fredag 12 juni 2009

Svenne

En grupp tjejer i min vagn sitter och sjunger "Svennebanan".

Herregud.

Ber om ursäkt

Ber om ursäkt för de konstiga radbrytningar som uppkommer när jag skriver från mobilen, kan inte göra något åt dem.

Missat tåget

Sprang just femtio meter, från bilen till tåget, på runt tre sekunder men missade ändå tåget. Det finns få känslor som slår den känsla av misslyckande man har efter att ha missat något med endast några få sekunder. Tanken "Varför gick jag inte hemifrån lite tidigare." Och att man letar efter anledningar som gör att felet inte blir ens eget "Mamma ska alltid vara så seg när hon går till bilen" eller "De där satans övergångsställen och de satans sega människorna som går över dem."

Men hur mycket fel man finner eller hur myclet man än skyller ifrån sig ändras inte det faktum har man missat tåget.

onsdag 10 juni 2009

Skoldagen i korthet

Gick i spöregnet till skolan.
Min jacka är inte motsåndskraftig mot väta alls.
Blev alldeles dyngsur.
Kom till skolan.
Hade tagit fel på tiden och var en timme sen.
Alla hade slutat efter en väldigt kort lektion.
Jag letade rätt på vår lärare.
Fick mitt betyg i Matte B, MVG.
Gled runt i skolan i en halvtimme.
Sen gick jag hem.

måndag 8 juni 2009

Norby?

Var ligger Norby?

söndag 7 juni 2009

Kastade ett tuggummi

Kastade just ut ett tuggummi från mitt fönster ner i en buske framför byggnaden.

Känner mig smuttsig.

Blattefest

Blattefester skiljer sig från den svenska synen på en fest. Det är inte ett evenemang där berusade människor träffas för att skrika och slåss och kramas med en person av samma kön, trots att den har homofoba drag. En blattefest är ett forum för människor som vill dansa, tjuta, klappa händer, äta och ge varandra komplimanger i otroliga överflöd.
Men det finns regler, allt följer liksom ett mönster:

Ögonblicket man sätter sin fot i ett hus där någon form av festlighet pågår flockas ett tjugotal människor runt en. Kindpussar. Kramar. Ta i hand. Le. Kallprata. Alla följer ett kodex.
Man går vidare till vardagsrummet där de personer som inte velat komma fram till dörren sitter och stirrar på en som om man vore en strippa på en ungkarlsfest i väntan på att man ska gå fram och hälsa. Kindpussar. Kramar. Ta i hand. Le. Kallprata.

Man sätter sig ner. Någon frågar om man vill ha något att äta och man säger att man redan har ätit och tar något senare. Man hör hur någon påpekar för ens förälder hur snygg man är och säger "Tack" och ler. Någon annan frågar om man vill ha något att äta igen, att man ska följa med den till köket för där finns alla möjliga delikatesser. Man säger "Nej, tack, jag har redan ätit" och då säger den andra "Okej, det är bara att ta något om du blir hungrig."
Man blir indtroducerad till nya människor som alla utom en själv verkar känna. Man får höra att någon likt en själv spelar fotboll och att båda borde prata om just fotboll med varandra. Man säger att man kommer prata om fotboll med den andra fotbollsspelare men båda vet att det är en lögn för ingen kommer prata med den andre.

Man byter plats och hör att någon säger till ens förälder att man är väldigt snygg, som en fotomodell. Man ler men säger ingenting för att man inte riktigt vet vad man ska säga.
Man byter plats igen och börjar prata med någon man träffat tidigare på något annat socialt evenemang. Den säger att man har blivit stor sen sist och att man blivit snygg och man svarar att den andra har blivit tunnhårig och tjock och man skrattar tillsammans "Ha ha ha" och så byter man plats igen.

Man går till köket och tar något att äta. Någon frågar om man vill ha något att dricka. Man säger "Ja, tack" och får ett glas Coca Cola. När man ätit klart och ställt ifrån sig tallriken säger någon åt en att det bara är att ta mer mat om man är hungrig. Nej tack säger man då.

Man återvänder till vardagsrummet. Allt börjar om.

Klockan har blivit mycket och man ska åka hem. Alla samlas i hallen för att ta farväl. Man kramar om varandra och säger "Tack så mycket, det var trevligt" och får som svar "Tack så mycket att du kom, du får komma igen nästa vecka!"
Någon säger "Gud vad du är snygg!" och man ler och säger tack.

Man öppnar dörren. Går ut. Åker hem. Nästa vecka kommer vi tillbaka, då börjar allting om.

torsdag 4 juni 2009

Vädret

Jävla. Skit. Väder.

Nästan så att jag vill använda caps lock.

onsdag 3 juni 2009

Japaner

Japaner måste vara de mest stereotypa människor på planeten. Alla fördommar verkar stämma in:
  • Man tror att alla japaner ser likadana ut - Alla japaner ser likadana ut.
  • Man tror att alla japaner tekniskt begåvade och äger superdatorer som de tar med sig överallt - Alla japaner är tekniskt begåvade och äger superdatorer som de tar med sig överallt.
  • Man tror att japaner knäpper kort på allt och alla - Alla japaner knäpper kort på allt och alla.
  • Man tror att alla japaner skrattar som grisar - Alla japaner skrattar som grisar.

Vilket fantastiskt folk, inte sant?

måndag 1 juni 2009

Angående sömn

Det är lustigt hur sömn vid ett viktigt tillfälle är den skönaste sömn du någonsin kommer att få uppleva.