Försiktigt

Att ha blivit kattägare har förändrat min syn på världen. Jag ser allt som farligt, som ett hot mot min kattunges överlevnad. Teven, vattenkokaren, krukor, lampor. Och balkongen. Balkongen är Eifeltornet och min katt en spottloska.

Jag blir oroad av allt. Tänk om han välter en kruka på sig själv. Tänk om han sätter en av fjädrarna från hans leksak i halsen. Herregud, tänk om han går för nära tekoppen och bränner sig!

Detta har orsakat flera förebyggande åtgärder från min sida. Jag ställer allting så långt bort från Atom som möjligt och flyttar ständigt på dem beroende på var i rummet han befinner sig. Detta är inte enkelt då det inte hörs när han går. Han är i köket och så blinkar man och då han har tryck in sig mellan din rygg och soffan.

Jag vet inte. Är det här lite för maniskt? Ska jag låta katten vara en katt? Jag tycker redan nu synd om mitt framtida barn. Och barnbarn.