mamma illa. För det skulle jag inte. Och det vet hon. Jag visar godheten i mig på speciella tillfällen.
På hennes 45 årsdag fick hon en nalle av mig. Och ett rosa kort med 60+ skrivet stort på övre halvan av kortet.
Hon skrattade åt det.
Jag irriterar henne. På ett sätt som kanske anses sött i början men som snabbt utvecklas till en mental tortyr.
Jag gör tvärt emot det hon säger. Tvärt emot. Det spelar ingen roll om det innebär att jag måste göra väldigt dumma saker. Jag gör det.
Till en början kanske hon skrattar. Mest för att hon tycker jag är dum i huvudet. Men när hon sedan ber mig sluta, då gör jag värre.
Tillslut kommer det en emotionell urladdning. Oftast i form att ett skrik. Eller en knuff.
När hon ska sova kan jag ibland lägga mig bredvid henne. Efter kanske tio minuter börjar jag få liggsår och är tvungen att vrida mig. Då kan det hända små missöden.
Jag råkar träffa ansiktet med en bitchslap.
Jag råkar rulla över och lägga mig på henne. Hon är liten, det gör tydligen ont.
Jag råkar blåsa henne i örat.
Jag råkar kittla henne under fötterna.
Och så vidare.
Det roliga i det hela är att alla är på min sida. Om hon mot förmodan skulle bli arg och skriker på mig bland folk säger de alltid "Men skrik inte på honom, han är så söt" eller något liknande.
Då brukar hon svara något i stil med "Ja, men du bor inte med honom."
Tro nu inte att jag är en hemsk människa. Att jag skulle göra mamma illa. För det skulle jag inte. Och det vet hon. Jag visar godheten i mig på speciella tillfällen.
På hennes 45 årsdag fick hon en nalle av mig. Och ett rosa kort med 60+ skrivet stort på övre halvan av kortet.
Hon skrattade åt det.
Min natt
Jag har förstört alla mina chanser att få en normal dygnsrytm till skolan börjar. Därför kan jag vara vaken nu, utan att få dåligt samvete.
Vad gör jag en natt som denna? Inte så värst mycket, faktiskt. Har suttit kanske en timme och kollat igenom nästan hela Linda Hults Bilddagbok i hopp om att hitta bra kärleks-texter. Och det har jag gjort. Fyra stycken. Gick säkert miste om tre-fyra utöver de jag redan har. Men jag orkade verkligen inte. Donnan laddar förfan upp tio bilder om dagen.
Nu är frågan om jag ska publicera dem eller inte. Jag tröttnar aldrig på henne men ni kanske gör det.
Jag har skrivit och raderat några inlägg. Fan vad jag har börjat skriva luddigt på sistone. Håller ni inte med? Jag tycker det icke desto mindre.
Där har ni ett bra exempel.
Funderat över meningen med livet har jag också hunnit göra. Nej, där ljög jag. Så ljupa tankar har jag inte när jag är trött, utan jag har funderat på om det är värt att köpa sex av en hora. Ja det är det. Inte för att jag skulle göra det.
Mer än så har jag inte haft för mig. Surfat in på några bloggar. Skrattat. Gråtit. Om det är bra eller inte får ni själva avgöra.
Ni kanske förstår varför jag undviker att skriva om mina dagar.
Vad gör jag en natt som denna? Inte så värst mycket, faktiskt. Har suttit kanske en timme och kollat igenom nästan hela Linda Hults Bilddagbok i hopp om att hitta bra kärleks-texter. Och det har jag gjort. Fyra stycken. Gick säkert miste om tre-fyra utöver de jag redan har. Men jag orkade verkligen inte. Donnan laddar förfan upp tio bilder om dagen.
Nu är frågan om jag ska publicera dem eller inte. Jag tröttnar aldrig på henne men ni kanske gör det.
Jag har skrivit och raderat några inlägg. Fan vad jag har börjat skriva luddigt på sistone. Håller ni inte med? Jag tycker det icke desto mindre.
Där har ni ett bra exempel.
Funderat över meningen med livet har jag också hunnit göra. Nej, där ljög jag. Så ljupa tankar har jag inte när jag är trött, utan jag har funderat på om det är värt att köpa sex av en hora. Ja det är det. Inte för att jag skulle göra det.
Mer än så har jag inte haft för mig. Surfat in på några bloggar. Skrattat. Gråtit. Om det är bra eller inte får ni själva avgöra.
Ni kanske förstår varför jag undviker att skriva om mina dagar.
Kärleks-texter av Linda Hult
Kärleks-texter av Linda Hult
#2 Till Darin på hans hemsida:
Darin, glöm aldrig någonsin bort mig ;)
haha nejmen. Du ska veta att du är det bästa som hänt mig, det är inget jag bara säger det verkligen är så. Innan du kom in i mitt liv var jag en grymt blyg tjej (är forförande väldigt blyg), jag hade inget självförtroende och ingen vilja, jag vågade inte stå upp o vara den jag ville och nej jag vågade liksom inte stå för det jag tyckte. Du förändrade mig totalt, allt var verkligen tack vare dig. Det vill jag verkligen tacka dig för :D Hade det inte varit för dig så hade jag absolut inte varit den jag är idag o suttit o skrivit något sånt här, nej jag hade varit deprimerad om jag tänker efter. Shit!
Tack verkligen Darin, för allt du gör och för att du är den underbara människa du verkligen är.
Du är min förebild och det är du jag ser upp till. När vissa tror på Gud tror jag på dig, DARIN :D
Älskar dig mer än livet ska du veta.
Darins svar:
Tack, det värmer verkligen!! :) Kram!
#2 Till Darin på hans hemsida:
Darin, glöm aldrig någonsin bort mig ;)
haha nejmen. Du ska veta att du är det bästa som hänt mig, det är inget jag bara säger det verkligen är så. Innan du kom in i mitt liv var jag en grymt blyg tjej (är forförande väldigt blyg), jag hade inget självförtroende och ingen vilja, jag vågade inte stå upp o vara den jag ville och nej jag vågade liksom inte stå för det jag tyckte. Du förändrade mig totalt, allt var verkligen tack vare dig. Det vill jag verkligen tacka dig för :D Hade det inte varit för dig så hade jag absolut inte varit den jag är idag o suttit o skrivit något sånt här, nej jag hade varit deprimerad om jag tänker efter. Shit!
Tack verkligen Darin, för allt du gör och för att du är den underbara människa du verkligen är.
Du är min förebild och det är du jag ser upp till. När vissa tror på Gud tror jag på dig, DARIN :D
Älskar dig mer än livet ska du veta.
Darins svar:
Tack, det värmer verkligen!! :) Kram!
tisdag 6 januari 2009
Amerikask komedi
Provade på att vara amerikan och se på teve. Satt och tittade på en vanlig, tråkig, komedi och skrattade när de skrattade. Jag skrattade hela tiden! Så himla kul var det!
Jag skrattade extra mycket när en av killarna öppnade en dörr och kikade in för att se att ingen var där. Då föll det tavlor från väggarna! Ha ha, det reser sig i mungiporna när jag tänker tillbaka.
Nu ska jag gå och se på Scrubs. Tyvärr har de inga skratt i bakrunden, så jag vet inte om det är roligt eller inte.
Jag skrattade extra mycket när en av killarna öppnade en dörr och kikade in för att se att ingen var där. Då föll det tavlor från väggarna! Ha ha, det reser sig i mungiporna när jag tänker tillbaka.
Nu ska jag gå och se på Scrubs. Tyvärr har de inga skratt i bakrunden, så jag vet inte om det är roligt eller inte.
Bra bild
Var ute och fotgraferade idag. Det är faktiskt väldigt roligt. Tycker den här bilden blev bra.
Ang. Pokémon-Ligan
Angående Pokémon-Ligan:
Jag fick vara gymledare en gång.
Det var den bästa dagen i mitt liv.
Jag fick vara gymledare en gång.
Det var den bästa dagen i mitt liv.
Kärleks-texter av Linda Hult
Kärleks-texter av Linda Hult.
#1 Linda Lundin:
#1 Linda Lundin:
linda lundin..
vad ska jag säga? jag vill försöka sätta ord, bilda meningar och berätta vad du betyder för mig. det är inte det lättaste kan jag berätta, men jag ska försöka.
när allt i mitt liv verkligen går åt helvete. när jag bara vill hoppa ner i en isvak utan hål för att ta sig upp. när allt jag gör är att gråta eller hyperventilera av panik.. då finns du där för mig. du drar upp mig ur isvaken, du torkar mina tårar, du stillar min panik och får mig att andas.oavsett vad som hänt mig, vart jag är, eller hur mycket klockan är, så ställer du upp. du säger inte bara "jag gör allt för dig" utan du verkligen håller det också.
som du ser, så är jag verkligen dålig på att sätta ord på min kärlek till dig. den är obeskrivlig.
jag måste säga att du betyder något enormt mkt för mig. jag älskar dig så oerhört mycket och kommer alltid finnas där vid din sida, hjälpa dig genom alla motgångar och framgångar, älska dig genom allt.
tack för att vi kommit varandra så nära, våran sjukt starka vänskap skapades i somras, tack <3
Pokémon-Ligan
Varje tisdag var det Pokémon-Ligan i butiken bakom Särstakiosken. Det började klockan tre på eftermiddagen. Jag hade tillåtelse att gå tidigt från fritids för att vara där från första stund.
Jag satsade ordentligt och hade med mig mina allra bästa kort. Jag måste ha lagt ner flera tusen för att få ihop den optimala kortleken. Och jag lyckades, jag var duktig. Riktigt duktig. Om man nu kan kalla det skicklighet att ha bra kort. Men poker handlar tydligen om skicklighet och då gör Pokémon-Ligan också det.
Det var massvis med barn där. Ljudnivån låg på max. Om det hade funnits ett sådant decibell-öra hade den lyst rött hela tiden. Det lät högt i början men man vande sig snabbt. Man sjönk in i en djup trans när man väl börjat. Man tänkte inte. Allt som gjordes var instinktivt.
Man drog ett kort från leken. Det var ett riktigt bra kort, oftast. Man slängde fram det på spelduken och lade på några energier. Flippade myntet ett antal gånger och gjorde tillslut sin attack. Om man hade tur dog motståndaren direkt.
Den rutinen gjordes fem gånger till alla motståndarens reservkort var i dödhögen och alla priskorten var i mina händer.
När matchen var slut letade man reda på en gymledare. Ack vad alla ville vara gymledare. De hade gula t-shirts med ett eget Pokémon-tryck. Men det var oftast de äldre spelarna som fick äran.
Det var gymledaren som gav ut poängen. Tjugo poäng om man vann, tio om man förlorade. Dessutom fick man tio poäng för närvaro.
De tog sin gröna stämpel och stämplade i det vita häfte alla hade. En stämpel för var tio poäng.
På baksidan av det häftet hade vissa ett klistermärke. Klistermärket var ett sorts intyg att spelaren fick lära ut spelet till en nybörjare. Ett sånt klistemärke hade jag.
När man var uppe i femhundra poäng fick man en brosch. En brosch med ett gyms märke på. Jag älskade de broscherna.
Vi fortsatte spela till klockan sex, då allt stängde. Jag ville alltid stanna kvar och spela, men det fick jag inte.
Så jag sa hejdå till mina vänner och traskade hem med min nyvunna brosch på jackan.
Jag satsade ordentligt och hade med mig mina allra bästa kort. Jag måste ha lagt ner flera tusen för att få ihop den optimala kortleken. Och jag lyckades, jag var duktig. Riktigt duktig. Om man nu kan kalla det skicklighet att ha bra kort. Men poker handlar tydligen om skicklighet och då gör Pokémon-Ligan också det.
Det var massvis med barn där. Ljudnivån låg på max. Om det hade funnits ett sådant decibell-öra hade den lyst rött hela tiden. Det lät högt i början men man vande sig snabbt. Man sjönk in i en djup trans när man väl börjat. Man tänkte inte. Allt som gjordes var instinktivt.
Man drog ett kort från leken. Det var ett riktigt bra kort, oftast. Man slängde fram det på spelduken och lade på några energier. Flippade myntet ett antal gånger och gjorde tillslut sin attack. Om man hade tur dog motståndaren direkt.
Den rutinen gjordes fem gånger till alla motståndarens reservkort var i dödhögen och alla priskorten var i mina händer.
När matchen var slut letade man reda på en gymledare. Ack vad alla ville vara gymledare. De hade gula t-shirts med ett eget Pokémon-tryck. Men det var oftast de äldre spelarna som fick äran.
Det var gymledaren som gav ut poängen. Tjugo poäng om man vann, tio om man förlorade. Dessutom fick man tio poäng för närvaro.
De tog sin gröna stämpel och stämplade i det vita häfte alla hade. En stämpel för var tio poäng.
På baksidan av det häftet hade vissa ett klistermärke. Klistermärket var ett sorts intyg att spelaren fick lära ut spelet till en nybörjare. Ett sånt klistemärke hade jag.
När man var uppe i femhundra poäng fick man en brosch. En brosch med ett gyms märke på. Jag älskade de broscherna.
Vi fortsatte spela till klockan sex, då allt stängde. Jag ville alltid stanna kvar och spela, men det fick jag inte.
Så jag sa hejdå till mina vänner och traskade hem med min nyvunna brosch på jackan.
måndag 5 januari 2009
Pappa och kondomer
Jag och pappa sitter på tåget. Konduktören kommer för att kolla kortet. Jag visar mitt (trycker upp det i ansiktet på henne) men pappa ska betala. Fyrtio kronor, säger konduktören att det kostar.
Pappa börjar gräva sig i rumpan. Han gräver och gräver och kunduktören börjar tappa tålamodet.
Tillslut tömmer han fickan på allt innehåll. Papper och kvitton och mynt och sedlar. Och se där, en kondom av typen profil. Det uppstår en lite pinsam stämning. Konduktören såg inget, som tur var. Men jag och pappa börjar skratta vettlöst.
Det är inte första gången jag har funnit kondomer i hans närhet. Denna gång slapp jag i alla fall en predikan om att man måste använda det för att inte tjejen ska bli med barn.
Våra skratt lugnar ner sig tillslut. Pappa får sin biljett och konduktören går vidare samtidigt som hon kollar lite snett åt vårt håll. Lite i smyg, så där.
Nej, juste, det heter tågvärd nu! Förlåt. Hoppas de inte känner sig kränkta.
Pappa börjar gräva sig i rumpan. Han gräver och gräver och kunduktören börjar tappa tålamodet.
Tillslut tömmer han fickan på allt innehåll. Papper och kvitton och mynt och sedlar. Och se där, en kondom av typen profil. Det uppstår en lite pinsam stämning. Konduktören såg inget, som tur var. Men jag och pappa börjar skratta vettlöst.
Det är inte första gången jag har funnit kondomer i hans närhet. Denna gång slapp jag i alla fall en predikan om att man måste använda det för att inte tjejen ska bli med barn.
Våra skratt lugnar ner sig tillslut. Pappa får sin biljett och konduktören går vidare samtidigt som hon kollar lite snett åt vårt håll. Lite i smyg, så där.
Nej, juste, det heter tågvärd nu! Förlåt. Hoppas de inte känner sig kränkta.
Liten
Mitt liv är inne i den fasen då allt jag gör påminner någon om när jag var liten. "Minns du när du...." "Jag kommer ihåg när..." Därefter kommer en kort, men ganska rolig anekdot, från mina dagar som grodyngel.
Vad jag har förstått var jag ett väldigt roligt barn. Och alla tyckte om mig. Konstigt, tycker jag.
Jag var tydligen väldigt smart och hade ganska bra koll. Jadu.
Jag var alltid i tid. Men det kan bero på att jag aldrig var själv. På tal om det, jag hoppas jag inte missar tåget.
Snabbt!
Vad jag har förstått var jag ett väldigt roligt barn. Och alla tyckte om mig. Konstigt, tycker jag.
Jag var tydligen väldigt smart och hade ganska bra koll. Jadu.
Jag var alltid i tid. Men det kan bero på att jag aldrig var själv. På tal om det, jag hoppas jag inte missar tåget.
Snabbt!
söndag 4 januari 2009
naturarN
De kallar mig naturarN(Mina strumpor togs direkt från lådan. Jag vet inte hur de blivit som de är.)
Enformig film
Hur många filmer med temat "Jag ska få en kille att bli kär i mig och sen dumpa honom" finns det?
Väldigt många. Och alla slutar lika. Hon blir så klart kär i honom också.
Så romantiskt.
Väldigt många. Och alla slutar lika. Hon blir så klart kär i honom också.
Så romantiskt.
Pappa och mens
Det var väl kanske ett år sedan:
Jag, Pappa, Carmen och Brian sitter och äter mat. Brian frågar hur det är i skolan. Bra, svarar jag. Han frågar vad jag tycker om tjejerna. "Ja, de duger. De kan bli lite arga ibland, en gång i månaden så där" svarar jag.
Då ger pappa mig en förvånad blick. "Nej, de är väl ändå för unga för det nu?"
Carmen kollar då på honom. Det kanske går tre sekunder, sen skakar hon på huvudet och fortsätter äta.
Pappa...
Jag, Pappa, Carmen och Brian sitter och äter mat. Brian frågar hur det är i skolan. Bra, svarar jag. Han frågar vad jag tycker om tjejerna. "Ja, de duger. De kan bli lite arga ibland, en gång i månaden så där" svarar jag.
Då ger pappa mig en förvånad blick. "Nej, de är väl ändå för unga för det nu?"
Carmen kollar då på honom. Det kanske går tre sekunder, sen skakar hon på huvudet och fortsätter äta.
Pappa...
Ringsignaler
Ringsignaler är konstiga signaler. Speciellt vuxnas, det vill säga fyrtio plus. De har en förmåga att alltid välja samma toner. Monotona sådana.
Det låter alltid pling-pling och tjut-tjut och boom-boom. Så låter de, exakt, jag är väldigt nöjd med den förklaringen.
När en mobil ringer ringer allas. Kvinnorna rusar till sina handväskor och männen ställer sig och och gräver i fickan, ljupt och aktsamt - de vet ju inte när nästa tillfälle kommer.
Alla får panik för att det kan vara ett viktigt samtal från frisören, eller någon annan. Det hörs lite svordommar och lite suckar.
Men så ropar någon "Det är min!" och alla pustar ut och den rofyllda balansen återställs.
Men man är aldrig säker. Mobilen är som en tickande bomb som bara väntar på att pling-pling:a, tjut-tjut:a och boom-boom:a.
Det låter alltid pling-pling och tjut-tjut och boom-boom. Så låter de, exakt, jag är väldigt nöjd med den förklaringen.
När en mobil ringer ringer allas. Kvinnorna rusar till sina handväskor och männen ställer sig och och gräver i fickan, ljupt och aktsamt - de vet ju inte när nästa tillfälle kommer.
Alla får panik för att det kan vara ett viktigt samtal från frisören, eller någon annan. Det hörs lite svordommar och lite suckar.
Men så ropar någon "Det är min!" och alla pustar ut och den rofyllda balansen återställs.
Men man är aldrig säker. Mobilen är som en tickande bomb som bara väntar på att pling-pling:a, tjut-tjut:a och boom-boom:a.
lördag 3 januari 2009
De är här nu
"Salaaaaaaam!" säger tio personer i kör. De nyanlända gästerna stiger in och hälsar. Från köket hör jag mamma säga "Nämen, vem kommer nu?" Hon kommer in till hallen och folkmassan. "Men ååååh, vad trevligt att ni kom! Jag hade ingen aning." (Det här skulle tydligen varit en överraskning. Men min moster är kvinna och kvinnor har ett behov av att prata.)
Det hörs tjut och kindpussar och hur folk skrattar. Alla är så glada. Förutom jag. Jag ligger i sängen och halvsover.
Jag har tappat lusten att existera. Vem fan kommer på besök klockan tio (tolv)?
Mamma kommer in i rummet regelbundet och påminner mig att jag måste hälsa. Så jag gör det nu. Men sen går jag och lägger mig igen, det kan de ge sig fan på!
Det hörs tjut och kindpussar och hur folk skrattar. Alla är så glada. Förutom jag. Jag ligger i sängen och halvsover.
Jag har tappat lusten att existera. Vem fan kommer på besök klockan tio (tolv)?
Mamma kommer in i rummet regelbundet och påminner mig att jag måste hälsa. Så jag gör det nu. Men sen går jag och lägger mig igen, det kan de ge sig fan på!
Inte här än
Nej, inte här ännu.
De är tydligen "på väg." Vi vet alla vad det betyder.
Timmar spenderade vaken i onödan: 2
De är tydligen "på väg." Vi vet alla vad det betyder.
Timmar spenderade vaken i onödan: 2
Inte här än
Jag somnade cirka klockan fem i morse. Jag gick upp halv tio. God morgon.
Jag är illamående och trött som ett as.
Dessutom är gästerna inte här än. Om man säger tio så är det tio, hur korkat det än är så ska man vara i tid. Den akademiska kvarten har passerat för länge sedan.
Timmar spenderade vaken i onödan: 1
Jag är illamående och trött som ett as.
Dessutom är gästerna inte här än. Om man säger tio så är det tio, hur korkat det än är så ska man vara i tid. Den akademiska kvarten har passerat för länge sedan.
Timmar spenderade vaken i onödan: 1
fredag 2 januari 2009
Tio på morgonen
Vi har gäster imorgon. De ska vara här klockan tio. På morgonen!
Hur i hela friden kan man komma på besök klockan tio? Det gjorde man när man var tolv år. Självklart förväntas jag vara vaken då. Men det vet jag inte om jag ställer upp på.
Om de ska infinna sig här innan gryningen måste jag vara vaken klockan nio. Senast. Ha i åtanke att jag har lagt mig klockan fyra på morgonen de två senaste dagarna och vaknat två på eftermiddagen.
Nej, jag går inte med på det. Det är en absurd tanke. Hur i helvete kan man komma på besök klockan tio på morgonen? Jag kan inte släppa det!
Tio på morgonen!
Hur i hela friden kan man komma på besök klockan tio? Det gjorde man när man var tolv år. Självklart förväntas jag vara vaken då. Men det vet jag inte om jag ställer upp på.
Om de ska infinna sig här innan gryningen måste jag vara vaken klockan nio. Senast. Ha i åtanke att jag har lagt mig klockan fyra på morgonen de två senaste dagarna och vaknat två på eftermiddagen.
Nej, jag går inte med på det. Det är en absurd tanke. Hur i helvete kan man komma på besök klockan tio på morgonen? Jag kan inte släppa det!
Tio på morgonen!
Synsk
Jag har upptäckt att jag är synsk, minsann. Inte synsk i den mening att jag kan spå framtiden genom en kristalkula med en lila turban på huvudet. Utan mer att jag har en underlig förmåga att känna på mig saker.
Det kanske inte är något speciellt med det. Alla kanske gör det. Skillnaden är att det händer väldigt mycket, speciellt på senare tid.
Ibland blir jag förvånad över mig själv. Jag kan tänka på de mest långsökta saker som ska hända, och så händer det.
Det här har gjort att jag har fått ett Gudskomplex. Jag tror att det är jag som styr världen. Att det är mina tankar som gör att allt slår in.
Nej, det gör jag inte, men det hade varit coolt om det vore så.
Nästa gång vi träffas kanske jag redan visste om det. Oooooooohhhhhh.
Det kanske inte är något speciellt med det. Alla kanske gör det. Skillnaden är att det händer väldigt mycket, speciellt på senare tid.
Ibland blir jag förvånad över mig själv. Jag kan tänka på de mest långsökta saker som ska hända, och så händer det.
Det här har gjort att jag har fått ett Gudskomplex. Jag tror att det är jag som styr världen. Att det är mina tankar som gör att allt slår in.
Nej, det gör jag inte, men det hade varit coolt om det vore så.
Nästa gång vi träffas kanske jag redan visste om det. Oooooooohhhhhh.
Hell's Kitchen
Varje gång jag ser på Hell's Kitchen känner jag en stark avsky för amerikaner. Deras sätt att klaga på allt. De grinar över att få vänta på mat. De sänder tillbaka maten om det är lite för salt.
Deras sätt att spela skådespel. Allt är skådespeleri i USA, och jag hatar det.
Den arga köksmästaren som står och skriker alla rätt upp i ansiktet så de blir våta av saliv. De rädda kockarna som gör allt för att vinna. Deras falskspel. De blir glada när någon gör bort sig.
Enbart skådespeleri.
Deras sätt att spela skådespel. Allt är skådespeleri i USA, och jag hatar det.
Den arga köksmästaren som står och skriker alla rätt upp i ansiktet så de blir våta av saliv. De rädda kockarna som gör allt för att vinna. Deras falskspel. De blir glada när någon gör bort sig.
Enbart skådespeleri.
Nyårsafton i bilder
Nyårsafton i bilder. Eftersom flickebarnet Marcus inte ville vara med på kort blev det inte på många bilder.
På tolvslaget, efter vi hade skålat, drabbades jag av tillfällig hysteri och sprang ut på gården och skrek. I samma ögonblick kände jag för att ta kort på fyrverkerier. Ingen bra kombination.
Jag försökte smygfota Marcus. Det gick inte så bra då min kamera är så förbannat långsam ibland.
Marcus bönade och bad om att bli masserad. Vänlig som jag är kunde jag inte så emot hundögonen och gav in. Han njöt verkligen.
När kvällen var slut såg soffan ut så här. Inget mer med det, bara tyckte ni skulle veta.
Efter en hel natt av inget annat än mogenheter släppte vi allt och ritade ett manligt könsorgan på en bil. Visst är blev den ful! Skyll det inte på mig, kuken är ful i största allmänhet.
Hur som helst:
Marcus fick sin julklapp. En bubblehead Yoda. Något i efterskott men det är han värd av den orsaken att han inte köpte något åt mig alls. Dessutom fick jag betala min egna biljett på bion, trots att han visste att jag hade köpt en present. Den lymmeln.
På tolvslaget, efter vi hade skålat, drabbades jag av tillfällig hysteri och sprang ut på gården och skrek. I samma ögonblick kände jag för att ta kort på fyrverkerier. Ingen bra kombination.När jag lugnat ner mig gick vi in och såg på fyrverkerierna på teve istället. På bilden ser ni även våra apertifer. Ytterst välsmakande.
Jag försökte smygfota Marcus. Det gick inte så bra då min kamera är så förbannat långsam ibland. Marcus bönade och bad om att bli masserad. Vänlig som jag är kunde jag inte så emot hundögonen och gav in. Han njöt verkligen.Efter en hel natt av inget annat än mogenheter släppte vi allt och ritade ett manligt könsorgan på en bil. Visst är blev den ful! Skyll det inte på mig, kuken är ful i största allmänhet.
Ta kort på ögon
Hur folk lyckas ta bra bilder på sina ögon är för mig oförklarligt. Sannerligen ett mysterium.
Jag förskte ge mig på konsten nyss. Har provat några gånger tidigare utan framgång. Hoppades på att det skulle gå bättre nu. Nej.
Jag förskte ge mig på konsten nyss. Har provat några gånger tidigare utan framgång. Hoppades på att det skulle gå bättre nu. Nej.
torsdag 1 januari 2009
Min mormor hör ingenting
Min mormor hör ingenting.
När hon ser på teve har hon så hög volym att det hörs lika tydligt på övervåningen. I ett rum med stängd dörr.
Jag kan inte höra mina egna tankar.
När hon ser på teve har hon så hög volym att det hörs lika tydligt på övervåningen. I ett rum med stängd dörr.
Jag kan inte höra mina egna tankar.
Datorn
Sitter med datorn i knät, ser på Parlamentets tioårsjubileum. Min mosters pojkvän, Afshin, kommer ner och ställer sig bakom mig. Han frågar hur mycket en sån här dator kostar. Jag svarar att jag inte vet, det är mormors.
Jag erbjuder mig att kolla på internet. Jag surfar in på Dells hemsida och klickar mig in på datorer.
Vänder datorn mot Afshin och låter honom kolla på priserna.
Afshin ber om att få datorn en sekund, och tar den ifrån mig.
Han tittar på skärmen i några sekunder och öppnar en ny browser och går in på blocket.
Där sitter han, en halvtimme eller så, och kollar på bilar.
Jag undrar om han gjorde det med flit. Om han visste att jag skulle ge ifrån mig datorn. Det tror jag. Och det är väldigt slugt. Listigt. Smart.
Nu har jag datorn i mitt knä igen. Var dock tvungen att be om att få tillbaka den. Annars vet jag inte hur lång väntetiden hade varit.
Jag erbjuder mig att kolla på internet. Jag surfar in på Dells hemsida och klickar mig in på datorer.
Vänder datorn mot Afshin och låter honom kolla på priserna.
Afshin ber om att få datorn en sekund, och tar den ifrån mig.
Han tittar på skärmen i några sekunder och öppnar en ny browser och går in på blocket.
Där sitter han, en halvtimme eller så, och kollar på bilar.
Jag undrar om han gjorde det med flit. Om han visste att jag skulle ge ifrån mig datorn. Det tror jag. Och det är väldigt slugt. Listigt. Smart.
Nu har jag datorn i mitt knä igen. Var dock tvungen att be om att få tillbaka den. Annars vet jag inte hur lång väntetiden hade varit.
Clara
På bilden ser ni Clara, hon är 105 år gammal. Clara är Storbritanniens äldsta oskuld. Tänka sig.
Det är lite svårt att förstå hur hon har kunnat hålla sig oskuld i 105 år! Se på henne bara! Med hennes utseende måste männen ha flockats runt henne!
Och tänkt när hon var sextio! Vilken magnet!
Hoppas hon bara inte flyttar till Florida. Då är allt slit förgäves.
Zombie
Jag är en zombie.
Mina fötter lyfter knappt från parketten när jag likt ett spöke svävar någon millimeter från golvet. Jag går inte, jag glider. Flyter.
Jag tänkter inte. Mina tankar finns inte. Tomheten är svårt att beskriva. Det är tomt, helt enkelt.
Min kreaktivitet är borta. Försöker iakta för att kunna skriva. Det går inte. Jag ser, men jag kopplar inte. Säkringen har gått och den väntar på att bytas ut. Tills dess tänds inga ljus.
Tid och rum finns inte. Jag vaknade klockan två, en timme sedan - nu är klockan sex. En blinkning tar två minuter. Att klä på mig fem sekunder.
Jag hör bara buller. Buller och pip. När folk pratar är jag under vatten. När folk är tysta är jag i ett rum med dåligt isolerade fönster.
Jag försöker koncentrera mig. Mina tankar flyter iväg. Jag tänker på allt jag kan göra. Jag kan gå ut och ta kort. Jag kan träna. Jag kan lyssna på musik.
Allt jag kan göra kan jag ändå inte göra. Det enda jag kan göra är att sitta här. Vid ett bord med en bärbar dator.
Jo. Jag kan äta. Det ska jag göra nu. Äta. Sen sova.
Mina fötter lyfter knappt från parketten när jag likt ett spöke svävar någon millimeter från golvet. Jag går inte, jag glider. Flyter.
Jag tänkter inte. Mina tankar finns inte. Tomheten är svårt att beskriva. Det är tomt, helt enkelt.
Min kreaktivitet är borta. Försöker iakta för att kunna skriva. Det går inte. Jag ser, men jag kopplar inte. Säkringen har gått och den väntar på att bytas ut. Tills dess tänds inga ljus.
Tid och rum finns inte. Jag vaknade klockan två, en timme sedan - nu är klockan sex. En blinkning tar två minuter. Att klä på mig fem sekunder.
Jag hör bara buller. Buller och pip. När folk pratar är jag under vatten. När folk är tysta är jag i ett rum med dåligt isolerade fönster.
Jag försöker koncentrera mig. Mina tankar flyter iväg. Jag tänker på allt jag kan göra. Jag kan gå ut och ta kort. Jag kan träna. Jag kan lyssna på musik.
Allt jag kan göra kan jag ändå inte göra. Det enda jag kan göra är att sitta här. Vid ett bord med en bärbar dator.
Jo. Jag kan äta. Det ska jag göra nu. Äta. Sen sova.
Bakfull på Fanta
Jag är bakfull. Bakfull på Fanta - Exotiska Frukter. Eller, det heter väl Exotic Thrill nu.
Därför vill jag i förebyggande syfte be om ursäkt för dåligt bloggande idag.
Förvänta er alltså inte för mycket. Men jag ska göra så gott jag kan!
Därför vill jag i förebyggande syfte be om ursäkt för dåligt bloggande idag.
Förvänta er alltså inte för mycket. Men jag ska göra så gott jag kan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
