Ta avstånd från mänskligheten

Station i Uppsala. Klockan var 12.30 när jag anlände, blänkande i solskenet. Såg efter vilken plattform mitt tåg skulle gå ifrån. Platform två.

Gick till perrongen som var ganska tom. Där stod inte fler än tio personer. Några rökte. Andra talade.
Längst bort såg jag en ledig bänk. Bredvid bänken lekte en flicka i femårsåldern. På samma plats stod även hennes pappa och samtalade i mobiltelefonen han tagit upp ur hållaren som var kopplad till skärpet.

Vandrade dit. Inte alls på något konstigt manér, utan som en helt vanlig människa.
Väl framme vände sig flickan om och glodde förundrande på mig. Hennes pappa gjorde det samma.
Flickan satte sig men reste sig snabbt upp. Jag låtsades som om jag inte lagt märkte något och gjorde mig bekväm.

Under de kommande tre minuterna hade flickan och hennes pappa förflyttat sig ett antal meter ifrån mig. Om det var medvetet eller ej vet jag inte. Men det hela är väldigt konstigt för mig. Är jag läskig? Luktar jag vidrigt? Eller är det någon moral jag inte känner till, att man tar avstånd från allt nytt?

Kan någon ge mig ett svar?