Alla har vi ett mål i våra liv. Stora som små. För att nå dit man vill måste man ha delmål. Fastän jag inte har en aning om vad jag vill med mitt liv har jag satt ett delmål. Nämligen att stämpla mitt tågkort klockan 13:37. Detta kanske anses ett väldigt lätt (töntigt) delmål. Men så är inte fallet! Tillfällen då chansen att ta det tåget syns inte till så ofta. Anledningen till det är för jag är glömsk.
Hur som helst. I dag råkade jag befinna mig på tågstation i väntan på att Upptåget skulle rulla in. Helt ovetande om att klockan snart skulle visa elit.
Men så hände det, som om det vore skrivet, att jag tog upp mobilen. 13:31. Då slog det mig! Jag hade chansen!
Lycka. Iver. Spänning. En känsla av storhet svepte över mig. Som om jag snart skulle bli första blatte i rymden.
Men snart fylldes jag av ett mörker. Jag la märke hur lite folk som skulle med tåget. Skulle jag verkligen hinna vänta i två minuter innan konduktören kom?
När bommarna var nere och tåget stod inne blickade jag snabbt över vagnen. Gick så långt bort från tågvärden som fysikens lagar lät mig göra. Satte mig ner, och väntade.
Det tog inte lång tid innan jag förstod att mitt mål var omöjligt. Efter bara trettio sekunder var det min tur att kontrolleras.
Tvingades stämpla sista resan på kortet. Två minuter för tidigt.
Jävla konduktör. Förstöra en pojkes liv, bara sådär!
2 kommentarer:
Att det finns stämplar för varje enskild minut, utan att de byter var femte. Jag tror helt enkelt att ditt projekt är omöjligt. Men å andra sidan: skam de som ger sig!
Jag har stämplat klockan 07:37!
Deru!
Skicka en kommentar