söndag 30 november 2008

Tråkiga kommentarer

Enligt vissa förstör det ens ryckte att kommentera med tråkiga kommentarer.

Dagens ungdomar.

Ock

Observera att detta är en skolhemsida för information angående träningar.

Realtid

Jag lade märke till en sak nyss: I bilreklamen (Renault tror jag det är) där de har krocktest med mat i slow motion. Allt går sakta förutom klockan i nedre hörnet, som går i realtid.

n00b eller 1337?

Johan Palm- fan



Snälla, titta på den här tjejen. Hon är helt dum i huvudet och mer eller mindre bessat av Johan äckel Palm. Det blir bara värre och värre desto längre det går in i filmen, titta på hela.

"Han betyder mer än någon annan gör för min, mer än min familj"

Simma

Jag skulle simma idag. Somnade klockan fem inatt, varför det blev så är oklart, tror att jag sov för länge på dagen. Min mamma väcker mig efter fem timmars sömn för att vi ska bege oss till hälsohuset som säljer massor med godis. Halvsovandes slänger jag ner en macka eller två och drar sakta på mig kläder.

Vi tar våra saker och drar oss mot simhallen. Vi går och min mamma tar så många omvägar det bara går tills vi efter alltför lång tid är framme vid målet. Mamma vill kolla hur många det är där innan hon går in. Vi kollade genom glasdörren för att mötas av en hemsk syn. Det är hela tre personer där! "Hur ska vi klara av att simma nu?" tänker vi. Nej. Mamma.

Ångesten kommer som ett brev på posten och det är nu ett faktum. Min mamma vill inte simma nu för hon känner sig stressad. Jag vill inte simma själv för det är tråkigt så jag tvingas vika mig. Vi går hem och jag klagar så mycket jag bara kan. Nu sitter jag här.

lördag 29 november 2008

Min mormor hör ingenting

Min mormor hör ingenting. När någon talar med henne och hon inte hör, frågar hon någon annan vad personen sade. Alltså frågar hon inte den hon pratar med.

Detta beror på att hon är så envis att hon vägrar inse faktum att hon inte hör någonting. Istället intalar hon sig själv att det är den andra personen som talar illa.

Albin

Vi har en Albin i vår klass. En fjärdedel kines, vilket innebär att han är kort. Albin spelar basket och är tydligen hur bra som helst. Det vet han också.

Men det är inte bara basket han är bra på. Killen är bra på det mesta, enligt honom. Matte och historia och fysik och kemi och svenska och gympa och engelska och allt ni kan tänka er. Förutom hockey. Enligt honom är han bättre än mig på engelska. Igår sa han att han kommer ha ett jättebra handbollskott bara för att han spelar basket: "Jag komner ha ett asbra handbollskott från min basket." Detta tror han trots att jag hundra gånger om har förklarat att handboll och basket är direkta motsatser. Men han lyssnar inte.

Han har alltid rätt. Därför är det roligt att diskutera något med honom. Hur mycket man säger att han har fel och hur många argument man än slänger ur sig har han fortfarande rätt. Saker som till exempel att jag drömmer på tre språk är för honom skitsnack: "Det går inte att drömma på tre språk!" säger han.

För att kort beskriva Albin behövs inte mer än tre ord: Kines med hybris.
Fast han är faktiskt just, men snål.

fredag 28 november 2008

Hör det du vill

Teven står på i vardagsrummet. Doktors visas på tv4. Anledningen till att det står på är att jag såg på That Seventies Show. Skit samma.

Jag sitter och är helt inne i datorn, hör ingenting från rummet brevid. Plötsligt hör jag "She has multiple orgasms a day." Inget mer. Min hjärna hade zonat in något den tyckte om och sen slängt det åt sidan när det blev tråkigt.

Är det inte konstigt hur man hör det man vill höra? Tänk bara hur det blir i ett tjaffs! Ho!

Accepteras

Saker som inte accepterades av vissa i min förra klass men som accepteras nu:
  • "Ihop" - Tillsammans
  • "Gympa" - Idrott
  • MVG - Egenkär
  • Driva - Omogen/Dryg
  • Skratta - Omogen/Dryg
  • Inte dricka - Tönt
  • Seán - Fan vad jag hatar honom

Jag tycker jag hör hemma i min klass. Här är alla bäst på allt (speciellt Albin) och ingen blir arg på någon som skryter. Det kan ju bero på att vi bara har åtta tjejer. Och femton killar. Men det kanske bara är en liten del av det hela.

Ha en trevlig fredag

Vi hade beep-test på gympan. Jag körde till nivå femton och nu är min dag förstörd. Jag orkar knappt gå, jag har huvudvärk och lusten att vara vaken finns inte.

Ha en trevlig fredag kväll, för min skull!

torsdag 27 november 2008

Capslock

Jag använder väldigt sällan capslock - jag håller in shift hela tiden istället.
Det är inte så att jag inte tänker på det själv, det gör jag. Men jag orkar bara inte sätta på och stänga av funktionen hela tiden. Trots att det egentligen är jobbigare att hålla in shift med lillfingret.

Vi män är allt konstiga varelser.

Dagens ord

Dagens ord: Lubrikation.
Lubrikation är inom sexologin benämningen på den fuktning av slidans slemhinna som sker då en kvinna blir sexuellt upphetsad.

Ex:

Jätte kul

Konversation på MSN. Det hela började med att Hanna ska på thaifest på lördag:

Hanna says:
jag ska va n kille svenne jätte kul
seán says:
hahaahaa!!
seán says:
jätte kul!
seán says:
haahhhaahha
Hanna says:
jag vill inte prata med dig mer
seán says:
jo
seán says:
förlåt för jag var jätte dum
seán says:
det var inte meningen
seán says:
jag menar det!
seán says:
förlåt! jätte mycket!
Hanna says:
men du driver ju bara med mig!
seán says:
aldrig! jag är jätte snäll!
Hanna says:
men du vill ju bara få fram att jag särskriver
seán says:
nej, du sär skriver inte
seán says:
du skriver ju i alla fall - iallafall!
Hanna says:
jag vill döda dig
Hanna says:
nej det vill jag inte, men du är dum
seán says:
är jag jätte dum?
seán says:
för om jag är det så ska jag sluta, för du är alltid jätte snäll mot mig!
Hanna says:
jag hatar dig

Jag har för roligt med mig själv!

Kretsa runt mig?

"Tro inte att allt kretsar runt dig!" är en ordföljd jag har hört alltför många gånger. Och jag tror att det är en av de dummaste uttrycken någonsin och att folk säger det till höger och vänster bara för att det låter bra.

Uttrycket är något som idioter som inte har något att säga kommer med slänger ur sig. För helt ärligt, vem tror inte att något handlar om sig själv ibland? Juste, alla gör det.

Nästa person som säger det till mig DÖR! Bara så att ni vet.

onsdag 26 november 2008

Min handstil - Guide

Min handstil är inte något att hänga i granen. Många har svårt för att tyda den, inte minst jag själv. Men det har skett en väldig förbättring, åtminstone om jag anstränger mig. Nu ska ni få en guide till min underliga men ack så härliga handstil:

Före: En bild tagen på ett svenska-arbete för några veckor seda. Visserligen är det bara en kladd men så här ser det ut på mina prov också. Vilket jag tror är en stor anledning till varför jag har bra betyg - läraren kan inte läsa och antar att jag har rätt.
Om ni vill uppnå denna väldigt konstnärliga handstil måste ni känna er otroligt stressade och känna ett stort tvång att skriva så mycket som möjligt på så kort tid det bara går. Då flyter bokstäverna ihop på detta magnifika sätt. Woala! Nu kan ni känna er som Leonardo Da Vinci när han skrev spegelvänt och ingen annan än du kommer kunna veta vad det står!

Efter: Idag från en uppsats. Ett extrem-exempel men det gills fortfarande. Försökte skriva så stort som möjligt för att ta upp så mycket plats som möjligt. För som alla vet gäller lagen "desto mer desto bättre". Det här är egentligen en ganska fjäskig handstil och tillämpas bara i handskrivna inlämningar. Om du överanvänder det snygga skrivandet som kille kommer du att kallas bög. Och det vill väl ingen göra, visst?

Breaking News

EXTRA EXTRA!
Nu kanske du undrar varför jag skrev så där? Jo, jag ville nämligen göra dig uppmärksam om att Efterlyst finns på Facebook!

Bra att svensk teve går framåt i utvecklingen!

Har du klippt dig?

Gymnasiet skiljer sig från höstadiet på många sätt. Några mer märkbara än andra. En av de saker jag har lagt märke till har kanske inte så mycket att göra med just gymnasiet. Hur som helst.

Det jag har upptäckt kanske inte gäller alla skolor. Eller ens alla klasser på Celsius. I min klass säger man inte "Har du köpt nya skor?" eller "Har du klippt dig?" Är det inte konstigt? I alla mina tidigare klasser (måste minst vara hundra stycken) har man alltid kommenterat något nytt. En oskriven lag nästan.

Men i min klass gör man inte det. Jag finner det konstigt och har lagt ner mycket tid och tankar kring det. Men ändå finner jag inget svar. Har det med att man inte känner varandra eller är det för att man anses bög om man gör så?

Om det andra fallet gäller så är jag och Abir bögar.

tisdag 25 november 2008

Låsa bloggar

Att låsa bloggar på grund av dumma kommentarer är bland det töntigaste man kan göra. Hur osäker kan någon vara att den låter lite skit göra en ledsen? För det är klart som fan ni blir ledsna om ni låser bloggen. Oftast är inte kommentarena ens dumma. Det är bara små grejer som gör att ni "tappar lusten att skriva." Herre Gud. Lär er tåla lite och lär er ge tillbaka. Men inte genom att till exempel låsa bloggen.

Vissa vill kommentera hur mycket som helst men så fort man får något tillbaka blir man rubbad. Om ni ger får ni ta. Jag har fått lära mig det och helt ärligt så bryr jag mig inte om elaka kommentarer. Men jag är ju trots allt exeptionell.

Oj, vilket otydligt inlägg. Ni förstår väl i alla fall?

Seán och Marcus

Seán och Marcus på bild i en broschyr - Snart i en brevlåda nära dig!

Footish

Footish - Världens bästa affär!
Bra sortiment med skor och jackor. Ovanliga skor som man inte ser på Stadium (världens sämsta affär), till exempel.

Trevlig kille som äger stället, vet dock inte vad han heter. Alltid villig att prata om lite allt möjligt och är dessutom väldigt hjälpsam. Säger att allt man köper är ett bra köp. Jag tror att han menar det också, det är ju trots allt han som köper in skorna.

Han känner alltid igen mig. Vet inte om det är på grund av min sex appeal eller min karisma. Hur som helst är det alltid kul att bli igenkänd

Footish får 10 av 10 skor!

måndag 24 november 2008

Om du läser det här Fanny

Fanny, om du läser det här:
Du glömde logga in och ut på msn ikväll. Jag märkte i alla fall ingenting av det. Därför tycker jag du ska kompensera det imorn! Vi hörs då!

Cyklister i snön

Vägarna är snötäckta. Snön är i sin tur frusen. Allt är ett enda stort inferno med livsfara lurandes bakom varje krök. Ändå finns det hjältar, eller hjältar och hjältar, dumhuvuden. Ja, det passar bättre!

Dessa dumhuvuden är cyklister. Cyklister som trots det hemskt dåliga vädret sätter sig på sadeln och halkar sig från A till B. Varför gör de så är oklart. Vad deras motiv än är räcker det inte för att göra det acceptabelt. Deras hjul bara spinner på stället och de kan knappt hålla balansen. Det set dumt ut. Man blir rädd när de åker över gatan, för när som helst skulle de kunna halka och när som helst kan en bil komma farandes.

Snälla cyklister, sluta med era fasoner och gå istället.

Växthuseffekten fights back

Så här ser det ut utanför mitt fönster. Snön har verkligen ställt till det för mina grannar. Den röda bilen har försökt komma loss i cirka en halvtimme nu. Jag funderade på att gå ut och hjälpa dem men sen kom jag på att jag är sjuk. Annars hade jag kommit till undsättning direkt!
Det vi inte ser på bilden är ännu en bil som står femton meter åt höger. Kan inte vara en bra bil-körar-dag idag inte.

Växthuseffekten fights back!

Youtube

När man är sjuk finns det inte mycket att fördriva tiden med. Äta och sova möjligtvis. Men en annan sak är att se filmer på Youtube.

Idag dock, kan jag trots min sjukdom inte se på Youtube. I alla fall inte de filmerna jag vill se. Varje gång jag klickar in på en film står det att jag inte har den senaste flash-uppdateringen. Det finns en länk som uppmanar att ladda ner det därifrån. Det gör jag. Flera gånger. Ändå kan jag inte se filmen.

Det här gör mig ledsen. Jag vill inte sitta och göra ingenting. Utan jag vill sitta och göra ingenting och samtidigt se på Youtube. Att man kan behandla ett sjukt barn på det viset.

Snyta musik

Jag har varit sjuk sedan i fredags. Nu är jag hemma. Igår kväll skulle jag snyta mig, vill ni gissa hur det lät? Det lät som introt på The White Stripes - Icky Thump. Haha, helt seriöst.

De första lilla tonerna som börjar vid 0:04 och är cirka en sekund långt. Lyssna!

söndag 23 november 2008

OK!

Hej. Linda Hedlund håller hårt i att det är jag som ligger bakom lömska anonyma kommentarer på bloggar. Lite väl hårt med tanke på att jag bara har kommenterat hennes.

Hamsterpaj

Hamsterpaj. Nej, jag har inte någon större erfarenhet av sidan, förutom spelen som jag knappt ägnade någon tid åt. I alla fall. Brist på erfarenhet eller inte, tänker jag utan någon egentlig rätt, utnämna Hamsterpaj för världens, åtminstone Sveriges, lägsta community.

Trots Darwins evolutionslag finns det folk som spenderar mestadels av sina dagar lekandes på Hamsterpaj. Ellen Öhlund skröt i nian om alla snygga killar som hade skrivit till henne. Alla var fjortisar. Det ger ju en bild av vilka som egentligen hänger där - Ellen Öhlund och fjortisgrabbar. Det är inte stadsfjortisar heller, stadsfjortisar använder Playahead, utan de är bönder. Fjortis bönder. Knivsta-klass mer eller mindre. Knivstas 95:or. Ja, ni fattar.

EDIT: Efter att ha inspekterat sidan litegrand vill jag rätta mitt tidigare uttalande. Det är inte bara bondfjortisar som hänger på Hamsterpaj, det för EMOs också.

Det är inget fel med EMOs eller bondfjortisar. Bli inte arga

Jätte glad

Den här grabben sitter på MrSvensson.se istället för att gå i skolan.

Buddha?

Snö

Det snöar ute.

Om ni inte hade märkt det.

lördag 22 november 2008

Mina sista rader

Jag har utsats för mycket hot på sistone. Hot angående existensen av min blogg. Det har inte varit enkelt att stå emot dessa fruktansvärda attacker och anklagelser. Här om dagen fick jag till och med ett avkapat finger på posten. Den såg kort och tjock ut, vem kan detta finger tillhöra? Värst var det nog när jag öppnade dörren för att mötas av en brinnande påse avföring.

Dessa hot har fått mig att tänka, är min blogg värd detta? Är den värd mordhot? Är den värd att behöva se sig över axeln varje gång man är ensam. Nej, det är den inte.

Detta inlägg kommer bli det sista inlägget här på min blogg. Mitt psyke klarar inte av påfrestningen av detta "mind game". Jag är inte redo att ofra min framtid bara för att jag ska kunna öva mig på att skriva. Det gör ingen skillnad om man kan skriva i himmelen, liksom.

Jag vill tacka alla ni som läser. Ni som har stannat genom vått och tort. Genom skratt och gråt. Ni har varit guld värda för mig och det är ni som gjort att jag orkat skriva! Tack snälla ni. Jag menar det!

Så, min sista mening på denna blogg. Det känns sorgligt att det behövde sluta på det här viset.
Tack för mig!

NOT!

HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA!

Jag och Birgitta

Jag har allierat mig med Marcus mamma. Varje färd tillsammans till en match har vi en taktik att systematiskt använda oss av särkilda sorters utpressning för att göra honom arg! Största delen är WoW-baserat. Han retar upp sig på vår okunnighet och tillslut börjar han skrika på oss som en kamel med PMS.

Idag tror jag vi gick lite för långt. Jag och Birgitta är tillsammans en dynamisk duo i samma klass som Batman och Robin. Kommentarer flög från höger och vänster, allt riktat mot Marcus.
När de senare släppte av mig hos pappa vände jag mig om och såg på Marcus genom rutan, han såg ledsen ut.

Mitt samvete tvingade mig att ringa honom. Han var inte ledsen. Det var bra.

fredag 21 november 2008

Slutet gott, allting gått

Bara för att få slut på det här hyperseriösa bråket:

Filip... varför skulle jag medvetet vilja plagiera något som jag inte ens tyckte var roligt?

Kom ihåg:

torsdag 20 november 2008

Vit flagg

Jag loggar in på msn och märker genast att något står fel till. Ser inte direkt men jag hittar snart boven. Mannen som alltid är online på instant messaging programmet är nu inte det. Mannen i fråga är Filip Flink! Har detta bloggkrig, som består av tre inlägg, gått så långt att han låtit blocka mig? Hemsk tanke!

Därför vill jag nu lägga ner detta, innan fjärde världskriget bryter ut. Dels för att jag inte orkar. Dels för at jag inte riktigt vågar ställa mig emot T-Units arsenal av hemska hämdaktioner (syftar bland annat på herr Åbergs dopp-i-toan incident, efter en till synes harmlös men svettig ollning av hans tisha). Och dessutom för att jag kommer träffa samtiliga skribenter på lördag. Så jag tycker vi ska göra som alla sextonåriga pojkar gör och sluta fred utan att något som helst blod går till spillo...

... Men jag hade ju faktiskt vunnit om jag hade velat.

Rockohoj

Rockohoj, jag har börjat tröttna på er. Ni ligger ofta steget före men det händer ibland att ni halkar på ett bananskal och gå bakåt i utvecklingen. Om ni har idétorka, plagiera gärna, jag bryr mig inte.
Jag, den mystiske superhjälten som jag är, skrev en text om hur man skulle skriva dikter. Nej, jag skrev till och med flera texter om dikter.
Några randomveckor senare smackar ni upp en löjlig text som handlar om just dikter. Fjantigt.
Det enda folkslaget som har rätt att skriva dikter utan att se ut som bögar är britter. En konst som min vänn William Shakespear har visat.

He. He. He. He.

Ris och Ros

Veckans ris går till ljugande slogans. Till exempel stadsbussarnas slogan "Vi ger dig bäst service". Skitsnack.

Veckans ros går till min iranska familj som indirekt har gjort att jag har respekt på Celsius.

He. He. He. He. He.

Snor

En man på bussen idag, han var väldigt äcklig. Tyvärr tror jag inte han visste om det själv, vilket är en del av äckligheten. Nog om det nu.

Kyla har en påverkan på snor som gör dess konsistens mer vattenliknande än slimig. Som ni antagligen redan har erfarat någon gång under livet.
Oftast är det småbarn som det märks på, eftersom de inte torkar bort snoret som kommer rinnande. Nog om det nu.

Vi återgår till mannen. Dagen har varit kall och alla i bussen är något snuviga men håller fasaden ren. Mannen dock, han bevisar att myten om att män aldrig växer upp är sann. Från hans näsa rann en liten bäck av snor. Som glas glänste vätskan när solen lös in genom fönstrerna. Jag kände mig som en dålig dagislärare som bara lät snoret rinna. Men tyvärr, jag kunde inte säga till honom. Nog om det nu.

onsdag 19 november 2008

BlondinNils

Blondinbellas, förlåt, Isabella Löwengrips pojkvänn:

Moooo

Min morbror lär mormor låta som en ko. Mormor säger Muuuu. Min morbror säger inte Muuuu, utan Moooo. Han säger att hon gör fel, kossor låter Moooo. Mormor fortsätter säga Muuuu.

Det tar ett tag. Säg Oooo, det blir Uuuu. En gång till. Säg Oooo, det blir Uuuu. Tillslut blir det rätt. Jag tror en sekund att en kossa bor i huset. Moooo.

Efter den uppgiften var avklarad kom det en ny. "Säg couscous".

Unga röster

Vad är det som gör att små flickor alltid måste göra till sin röst när de pratar? Speciellt när de syns på teve.
Rösten ska vara söt och rar och len så man nästan spyr. De låter nästan som kastratsångare.

Värst är det nog för programledaren. Där sitter stackaren och ställer följdfrågor som sedan besvaras av en prinsessa som med sin röst förförde tiotusen man. I alla fall tror de det själva.

Sen blir vi tvungna att försöka ta ungarna på allvar. Men, vafan, det går ju inte!

Flämt

Provet avklarat och jag är tio kilo lättare. Pust. Flämt. Awh Gawd.
"G frågorna" på provet var ungefär i samma klass som MVG frågorna i högstadiet. Ni kanske förstår vad jag måste gå igenom.

Det enda jag har kvar att gör tills på fredag är att läsa 120 sidor i Flyga Drake.
Let the games begin!

tisdag 18 november 2008

Historiaprov

Det stora samtalsämnet i hela skolan idag var morgondagens historiaprov. Några hade inte pluggat alls och några... Nej, de flesta hade inte pluggat mycket alls.

Tänkte bara fånga er uppmärksammhet. Har ingen fortsättning.

Själv måste jag nu återgå till mitt studerande för dagen. Vi hörs senare.

Slush Puppie

Snön har kommit till Uppsala. Tyvärr i form av slask och inte flingor. Att gå i sörjan påminner lite om att gå i en enda stor Slush Puppie utan smak. Kanske lite salt. Egentligen borde jag införskaffa SodaStream-koncentrat och hälla ut det på gatorna. Då blir världen lite, lite gladare.

Buss nummer 6

Buss nummer 6 klockan cirka 08:03.

Längst fram:
Så kallde "mongon" som antagligen går fordon på Uppsala Praktiska Gymnasium. Grundar det på att en av dem hade kört traktor nyligen.

Raderna framför oss:
GUC-Emo:n. Förstod inte vad de pratade om då de skrek Slipknot texter.

Mitten vid dörrarna:
Jag och Andreas + barnvagnar och småbarn. Bakom oss stod ännu ett "mongo" som antagligen kände sig vilseln.

Raderna bakom oss:
Diverse minoritetsgrupper. Vågade inte titta för mycket ifall de kände sig hotade.

måndag 17 november 2008

Frånvaro

När min mamma och jag skulle anmäla min frånvaro för dagen stod det så här på dagens närvarolista:

Svenska: JA
Kemi: NEJ
Fysik: NEJ
Engelska: JA

Konstigt med tanke på att jag inte var på någon av lektionerna. Kanske var jag i deras tankar.

Godnatt

Vaknar klockan halv åtta. Känner hur jag verkligen inte vill gå till skolan, jag är trött och måste plugga. Jag drar mig upp och leker zombie samtidigt som jag försöker äta frukost. Ringer mamma och frågar om jag kan komma hem efter första timmen, hon säger ja.

Går till lektionen, kommer fem minuter sent till Johannesbäckskolan. Gör min redovisning med min grupp och är med när de andra gör sina. I omklädningsrummet bestämmer jag mig för att vara i skolan men går hem för att duscha.
I duschen ändrar jag mitt beslut och stannar hemma för att plugga kukhistoria.

Lägger mig i soffan och tar upp boken, läser i tjugo minuter. Känner hur mina ögon inte kan hålla sig öppna. Jag lägger boken på bordet och tänker "Äsch, kan väl sova en timme eller så". Vaknar klockan tre - fem timmar senare.

Nu ska jag återvända till mitt sömnmedel. God natt!

söndag 16 november 2008

FAKTA

FAKTA:
Svenska röster i animerade filmer är töntiga.

Konduktören

Sitter på Upptåget när konduktören kommer. Jag har inget kort så jag tvingas betala. När hon kommer fram säger hon glädjeligen hej. jag svarar likadant och tillägger "Uppsala, tack!". Det blir tyst. Konduktören tittar ner i touch-screen-skärmen på sin lilla handhållna apparat.

Det dröjer ett tag, det enda som hörs är hur tåget snabbt förflyttar sig på rälsen. Hon säger "Då blir det tjugofyra kronor!" Jag räcker fram en hundralapp och säger varsågod, som mamma har lärt mig att göra.

Det blir åter tyst. Vid det här laget har hon ställt sig mot en vägg och lutar sig avslappnat. Konduktören fifflar lite med någon som jag inte förstår mig på i tystnad. En pinsam stämmning börjar bildas och spänningen ökar. Impulser att säga något slår till men jag tvingas kväva dem.

Äntligen börjar det låta från hennes höftskrivare. Pengarna jag gav henne växlas till en tjugolapp, en femtiolapp och sex kronor. Hon river av biljetten och ger mig mina pengar. Jag tackar så hjärtligt och ler. Varsågod. Hon går vidare. Jag kan andas ut.

Dörröppnare

Dörröppnarknappen på Upptåget finns bara där för en anledning. Inte för att öppna dörrar, som ni kankse tror. Utan bara för att sortera de smarta från de icke-smarta.

Hur fungerar då detta? Ni kankse har märkt hur vissa personer trycker knappen när tåget stannar vid perrongen. Där har ni ert svar!

De personer som gör denna ytterst onödiga sak är de som egentligen borde sollas bort, enligt Darwin och det naturliga urvalet.
"Människor" som inte har förstått att dörrarna öppnas av sig själva är alltså de icke-smarta. Vi andra, som har förstått det, vi har rätt att föra våra gener vidare.

lördag 15 november 2008

Rök

Efter en fotbollsträning går jag till min mormor. Det är bara hon som bor i Knivsta och jag brukar sällan orka åka hem. På vägen till henne finns det ett stort blått plåthus. Beng Eriksson Sadelmakeri tror jag det står på skylten.

Varje lördag, runt sextiden, eldar de något där inne. Röken väller ut ur skorsstenen och ut i fria luften. Det är också runt sextiden jag går förbi sadelmakeriet. Tiden det tar att gå förbi är inte mer än en minut. Högst.

Trots att det går ganska fort, gör röken att luften blir så väldigt svår att andas. Drastiska åtgärder behöver tas för att inte dö av rökförgitning. Därför stoppar jag näsan in i min t-shirt som är genomblöt med svett. Det gör inte saken så mycket bättre luktvis men det blir lättare att få i sig styre.

När jag två minuter senare kommer hem lukar hela jag rök. Efter en minut.

Spinning

Föreställ dig att du sitter på en cykel i en glaslåda som till hälften är fylld med vaniljsås. I hörnen av lådan sitter det högtalare som pumpar ut ljud som du tvingas att cykla i tackt med.

Vaniljsåsen har en egenskap som gör att motståndet blir hårdare desto mer kraft du tillför. Det blir tyngre och tyngre att cykla.

Din hals börjar torka ut men du har inget vatten.

Du märker hur lådan sakta men säkert börjar fyllas med en vätska. Vätskan är transparent-gul och smakar salt. Ditt svett.

Dödslusten kommer krypande. Viljan att stå emot impulser för att sluta cykla är nästan obefintlig. Du ber till Gud att det ska ta slut.

Plöstlig är slut, Gud finns. Lådan öppnas och innehållet sveper ut på golvet. Där på cykeln sitter du, klibbig och våt. Musiken lugnar ner sig. Du kliver av cykel, tar på dig kläderna och går hem. En droppe svett rinner ner längs pannan samtidigt som dina ben börjar återhämta sig.

fredag 14 november 2008

Blogg-blogg + Dagens citat

Tänk vad lätt det måste vara att bedriva en stereotyp blogg-blogg. Kan prova det.

dagen började med att jag vaknade lite för sent, som jag alltid gör *fniss*. sen så åt jag frukost, mackor. det satt gott i magen!
sen så gick jag till skolan för att ha svenska första lektionen. sen så hade vi gympa. det var racketsporter som stod på schemat, kulikul! jag tyckte jag klarade mig helt ok. men jag körde inte fullt ut för jag har mens. sen så duschade jag. men inte håret. såklart blev jag sist kvar och fick skynda mig till lunchen. det var kyckling med potatisgrattäng och bearnessås. jag åt så HIMLA mycket. sen så kände jag mig tjock och fick ångest.
efter lunchen hade vi engelska, jag kom sent. men det gjorde alla andra också för vi har jätte kort lunch. på engelskan har vi en så HIMLA seg lärare. hon pratar så HIMLA segt att man nästan somnar *snark*. sen så hade vi matte och jag fattade ingenting. jag hatar matte, blä!
sen efter matten hade vi sista lektionen, historia. den var jätte lång och jag var jätte trött i slutet. vi hade redovisningar och några var så HIMLA tråkiga!
sen så gick jag hem, jätte skönt med helg!
sen när jag kom hem hade jag jätte brottom till tåget för jag hade match. jag packade grejerna och gick fort till tåget. jag trodde jag skulle missa tåget men jag hann *puh!*.
sen kom jag till knivsta och gick till M. hos M väntade jag på att han skulle packa väskan och sen så gick vi till samlingen.
vi åkte till märsta för att spela match, vi vann med 2-3! jippi! jätte bra jobbat killar!
efter matchen åkte jag hem och nu sitter jag här och nästan sover. Men det är faktiskt skönt med en chillkväll ibland! man kan inte festa hela tiden.

imorgon har jag spinning. så HIMLA jobbigt. hoppas jag orkar köra fullt ut. men jag ska försöka ge allt! kanonkul!

dagens citat, av en jätte rolig kompis: "we are in deep shit. reeeely deep shit!"

I love you, but I'm scared to lose you /S

Oj, det var inte lika lätt som jag trodde. Det kändes helt mot min natur.

Bloggkoll

Har aldrig försått mig på bloggkoll. Blev medlem i alla fall, hade ingenting att göra. Nu ska jag tydligen posta en kod i ett inlägg. Fattar ingenting.

Följ min blogg med bloggkoll

Azzå shit

Jag börjar snart gråta. Bara idag har min blogg fått tre googleträffar. Samtiliga med sökord angående tigrar i Afrika.

Hade tänk skriva ett hatinlägg men kom på att jag redan gjort det. Det är inte värt besväret heller. Att folk aldrig lär sig.

Ost

Moster min kom hem från Amsterdam idag. Åt mig hade hon med sig ost. OST! Av allt som finns i staden tog hon med sig det minst exlusiva.
Hon kunde antagligen, nej säkerligen, köpt en fru åt mig för samma pris.

Boktryckarkarkonsten

Sista lektionen på fredag eftermiddag. Historia. Vi hade dragit över tiden med cirka tio minuter, klockan var nu fyra. Alla var trötta och ofokuserade, skrattade åt idiotiska småsaker. Till exempel någons darrande röst. Det som dock fick oss trötta små gymnasieelever att skratta mest var under sista redovisningen.

Gruppen bestod av tre personer: Ghofran, Johanna och Ebba. De redovisade om boktryckarkonsten. Det hade väl gått tre minuter när några uppmärksamma klasskamrater till mig påpekade något. På rubriken av deras affisch hade de skrivit ett väldigt ironiskt fel. Där det egentligen skulle stå "boktryckarkonsten" hade de istället skrivit "boktryckarkarkonsten". Kreatörerna hade inte märkt felet tills nu, vilket gjorde det roligare.

Nej, det låter inte kul. Det är inte kul. Men. Som sagt. Vi var väldigt trötta.

torsdag 13 november 2008

Snäll tant

På bussen till fotbollen. Jag satt bredvid en äldre dam, hon såg väldigt snäll ut faktiskt. Hon log när jag satte mig bredvid henne, till skillnad från många andra tanter.

Vi åkte några stationer, tre tror jag, vilket om man summerar distansen mellan dem blir cirka femhundra meter. Busschaffören, en finsk kvinna, sa något i mikrofonen som ingen hörde. Sen stannade hon bussen utan att någon hade tryckt på knappen. Där stod bussen i någon minut utan att någon reste sig. I högtalarna hördes då och då hur busschaffören sa något, men ingen förstod. Jag tog ropade vad sa du?, som sedan följdes av flera andra likadana frågor. Finnen svarade inte. Det tog en stund innan hon, efter att ha försökt stirra fram sitt medelande genom den konvexa spegeln i framrutan, gjorde sig hörd igen. Tydligt, som omxävling. "Kan den äldre damen som ska gå av på den här stationen göra det?" Hon upprepade det några gånger, men helt plötsligt gick det upp ett ljus i min sittgrannes hjärna. Oj, sade hon, här ska jag av.

Jag ställde mig upp så att hon kunde komma ut, när hon stod vid dörren till frihet ropade Ali "En applåd!", och genast började alla gymnasieelever applådera glatt. Tanten blev inte ledsen, nej, hennes ansikte sken. Vände sig om och sa tack.
Hon gick ut ur dörren. När bussen började åka ställde hon sig och vinkade till alla och log.

Den perfekta främmande tanten är funnen. Hoppas att mitt öde gör mig som henne.

onsdag 12 november 2008

Roliga saker

Varför fick man inte skratta åt roliga saker i låg-och mellanstadiet? För visst var det så? Har en sann historia för att bevisa det, vi går i fyran vid det här laget:

Läraren sitter och läser ur en bok högt för hela klassen. Boken handlar om två vikinga-syskon, en pojke och en flicka. I något sammanhagn jag inte minns läser läraren högt "Nu när blablabla har börjat få sina regelbundna blödningar skäms hon över att gå ut." Hela klassen, nej förlåt, alla killar börjar tokgarva. Alla tjejer satt så klart och blängde ilsket. Läraren, som hette Lena, blev väldigt arg på oss killar och säger strängt "Hörneni, det är ingenting att skratta åt. Ni är tillräckligt gamla nu för att förstå det!"

Kan man egentligen säga något sånt? Att vi är för gamla? Jag tror aldrig att killar blir för gamla. Innerst inne vill alla skratta åt sådana saker, visst? Eller är det bara jag... Nej, det kan det inte vara, jag har ju vänner som är likadana!

Discovery HD

Fråga mig att identifiera en stad uppifrån och jag kommer svara direkt. Det är nämligen så att jag har blivit expert på det, genom att se på Discovery HD.

Största delen av det som visas på kanalen är program som "1000 platser du borde besöka innan du dör" eller "England, kust till kust." Det innebär att en film tagen från en helikopter visas i cirka en timme med kommentarer och historiska fakta.
Visste ni till exempel att på 1600-talet blev London ett centrum för världshandel, men drabbades svårt av pest och eldsvådor under det århundradet?

Nej, ni ser, man lär sig av TV. I det här fallet med fem gånger skarpare bild!

tisdag 11 november 2008

Näsa

För några veckor sedan var mina kusiner på besök. Som den skämtsamma och roliga kusin jag är, stal jag min minsta kusin Linus' näsa. Jag gjorde som man brukar göra när man tar folks näsor, tog tag i den mellan tummen och pekfingret och ropade antusiatiskt att jag hade tagit hans näsa.

Nu, tre veckor senare, upptäckte jag att jag glömde lämna tillbaka den. Detta måste ha gjort att min kusin känt ett ytterst obehag, och jag skäms så otroligt mycket.

Linus, om du läser det här, hör av dig så ska jag ordna att du får tillbaka din näsa så fort som möjligt!

Et tu, Brute

Min kommande vecka kommer spenderas isolerad i mitt rum, pluggandes och läsandes och en kombination av båda. Imorgon har jag kemiprov, hurra! Jag är för jävla trött för att plugga, mina ögonlock känns som Pb och min hjärna som He. Kemi är verkligen som U för mina nerver.

Från och med imorgon måste jag även börja plugga historiaprov på 120 sidor. Känner mig som Ceasar när han blev förrådd av Brutus, "et tu, Brute", övergiven och död.

Tillsist måste jag läsa ut the Da Vinci Code till engelskan. Det får inte mig att le som Mona Lisa.

Nya wow och nya vänner

Snart släpps nya World of Warcraft expansionen. Mitt liv är över. Nu kommer alla mina WoW spelande vänner verkligen inte vilja komma ut ur huset, om man ens kan säga att de vill det nu. Just nu är det enda sättet att röka ut dem ur huset att gå på bio, men det blir dyrt i längden. Vill knappast tänka hur det kommer bli när den nya "världen" tvingar spelarna att tillbringa några extra timmar framför datorn varje dag. I framtiden kommer jag få locka mina kompisar med wow-guld och armor.
Tur i oturen är att vi har match på fredag, dagen efter att spelet släpps, och då är Marcus tvungen att vara med. Åh, min skadeglädje är bara för grym.

Nu tänkte jag fråga om någon av er vill bli min nya kompis? Tills den största vågen är över, liksom.

En kort presentation:
Jag är en glad och trevlig kille på sexton år som gillar långa promenader på stranden. Gillar att lyssna på problem och finns där för dig när det behövs som mest. Bråkar aldrig med någon och tänker alltid innan jag öppnar munnen. Söker vän med fina fötter. Ett stort plus är om du kan mjölka kor. Ska helst inte vara morgontrött då jag gillar mitt frukostbröd nybakat.
Vill du veta mer? Kontakta mig då i kommentarsfältet!

måndag 10 november 2008

Jag älskar dig på internet

Att det finns folk som lägger upp tjugo bilder på bilddagboken, och skriver en text om hur mycket de älskar den personen, stör mig. Först och främst tror jag inte att man seriöst kan älska tjugo personer så mycket som de säger att de gör, samtidigt. Tror inte heller att de har träffat alla.

Hur som helst, inte riktigt dit jag vill komma. Det som jag inte förstår är hur de personer vars kärleksförklarna är till kan ta det på allvar. Som svar ger de antingen en lång text tillbaka, eller en glass. Tror i och för sig att de som svarar med en glass möjligen är mindre seriösa.

Tänkte ta ett pracktexempel ur Bblondas bilddagbok (hon hänger med K-Gang och har gråa mjukisbyxor 24/7):

pontus borneskog
du är bara fööör underbar,
alla tider med dig är underbara.
alla stunder vi suttit och skrattat åt meningslösa saker är underbara.
du har alltid tagit din tid när jag mår dåligt,men ibland har jag t.om stött bort dig,
liksom inte brytt mig,
det har varit mina värsta misstag, pb .
för du ska veta hur jävla stor plats du har i mitt hjärta.
jag älskar dig <3

Ja, ni ser, det hela är väldigt dramatiskt.

Blixt är inte bra

Skulle nyss ta kort på mitt öga, lite för att som om jag lyckades. I sista sekund kom jag på att blixten inte var anstängd, och stängde ögonen hårt. Tur det, annars hade jag varit en blind man. Jag ser till och med ljust nu.

Hannah Montana

Hannah Montana är inget jag rekomenderar. Skämten som finns med där är så lågt det blir. Varje litet fiber i min kropp hoppas att skratten i bakrunden är falska, annars tycker jag synd om personerna i publiken. Så vansinnigt tråkigt program. Men ändå är hon huvudrollen superstjärna i USA.

Det är ännu ett bevis på hur lågt amerikansk humor har sjunkigt, om det ens var möjligt. Inte minst visar det hur Disney använder sina pengar, fast de har nog tjänat en ganska stor slant på lunchlådor och alla dockor som säljs till dumma amerikanska flickor med tandställning.

Det enda som håller amerikansk komedi uppe är Scrubs, Simposons, House, Family Guy och säkert något annat också. Och vissa filmer, men inte mer. Tänk bara att svenskt tv härmar nästan allt från USA, fast några år efteråt. Vi kan vänta oss lite seg tid i rutan i framtiden.

söndag 9 november 2008

I-landsproblem

Min mamma har tvättat mina jeans som inte skall tvättas. Alla vet att de inte skall tvättas. Killen i butiken sa att de skall inte tvättas. Jag sa till min mamma att de skall inte tvättas. Men min mamma, hon tyckte att jo, de skall visst tvättas!

Trots detta är som sagt mina jeans tvättade, och det går emot alla tidigare tillsägelser om just detta. Nu har färgen bleknat. Nu har de krympt och sitter tajt runt midja och lår. Nu är jag arg.

De togs ur mitt rum. Mamma sa att om jag har något som behöver tvättas ska jag lägga det i tvättkorgen, det gjorde jag. Men ändå togs de från mitt rum och in i tvättmaskinen.

Andra saker min mamma har tvättat utan anledning: Två mobiltelefoner som legat i varsitt par jeans. Tre par andra jeans som även de har gått samma öde till mötes. Diverse annat som jag inte kan komma på.

Välkommen till mina i-landsproblem, damer och herrar!

Pommes frittes

Jag minns ett tillfälle från när jag en vinter länge sedan var på Irland. Jag tror jag var runt fem år och vi var på någon fransk resturang, hela familjen. Alla beställde ordentlig mat, minns inte vad det var, jag var inte gammal nog att uppmärksamma det. Jag minns i alla fall att jag beställde pommes frittes, och ni vet hur fransmänn tycker om sin mat. Trots förnedringen kom maten efter ett tag, vet inte hur lång tid det tog, för småbarn har ingen tidsuppfattning. Hur som helst, när maten kom tittade jag på pommes frittesen och blev förvirrad, de hade inte rätt form. De mer klyftor är pommes, liksom båtformade.

Liten och bortskämd som jag var ville jag inte äta dem. Jag sa till servitrisen att de var fel form. Alla skrattade åt mig, men inte servitrisen. Hon förstod inte var jag menade, hon frågade hur jag ville att de skulle se ut.
Det jag tyckte var pommes frittes var sådana dom man får nästan överallt, de vanliga helt enkelt. Eftersom hon frågade vad jag ville ha försökte jag förklara, "The usual ones" sa jag. "But these are the normal ones, how do they look?". Jag förklarade hur jag menade, men hur bra kan egentligen en liten unge förklara saker? Men servitrisen trodde nog att hon förstod vad jag menade och tog det jag hade framför mig och gick tillbaka in till köket.

Hon återvände ganska snabbt med en vit skål i handen. Jag minns att jag var väldigt glad att jag skulle få riktiga pommes frittes. Servitrisen kom fram till mig och ställde skålen på bordet. Där låg det inte riktiga pommes frittes, där låt sådana rektangulära, vågiga små rackare. Halvfabrikat i en fransk resturang, om jag kunde klaga nu hade jag gjort det. "Are they the right shape?" frågade hon. "Yes..." svarade jag.

Fast det var det inte alls, min första vita lögn.

lördag 8 november 2008

Bikini eller underkläder?

Jag har en fråga till tjejerna där ute i världen. En fråga jag länge grubblat över utan att komma fram till någon vettig förklaring:

Varför vill ni inte visa er i underkläder, men det går bra i bikini? Vi killar tycker det är samma sak, trosor och bh, men det tycker tydligen inte tjejer.

fredag 7 november 2008

Juiceglas

Min familj är så rik att vi dricker koncentrerad äppeljuice i champagneglas.

Dansare i SB

Jag har utvecklat ett stark hat mot dansarna i Singing Bee. Min uppfattning grundas på cirka tjugo minuters sammanlagd kollande spritt på fyra-fem gånger. Deras påklistrade leende och de millimeter-kordinerade rörlser som mer ser ut som Mr Roboto än något levande. Jag känner hur kräket kommer krypande längs min strupe, surt och något frätande, så fort kameran faller på någon av dem.

Men värst av allt är nog high-five:sen som varje deltagare sprider runt sig som klamydia varje gång någon går vidare till nästa omgång. Anledningen är ju såklart att de vill att vi andra ska tro att de är glada för sina medtävlande. Men så är verkligen inte fallet, det krävs inget geni för att se att de inte vill något hellre än att se sin konkurent död. Jag tycker att de istället ska dra en Carola när Lordi vann Eurovision: gråta ut i press och vägra gå på efterfesten för att de är djävulsdyrkare.

Fyfan för Singing Bee. Fyfan för klamydia. Och fyfan för Carola!

torsdag 6 november 2008

Afrikanska tigrar! SVAR!

Det har visat sig att många hittar min blogg på google. Fråga mig inte hur jag vet det, jag bara gör det (jag vet allt). Det mest sökta är "afrikanska tigrar" och "finns det tigrar i Afrika?".
För att få slut på den här osäkerheten och idiotin tänker jag svara på er fråga: Nej! Det finns inte tigrar i Afrika. Lär er det!

Andra saker som inte finns i Afrika: mat, vatten, pengar, demokrati. Och sist men inte minst bh:ar.

Barriär

Det värsta med kyla är att den är utomhus. Den kalla luften gör att jag drar mig för att gå ut. Ungefär som dyslektiker drar sig från att skriva bloggar (i alla fall oftast, Blondinbella är ju dyslektiker och vi vet ju alla hur bra hon skriver...). Det liksom blir som en barriär mellan mig och civilisationen.

Exempelvis om jag ska springa. Idag var det den tredje dagen denna vecka då jag hade bestämt mig för att dra en sväng genom stan, upp mot Fyrishov. Jag avskyr att springa i kyla, verkligen med en passion, så det blev inte så.

Det enda kvar att göra är att börja julpynta, i november. Appropå det, jag såg ett hus med pynt för två veckor sedan -riktigt pynt, inte bara lampor i buskarna - i oktober. Då hatar man inte bara kyla, då hatar man världen.

Blanda

Blandar allt i min närhet. Mjölk, te, kakor, halwa, you name it. Jag blir förvånad över min mages förmåga att stå emot illamående känslor. Om jag hade varit som mina vänner hade jag börjat klaga efter en kaka eller så.

Nu är det bara att sova och vänta till vad morgondagen har att bjuda min toalett på.

Cykelväg

Här i Uppsala finns det saker som inte finns på Knivsta, till exempel 20 000 personer. En annan sak är cykelvägar. Det finns en cykelväg i Knivsta, den är ungeför hundrafemtio medet lång på den minst traffikerade biten av byn. Vet inte hur kommunen tänk riktigt.

Cykelvägar har många fördelar, men även nackdelar. Nackdelar som jag märkt på sistone är att cyklisterna inte kan bestämma sig vilken sida de ska hålla sig på. Istället cyklar de vinglandes mitt på sträcket som delar trotoaren. Vad är då negativt med det här? Jo, eftersom man inte vet om cyklisten i fråga kan kontrollera fordonet eller inte känns det som att han när som helst kommer vurpa. Man vill ju inte att det ska hända, så man håller sig så långt borta som möjligt. Det gör i sin tur att man nästan går in i en annan fotgängare, och så vidare. Det hela blir en enda ond cirkel.

Har ingen mening med det här inlägget egentligen. Bara en sån sak jag tänkt på.

onsdag 5 november 2008

ICA i Salabacke.

Kom nyss hem från mitt första besök på min lokala ICA butiken. Väldigt lite och mysig (myyys), ungefär samma storlek som en Statoil-mack eller liknande. Helt perfekt hade den vart, om det inte vore för de där jädrans tonåringarna (á la Scooby Doo).

När jag gick in i butiken satt de där. De förstörde hela stämningen. Hörde hur de lät när jag letade efter det jag skulle köpa och störde mig otroligt mycket. Speciellt deras försök att låta som invandrare trots deras blonda hår och blåa ögon. Och vikingahjälm. Fast det verkar vara ett allmänt problem här i trackten, inte första gången jag hör det.
När jag sedan skulle köpa pastan som jag var där för från början, hade de redan gjort sitt och gått därifrån. Allt var tillbaka till den söta närbutiks-känslan. Kassören skojade till det och var rolig på samma gång. Allt var perfekt.
Men när jag gick ut från affären stod de vid ingången och skrek på varandra. Blodigt allvar säkert. Så jag grät en skvätt och gick hem.

Detta har fått mig att inse en sak. Att det inte bara är Knivstas ICA som tampas med stökiga tonåringar i form av K-Gang. Jag ska nog skriva en arg insändare till UNT och be polisen ta tag i det här. Så här kan vi inte ha det!

Zlatan "pruttar"

Zlatan <3

Slarvfel

Kollade nyss igenom gamla inlägg. Oh my god, jag har mycket skit-stavfel. Inte bra. Såg att jag hade stavad skär "sjär", det är fan pinsamt.

Avslappningsövningar

Skolans kurator är galen i avslappningsövningar. På matematiken idag hälsade hon och sin praktikant på oss, för att vi skulle fylla i en trivselblanket. Innan hon skulle gå hade hon en överrasking till oss alla. En avslapningsövning med klassisk musik. Där stod hon och läste instruktiner från ett papper. Ungefär som guided meditation i Fight Club:

"Now we're going to open the green door - the heart chakra...
Imagine your pain as a white ball of healing light. It moves over your body healing you
Now keep this going, remember to breathe...and step forward through the back door of the room. Where does it lead? To your cave...
Step forward into your cave. That's right. You're going deeper into your cave. And you're going to find, your power animal..."

Det var helt fantaskiskt hur roligt jag tyckte det var. Kändes som att hon trodde hon var guru och ville befria oss från den stressade världen. Det hela var mycket wannabe. Jag stängde inte ens mina ögon, i protest.

tisdag 4 november 2008

Barbacka skolor

Sitter och kollar igenom gymnasiekatalogen och förundras över antalet skolor. Måste vara minst hundra stycken, om inte mer. Antalet är inte det jag förundras över egentligen, utan att alla skolorna har folk som söker.

Ta Uppsala Praktiska Gymnasium till exempel. Hade aldrig hört talas om det tills jag la märkte till skolans skylt när vi passerade skolan på E-4:an. Världens minsta skola antagligen, syns knappt med blotta ögat, men har ändå runt tio klasser. Vem söker dit, fötutom puckon, liksom?

Eller varför inte hästgymnasiet. Det märkliga där är att det faktiskt går en kille där, i ettan. Fast... de har ju faktiskt en festkommité, så det kankse inte är helt förjäves att börja där i alla fall. För om det är något som fulla människor gärna provar är ju att rida. Kanske till och med barbacka.

Handdukar

På mitt rum har jag tre handdukar. De är högst använda en gång. Det har legat här i nån vecka nu, utan att jag orkat ta bort dem. Bara slängt runt dem om de ligger i vägen.
Det är långt ifrån första gången det samlas handdukar där jag håller hus. Jag brukar nämligen glömma de här, sen ta en ny handuk, glömma den här och ta en ny handduk gången därefter. Men nu har det börjat at bli ett problem, därför att jag redan har massa kläder överallt. Inte smutsiga, utan helt rena som som mamma lagt på sängen efter de har tvättats så att jag kan lägga den i garderoben. Men så är inte fallet, då jag bara lägger de på datorstolen när jag ska sova och på sängen när jag ska ha datorn.

Problemet är inget ovanligt problem, men jag har länge sagt att jag ska ta tag i det. Men det har inte hänt ännu. Undrar hur min framtida etta kommer se ut. Lustigt.

söndag 2 november 2008

Beach Boys

GAH!

Morgonen förstörd

Uppsala stad förstör min morgon genom att salta- och sanda alla vägar fast det inte är snö. Detta innebär att jag inte kan glida till skolan, utan måste gå. Problemet är att jag bara har gått en gång, och det var på väg hem från skolan, så jag har ingen aning om hur lång tid det tar mig vandra den knappa kilometern.

Detta gör mig tvungen att gå upp klockan sju imorgon. Istället för det vanliga halv åtta plus tjugofem minuters snooze, som resulterar i fem minuters sen ankomst.
Nu kommer jag att gå upp klockan sju utan snooze och gå i det mörka, kyliga vädret, men ändå komma fem minuter sent.

Tur i oturen är att min väckarklocka är bäst - Teenage Mutant Ninja Turtles. Ibland sjunger jag med i sömnen, fakstiskt.

Alla är för snälla

Botten är nådd. Jag har blivit trött. Trött på att alla ska vara så jävla snälla mot mig hela tiden. Mormor, mamma, morbror och alla andra, alla vill vara snälla.
Någon frågar om jag vill ha mat. Jag säger "Nej, jag vill inte ha mat". En minut senare frågar nästa person om jag vill ha mat. Jag svarar "Nej, tack, jag vill inte ha mat". Ni förstår hur det går.

Efter ett tag blir jag arg, och säger att jag inte orkar att folk frågar hela tiden. Då tror de att jag är ledsen. För att jag ska bli glad försöker alla vara snälla. Frågar om jag vill ha te. Jag vill inte ha te. Vill jag ha en kaka? Nej, jag vill inte ha en kaka.

Så fortsätter det tills jag blir arg. Då tror de att jag är ledsen och vill vara snälla...

Kaffesump-spåning

I Iran spår man varandra i kaffesumpen. Den tomma koppen ställs upp-och-ner så att den bruna massan får rinna ut på kanterna och bilda mönster. Därefter försöker man tyda de mönstrena på det mest långsökta sättet möjligt.
Så brukar det bli när min mammas halva av familjen har besök. De sitter runt köksbordet och spår varnadras koppar, högt och i käften på varandra.

Idag satt min mamma och sin kusin och spådde varandra. Ni skulle inte tro era öron vad de kan se. De ser ögon och ljus och män och hjärtan och fåglar och Gud vet vad. Det enda jag kan hålla med om är väl ögon, men det efter att de har sagt att det är ögon, annars tycker jag de ser ut som tuttar.
Där sitter de och spår varandra och så säger de att de ser ljusa tider och mörka tider. Jag ser bara tuttar. Och det säger jag också. Då blir mamma arg, så jag fortsätter. Jag ser lite snoppar,lite ninjor och någon kanin.

Men mamma viker sig inte så lätt. Hon fortsätter, fast hon börjar bli irriterad. Så jag fortsätter också. Skrattar åt hennes otroliga förklaringar av en pöl i botten av glaset.
Tillslut kan hon inte stå ut längre, så hon ber mig gå ner och se på tv.

När jag ligger där på soffan hör jag hur hon babblar på, men jag biter tungan och säger ingenting. Jag skrattar bara istället.

lördag 1 november 2008

Facebook

Jag har skaffat Facebook, så jag har fullt upp med att förstå något. Men det är lättare än MySpace i alla fall.

Sen ska jag se Bond.

Hejdå!