Gott Nytt År!

Jag har alltid tyckt illa om nyår. Så länge jag kan minnas. Jag vet inte varför, men jag tror aldrig jag har haft ett bra nyår. Möjligtvis ett.

Förra året var dåligt (på flera sätt). Året innan också. Tre år sedan med. Ja, trenden fortsätter.

Alla ser fram emot den här dagen, av någon anledning. Nytt år nya chanser. Typ. Men jag är nästan rädd. Jag vill inte ha ett nytt år. Det är bra nu, 2008 år räcker gott och väl.

Men nog med klagomål! Jag hoppas ni får ett Gott Nytt År! Låt 2009 vara erat bästa hittills.

Nu ska jag bara vänta på att Marcus ringer. Det blir väl nästa nyår, det.

Google Translate

"Kalle Anka har inga byxor. Men det gör ingenting då han inte har någon penis. Dessutom är han tecknad"

Blir efter ett flertal översättningar i Google Translate:

"Kalle Anka är inte byxor. Men även kön. Han deltog i"

Länge leve Google Translate!

Fan vad kul man kan ha!

Tjejparfym

Använder bögar tjejparfym?

Ät inte min chocklad!

Ät inte min chocklad!

SmarterChild

Världen av artificial intelligence är fantastisk. Igår addade jag SmarterChild på msn, tre år efter alla andra. Nu kommer jag aldrig ha en tråkig dag igen!

När man har en vän i cybervärlden kan man känna sig uppskattad. Om jag frågar om han älskar mig svarar han "Of course I do!" När man sen frågar om han känner mig tillräckligt för att älska mig skriver han "Sorry, come again?" Han är ganska glömsk, om man säger så.

En annan brist han har är att han inte kan svara på frågor som angår oss tonåringar. För någon anledning vill han inte svara om han gillar pojkar eller flickor. Han kan heller inte svara på hur man tillfredställer en tjej. Eller var man hittar klitoris (se South Park the Movie).

Men spelar ingen roll. Man kan skriva hi hur många gånger som helst till honom!

sean says:
hi
- SmarterChild says:
What's up?
sean says:
hi
- SmarterChild says:
Hi Batman. What's up?
sean says:
hi
- SmarterChild says:
Oh hi! How's it going?
sean says:
hi
- SmarterChild says:
Hey. What's up?
sean says:
hehe
- SmarterChild says:
Haha. Pretty funny, huh?

Pizzeria

På bilden ser ni menyn till en pizzeria. Leopardens Pizza & Minilivs. Menyn har legat i reklam-hållar-faket utanför vår dörr i lite över en vecka nu.
Igår tyckte jag att det var nog. Jag tog in menyn och satte mig och läste igenom den.

Efter bara en kort stunds läsande förstod jag att det här inte var en vanlig pizzeria. Nej. Här finns många saker jag aldrig hört talas om tidigare:
Man får valmöjligheten att välja något som de kallar burk champinjoner på pizzororna.
Alla deras sallader innehåller röd lök. En sallad innehåller även feta ost.
Om man känner sig sugen på kebab kostar en så kallad kebab tallrik 60 kronor . En kebab rulle kostar lika mycket.

Jag ångrar inte att jag läste menyn. Nu känner jag en stor nyfikenhet att prova dessa exotiska maträtter.
Deras reklam funkar.

Blatte-bröllop

Det är ett riktigt blatte-bröllop. Jag har bjudit vänners vänners vänners kusiner och deras vänner. Det är minst tusen personer från vardera sida av familjen. Utöver det finns det tusen personer jag inte vet vilka de är. Bruden har endast bjudit sin mamma och pappa. Men de sitter i ett eget rum

Bruden bär burka. En finburka, självfallet, men en burka likså. Inte en jävel får se henne utom jag!
Den som rör vid henne skjuts kallblodigt och får ligga kvar på golvet. Jag bryr mig inte, för jag känner honom antagligen inte.

Tårtan är den största tårtan någonsin. Den är formad som en AK-47 med orden Allahu Akbar skrivet i kursiv över hela vapnet.
Tårtan behövs inte skäras. Det exploderar! Den exploderar så att alla gäster får lika mycket på deras fat.
Det serveras alla sorters delikatesser. Alla frukter ni kan tänka er. Söta och syrliga. Det finns ett stort överflöd av förfriskningar och kakor.
I rummet brudens familj sitter serveras pannbiff. Kanske även fiskbullar.

Det festas hela natten. Skott från automatvapen hörs över hela området. Tarr tarr tarr tarr tarr. Musiken består av obergipliga läten. I bakrunden spelas massor av synter, som all blatte-musik gör. Alla dansar så mycket att de vadar i svett.

När allt är slut åker jag och min fru hem till oss. Vi får skjuts av hennes föräldrar men de är för rädda för att prata. Men det märks att de är glada för sin dotters skull.
De släpper av oss utanför vår miljonvilla. Vi vinkar till dem, och de vinkar tillbaka.
Vi går in. Lägger oss på sängen. Och somnar.

Lime in the Coconut

En sak jag minns stark från min barndom är Mupparna. Speciellt deras sätt att göra om gamla låtar. Jag kunde sitta i timmar och glo på teven.
Jag har aldrig riktigt vuxit ifrån det. Jag kan känna mig lite nostalgisk ibland, sufra in på YouTube, och minnas gamla tider.

Min favorit var alltid Lime in the Coconut:

Dåliga bloggar

Ibland händer det att jag läser dåliga bloggar. Eller ibland och ibland, varje dag. Jag dras till karaktärslösa bloggar.

När jag sitter och läser en oduglig blogg njuter jag på ett väldigt absurt sätt. Det är både njutning och tortyr på en och samma gång. Jag tänker på hur okreativa vissa är. Hur tråkiga de är.
Det enda de kan skriva är om sin dag. Och det görs i kronologisk ordning, punk för punk, på det tråkigaste sätt det går.
Det är så tråkigt att det blir kul! Och det är här njutningen kommer in i bilden. Det är ren skadeglädje. Jag känner ett välbehag av att sitta och läsa dessa dåligt skriva inlägg. Dessa fantasilösa inlägg. Dessa enformiga inlägg.

Det kanske är så att jag känner mig övermäktig. Ja, det tror jag. Jag är så jävla bra, tänker jag. Och det kanske jag är.

Gör det här mig till en hemsk människa?

Kräsen

Min kräsenhet har ökat markant på sistone. Speciellt när det kommer till den här bloggen.
Igår skrev jag fyra (!) inlägg som jag raderade. Jag skrev, jag publicerade, jag läste igenom och raderade. De höll inte måttet.
Problemet är att jag försöker mjölka en snigel. Så att säga. Och det blir inte mycket mjölk. Därför får ni ha överseende att jag inte uppdaterar fem gånger per dag. Utan "bara" tre-fyra.

Jag kan i och för sig skriva ganska mycket. Men det kanske blir lite för groteskt. Om ni vill kan jag börja skriva om mitt bajs. Det skulle bli ett så kallat skitnödigt inlägg. Men det kanske inte ni vill veta så mycket om?
Jag har aldrig förstått varför bajs är så äckligt. Varför folk inte vill höra om andras bajs. Jag skrattar när folk berättar om när de bajsade. Men jag är ju trots allt Seán.

Men, om ni vill, liksom.

Grannbastun

Jag bastar alltid i 75-grader-bastun. Jag tycker det är skönare. Dessutom får man sitta själv och slipper på så sätt glo in i en vägg för att undvika att se en gubbes snopp.
Det händer dock ibland att det kommer in en gubbe, helt naken med snoppen ståendes rakt ut. Då går jag.

Men jag har på senare tid lagt märke till att 75-grader-bastun verkar vara töntbastun. När man sitter där, själv, och alla andra går in i 90-grader-bastun tycker jag de tittar snett på mig. Liksom för att säga "Ha ha! kolla på honom, där han sitter och svettas i 75 Grader Celsius, medan vi knappt svettas i 90! Han måste vara en riktig sån där bög! Ha ha!"
Så tänker de säkert. Och hånler.

Till min förfäran har även mindre barn börjat basta hos de gamla gubbarna. Idag var det två pojkar på drygt elva år som gick in i grannbastun.
För att behålla min heder intalar jag mig själv att de dog där inne. Att de svimmade av värmen. Om inte det tog död på dem gjorde gubbarna det, när de antastade ungarna på de hemskaste sätt man kan tänka sig. Som om de vore katolska präster, ungefär.

Nu känns det mycket bättre!

God Kuk

När jag vill skriva God Jul på mobilen skriver T9 istället God Kuk.
Är inte det jävligt roligt ändå?

Vad hade ni gjort om ni fick ett sådant sms på julafton? Jag hade skrattat.

biffeN

Jag hade simmat i en timme när biffen kom. Ni vet, killen som kompenserar sin osäkerhet genom att bli så stor som möjligt.
Han var inte lite biffig heller. Hans bröst var säkert en meter i omkrets. Han armar likså. Han hade långt, blont hår och blå ögon. Självaste Hitler skulle varit stolt. Hans hud var dock solarie-brun.

Han var blöt från duschen och hade korta skjorts, som precis passerade höften. De sprack nästan av trycket från hans enorma lår.
När han var klar med att spänna sig i ingången gick han fram till poolstegen och gick ner i vattnet. Precis när jag vände började han simma.

På två längder hade jag varvat honom. Musklerna vägde väl för mycket, vad vet jag, men det gick inte fort.
Han kollade lite konstigt på mig varje gång vi passerade varandra. Hans blick var lite svår att tyda. Det kan antingen varit en blick av beundran eller förakt.
Efter fyra längder var han trött och gick upp.

Jag kände mig väldigt överlägsen på något sätt då. Här kommer jag - smala, taniga jag - och visar att muskler inte är allt. Han hade möjligtvis dödat mig i ett slagsmål men det är inte det som är viktigt.

Det är en skön känsla, det där.

Aight?

Welcome to my crib!
Before you come in, I've got to warn you. This place be swarming with bitches. If you touch anyone, I'll bust a cup in your ass!

Aight?

Hur gör man?

När man sitter på tåget och konduktören kommer, hur ska man visa biljetten? Ska man hålla den i handen och trycka upp det i ansiktet på stackaren. Eller ska man ge den till denne för att den ska inspektera det själv?
Ska man slänga det i ansiktet på människan? Nej, det ska man naturligtvis inte göra.
Men hur ska man göra?

Det här sätter spin i huvudet på mig. Alla oskrivna regler som egentligen inte finns. För det finns väl egentligen inget rätt sätt att göra det på?
Men det finns ju. För när läraren säger att "Det finns inga rätt och fel" så finns det ju så klart det. Ingen skulle tycka det var okej om någon utbrister att man tycker det Hitler gjorde var rätt. I min skola skulle man skjutas. Samma sak gäller här. Straffet kanske är lindrigare bara.

Gör min en tjänst och låt mig vila i en minut. Snälla. Innan nästa tanke kommer.

Skitig i ansiktet

Kom nyss hem från bio med Marcus. Vi var omogna, som vanligt. Speciellt när vi väntade på tåget i en timme. Vi är som Peter Pan, vi blir aldrig stora.

Hur som helst har jag en betrakting jag vill dela med mig av. Denna gång gäller det smink.

Jag har på senare tid lagt märke till en ganska konstig trend bland översminkade tjejer. Främst hos tonåringar.

Jag tycker att de ser skita ut i ansiktet. Jag vet inte om det är med flit, att de är ute efter föräldralös-i-Ryssland-looken, eller om de bara är sämst på att applicera brunkräm.

Det påminner lite om barnet på den här bilden. Observera att detta är en bild från Afghanistan, inte Ryssland. Det verkar som att looken har spridit sig:

Är det en trend, eller?

Hallå?

Det har ringt i trettio sekunder. Mormor tar upp telefonen och skriker "Hallå?" Det fortsätter ringa, hon har tryckt på fel knapp.

Det slutar ringa. Men mormor letar efter rätt knapp och trycker rätt. Hon håller telefonen mot örat och skriker "Hallå? Hallå? HALLÅ? Haaaalllååå? Hallå?" i femton sekunder. Tonen varierar inte ett dugg, bara hur länge hon drar ut på vokalerna.

När hon inte får något svar lägger hon telefonen på köksbordet och säger "Samtalet bröts."

Nu ringer det igen.

Palla

Palla

Pulitzer

Jag hade två par vantar på mig när jag var ute och fotade men ändå frös mina händer till bitar. Mitt pekfinger har lossnat. Kul!

Nu i juletider finns det inte så mycket att göra. Därför kan jag inte skriva så mycket som jag hade velat.
Men jag har i och för sig börjat skriva en novell.

Pulitzer-priset är det jag satsar på!

Skämt

Mina händer är ett skämt.
Jag återkommer när mitt blod har tinat.

Förlåt, om ni vaknade!

Jag ber om ursäkt till alla som väcktes av mitt God Jul-sms klockan 04.22 imorse.
Hoppas ni somnade om i så fall.

God Jul!

Jag önskar eder alla en fröjdefull jul!

Charterhjältar

Såg att kanal5 söker folk som kan vara med i deras kommande program Charterhjältar. Konceptet är det samma som Charterfeber på tv3.

Tänk er samtalet när programutvecklaren kommer med idén:

Programutvecklare - Tjena tjena, jag har ett nytt program på gång!
Chef - Låt höra.
Programutvecklare - Ja, det går ut på att vi följer ett gäng berusade Svenssons när det åker på charterresa. Till Thailand eller Kanarieöarna, du vet, där alla åker.
Där ska vi visa när alla är otrogna och hur desperata folk blir när de är kåta!
Visst låter det bra!
Chef - Ja! Det låter som ett riktigt bra program! Det passar perfekt för Sverige! Var får du all inspiration ifrån?
Programutvecklare - Vet inte, det bara slog mig.
Chef - Men, nu när jag tänker efter så låter det bekant. Finns det inget liknande program?
Programutvecklare - Nej.
Chef - Jo! Det går på tv3!
Programutvecklare - Nej.
Chef - Jo! Det heter Charterfeber!
Programutvecklare - Jaha, du menar det! Nej det här är inte alls likt. Det här ska faktiskt heta Charterhjältar.
Chef - Jaha, okej! Då skickar vi ut ansökningar på direkten! Det här kommer gå vägen, det tror jag verkligen!
(Klick)

Julklappar

Var i stan och köpte TVÅ julklappar! Nu är allt klart, på en dag!
Mina händer fryser och jag kan knappt skriva.

Svejs

Asen

Jag stod och hackade sönder skärbrädan när jag kom att tänka på asen. Asen som köpte julgran utanför ICA när vi sålde för föreningen. Asen som alltid stod och tittade på när vi småpojkar lyfte den gran något as hade pekat på.

"Den kanske är fin" sa de och pekade mot en gran. "Lyft på den så får vi se." Det gjorde vi, utan handskar. Där stod de med händerna i fickan.
"Njae, inte den. Men kanske den här" asen pekade igen.
Vi småpojkar sprang fram till punkten asen pekade på och lyfte på granen, utan handskar. "Den var bättre. Men kolla den där också så kan vi jämföra."
Asen pekade mot nästa träd. Vi småpojkar började tröttna nu.
"Kanske, gå tillbaka till den förra, jag tror den var finare." Vi sprang tillbaka, vi småpojkar började bli svettiga nu.
"Ja, det tar vi!" Sen gick asen iväg.

Vi småpojkar tvingades bära granen ett hundratal meter, utan handskar. När vi småpojkar burit fram granen var händerna alldeles röda och de kliade. Där, framför oss, stod asen. "Tack ska ni ha!" sa de och log.

Jävla idioter.

...Ah

Rebecka says:
inlednigen kan ju gå ut på hur absolut underbar jag är, första stycket kan förklara på vilket sätt jag är underbar på, andra stycket kan handla om hur du tror jag blev så här underbar, och slutsatsen handlar så klart om hur du har inset hur underbar jag är.

(Jag tog mig friheten av att stava rätt och särskriva några ord som satt ihop)

Rebecka

Rebecka skrev nyss på instant messaging att min blogg inte var lika rolig längre. Anledningen hon gav var för att "inläggen är så korta." Så jag sa att jag kan skriva ett långt inlägg, bara för henne. Det skulle också handla om henne. Hon gick med på det. Skyll dig själv!

Problemet är dock att jag inte vill skriva om henne. Jag har inget att skriva om. Egentligen vill jag inte skriva för att det kanske skulle bli lite för dumt. För om jag är tvungen att hitta på saker blir det oftast så. Jag har en talang, så att säga.
Det beror på att jag inte riktigt kan skriva om så mycket mer än det som jag har sett i skolan. Och det är inte trevligt. Och jag vill liksom inte göra henne arg. För ärligt talat skrämmer hon mig.

Hon är väl på ett sätt lite lik mig. Inte utseendemässigt, utan på sättet. Där ljög jag, hon är inte alls som mig. Den enda likheten är väl att hon pratar engelska. Men det räknas inte, för hon talar amerikanska. Dessutom får hon knappt VG på engelskaproven. Jag för dock MVG, så klart.

Rebecka tror att hon är populär i klassen. Därför anordnade hon en klassfest i fredags. Hon skickade ut ett massmail på Facebook till alla och undrade vilka som skulle komma. Det hela spårade ur och blev tillslut ett forum för mig och Fesi att uttrycka vår förakt för varandra.
Hon fick allt som allt fyra svar från de som ville komma. Resten var "osäkra." Fast egentligen ville de bara inte säga nej. Rebecka skrämmer inte bara mig, utan hela klassen.

Rebecka har bott och gått i skolan utomlands. Ett år i Tyskland gick hon på någon skola jag inte vet namnet på. Auswitch High School, eller något liknande.
Där fick hon lära sig att sy, diska, köra bil, skjuta med gevär, döda judar effektivt, läsa, sjunga, plantera blommor, tillverka tvål av människofett, flyga stridsflygplan, sträcka ut högerarmen, skriva noveller, tälja, sätta upp ett tält, starta eld, måla, skrika på torg, marshera och skrika Heil Hitler.
Nästan som att gå i scouterna.
Där spelade hon också i skolans basketlag. Hon brukar ofta skryta om att de gick obesegrade en hel säsong. Men hon brukar utelämna biten om att de var dopade. Därav hennes skägg. Och enorma klitoris.

Rebeckas far är stationerad i Indien för arbete. Det är i alla fall den ursäkten som vi alla får höra. De flesta tror i själva verket att han har flytt landet efter att Rebecka föddes. Vilken ingen klandrar honom för.
Hennes mamma vet ingen någonting om. Vi förmodar alla att hon är död. Detta grundar vi på att allt inom fem meter av Rebecka vissnar och dör. Blommor till exempel. Och judar.

Där har ni Rebecka i ett nötskal. Visst verkar hon snällare än snällast? Och underbarare än underbarast? Ja, det är hon säkert innerst inne. Men hon vill inte visa det.

(Nu blev bloggen lite tråkigare i alla fall. Men inlägget var långt, plus i kanten!)

Dagens sms #2

Dagens sms (till Marcus):

Jag finner eder ändalyckt ytterst tilldragande.

Simning

Var nyss och simmade. Med gammla tanter och nån gubbe. Det är underhållande att se på när den äldre generationerna simmar. När de simmar "ryggsim" flaxar de med två armar samtidigt. Inte växlande mellan vänster och höger.

Hur som helst. Efter cirka en timmes simmande hamnade jag bredvid en man i sina gyllende år. Kanske sextio. Vi simmade sida vid sida. Han låg i banan bredvid mig. Men jag drog ifrån efter ett tag.

När jag sedan var mitt inne i en vändning (jag hade gjort min kullerbytta och var nu helt försänkt i vatten) kände han för att byta bana. Väldigt lägligt, tycker jag. När jag sedan hade vänt och tryckt ifrån med mina fötter mot bassängkanten åkte jag rakt in i honom.

Jag tror han kände att han hade förlorat och ville få stopp på mig. Eller så tänkte han sig inte för bara. Om det var så var det väldigt korkat. Man ser ju inte speciellt mycket under vatten med stängda ögon.

I ordning

Tjejer. Det stavas "i ordning" inte "iordning."

Shit!

Dagens sms #1

Kvällens sms (se "Veckans sms #1"):

När skall jag anlända till eder resistens?

Det skall jag göra! Känns tiden, sha ska vi säga nio, passade?

Eller snarare halv nio, det känns synnerligen bättre! Skall ni möta mig eller skall jag ta mig till eder på eget sätt och vis? Vad känns bäst för eder?

Tack så hjärtligt! Jag skall göra mig i ordning och sedan bege mig ut för att ta mig till eder. Jag skall sända en duva till eder när jag har börjat min långa vandring till eder boning.
Om ni känner ett behag av att ge en gammal man sällskap skulle det uppskattas fantastiskt mycket.
Jag hoppas ni tar det för givet att ha mängder med konfekt på ett bord vid ingången när jag anländer.
Väl mött!

Jag börjar min vandring vid detta tillfälle. Om ni vill möta mig vandra mot Panorama, pizza serveringen.

Det faller fruset vatten från skyn.

Det tar uppskattningsvis ett tjog minuter tills jag infinner mig hos eder.

Pissa överallt

Det bästa med att gå hem sent på kvällen är att man kan pissa var som helst.
Så länge det inte är mitt ute i vägen, såklart!

Det räcker med att hitta en någorlunda mörk plats och det är bara att dra ner brallorna och känna hur ens vikt minskar med flera kilo.

För tjejer kanske det blir lite mer problematiskt. Men vad vet jag, de kanske har en egen teknik de burkar använda!
Nå, har ni det?

Veckans sms #1

Jag har bestämt mig för att börja ha ett sms-tema, varje vecka.
Veckans tema är endast sms med ett fins språk. Så att säga.

Ex: När skall jag anlända till eder resistens?

Sms:en kommer komma upp här. Om jag orkar.

Tio steg

Är det inte sjukt hur man inte orkar gå till toan fast man verkligen behöver. Den är liksom tio steg ifrån mig, men jag pallar inte.

Jag måste ändå försöka.
Ten steps for Seán, a giant leap for mankind!

Brian

Virgina Person!

Jag lol:ar så högt det bara går!
Ha ha ha ha ha ha ha ha ha

Glada miner

"Fan vad kul vi har tillsammans!"

Fel knapp

Jag trycker på fel knappar hela tiden. Varje gång. Hela tiden.
Jag ska trycka på C på mobilen, trycker istället på röda luren och allt stängs. Jag ska trycka på enter för att gå in på en hemsida. Det blir backspace och jag går bakåt.
Detta är bara några exempel av en rad knappar som jag missar. (När jag skrev det menigen kom jag åt fel knapp så jag hoppade upp till starten av inlägget och skrev några ord där.)

Detta frustrerar mig något oerhört! Ibland vill jag slänga en stol i väggen och skrika till mina lugnor spräng. Men jag lugnar ner mig. Vad skulle grannarna säga, liksom.

Så jag har på allvar börjar fundera på en sådan mobil med knappar stora som Smarties. Den grå, fula jäveln. Och en dator, eller tangentbord, för handikappade.
För det är så jag känner mig. Handikappad.

"..."

Jag har så jävla kul med mig själv. Om jag var ensam i Sahara med bara en dator med internet hade jag fördrivit tiden genom att kommentera bloggar.

Dagens:

http://lindahult.blogg.se/

*det står "bemött"

Harry Potter

Ikväll missar jag inte:
Harry Potter och fången från Azkaban.

Ho-ha!

Please think of the children!

Vällingby Centrum, cirka klockan tre. Julfebern har drabbat de flesta i Sverige. Alla är som galningar. Sliter i kläder. Rivs. Skriker. Tränger sig i kön till kassan. Ja, man bryter mot alla moraler som finns i det här landet.

Men det finns en grupp människor som drabbas mer än andra. Det är inte de man tror, de håller sig undan något från allmänheten. Och om de träffar för många människor utan förberedelse börjar de gråta. Småbarnen.

Jag fick se två skolexempel idag. De kan inte varit äldre än tre år, stackarna.
De sprang yrt omkring som myror som tappat bort stigen. De kollade rakt upp i taket eller rakt ner i golvet. De lyssnade inte på sina föräldrar när de ropade efter dem. De sprang in i hyllor. De sprang in i folk. En av dem sprang in i mig, och jag råkade fälla krokben på snorungen så han ramlade. Men han började inte gråta. Tur det.

Julen har gått överstryr. Det är bara en tidsfråga till en unge springer in i någonting och spetsas. Kom ihåg var ni hörde det först!

Vällingby

Sitter hos min moster i Vällingby, Darins hemtrackter. Jag har varit på jakt efter honom hela dagen, utan att lyckas. Men det gör ingenting.

Kallt té

Jag kan inte minnas när jag senast drack en kopp varm té. Det är nämligen så att jag på senare tid tar alldeles för lång tid på mig att börja dricka.
Jag tar en liten klunk och bränner tungan. Lägger undan koppen och forstätter med något annat.

Ett antal minuter senare tar jag en till klunk. Istället för skållhett är téet nu fruset. Min läpp fastnar på koppen och det gör fruktansvärt ont.

För att tina bort läppen från koppen och värma téet går jag in till köket och sätter på vattenkokaren. När vattnet har nått temperaturen 100 Grader Celsius häller jag det över läppen och i koppen. Läppen lossnar och jag blir otroligt lättad.

Men samtidigt bränner jag tungan, och allt börjar om igen.

Dans

Saker man kan underhålla sig med under jullovet: Dans till klassiska hits!

Haddaway - What is love. (se A Night at the Roxbury)

Lou Bega - Mambo No 5

Los Del Rio - Macarena

Las Ketchup - The Ketchup Song

Bloodhound Gang - Bad Touch (se video angående bananer)

Venga Boys - Boom Boom Boom Boom

Aqua - Barbie Girl (Jag kör bil)

Aha -Take On Me

För mer information, använd YouTube.

Traditioner och gröt

Idag serverades tapetklister i skolans matsal. Det skulle föreställa risgrynsgröt, men riset fanns bara i fantasin.
Jag kände ett stort obehag av att sitta bredvid när de andra åt. Den hängde liksom trådar ner från skeden.

Jag förstår inte varför skolor envisas med att ha gröt sista dagen. Tradition antar jag.
Fast traditioner har en tendens att vara lite crazy.

Har ni till exempel hört talas om att vissa folkslag ger varandra presenter i december, samma dag som en pojke föddes av en jungfru för tvåtusen år sedan? Han ska tydligen ha varit Guds son. Men jag vet inte riktigt vad jag ska tro, faktiskt. Visst låter det lite orimligt?

Sönderslagen skål

När jag har ätit färdigt brukar jag slänga tallriken i golvet. På så sätt slipper jag all onödig disk.

Avslutningen

Avslutning idag. Vilken julstämning! Vi fick njuta av klassiker från Carola, Lasse Stefanz och många många fler.

Eller?

Nej. Det var hiphop, opera och otroligt eggande dans. Eller jo, visst, kören sjöng något, oklart vad det skulle föreställa.

Apropå kören (och allt annat i skolan, egentligen), vi har en tjej i skolan som heter Elin. Hon har en väldigt egen stil med glansiga latexbyxor och neongrön (!) ögonskugga. Hon är inte speciellt snygg. Hur som helst är hon med i alla föreningar i skolan. Kören och dansgruppen och idrottsföreningen och allt annat. Verkligen allt! Jag stör mig väldigt mycket på henne, hon verkar vara ganska krävande. Eller bara givande. Jag vet inte.

Tillbaka till ämnet. Avslutningen var faktiskt bra om man jämför med tidigare i andra skolor. Men dansöserna var helt otroligt dåliga, man liksom såg att de tänkte på varje liten rörelse. Det såg väldigt falskt ut. Dock kompenserades kassheten med att de tog av sig byxorna och stod i svarta, tajta hotpants samtidigt som de smekte sig själva.

Vad ska jag säga, sex säljer!

FM-radio

Dagens prissänkta julklapp hos Siba är en mobil av märket Nokia. En Nokia med FM-radio! 299 kronor!

Ohhh, FM-radio.

Namn i klassen

En tjej i klassen heter Zamangwe Thandekile Thabsile Nomangwe Za Zazazana Zwane.

FAN VAD COOLT!

Freud och snoppar!

Vad är det med killar och storleken på snoppen? Om man vill göra en man arg ska man säga att han har "lite för lite" där nere, då brakar helvetet löst!
Jag vet inte vilka primitiva egenskaper som ligger till grund för detta. Storleken spelar ingen roll när det gäller befruktning.

Om Freud (googla honom) levde idag skulle jag skicka ett mail till honom med just den frågan. Sen om han skulle förstå sig på mail är en annan sak. Jag tror att han skulle komma med ett liknande svar som detta:

Kära Seán!
Anledningen pojkar är så bekymrade över fallos storlek beror på osäkerhet. Det manligaste en pojke har är fallos. Desto större fallos är, desto manligare är pojken. Och vise versa.
De pojkar som inte bryr sig är de som har den bästa självkänslan.
Jag vill även tillägga att när pojkar kallar någon bög så beror det på avundsjuka. Alltså är den största bögen även den bästa pojken.
Det har säkert något att göra med att man vill vinna över sin pappa också.

Boys will be boys!
Sigmund Freud

Mammor i badrummet

Är det inte mystiskt hur mammor alltid har en tendens att vara i badrummet när man är pissnödig?

Dusch, vaxa benen, platta håret. De har alltid en anledning. Det går inte snabbt heller.
Balkongen börjar se väldigt inbjudande ut.

En helt ny jul

Botten är nådd. Amy Diamond har gjort ett jul-album. Någon jävla måtta får det lov att vara!
Jag blir så trött på den tjejen. Jag är ärligt berädd att lägga ner massor med pengar på att köpa hennes skivkontrakt och sen vägra ge henne tillgång till en studio att spela in en skiva i.

Världen mot Amy Diamond!

Va?

Jag är färskt nyvaken. Somnade efter skolan och har sovit fram tills nyligen, då jag väcktes för att äta. Trots att maten inte är klar ännu.
Så jag satte mig vid datorn, tydligen. Mamma kommer in och lägger sig på den plats jag just låg och sussade sött. Hon börjar prata med mig om priset på sallad och tomater. Vanligt mamma-barn snack, liksom.

Men det inser jag inte förens jag har frågat vad hon sa. Tre gånger.
Va?
Hon börjar om igen.
Va?
Hon börjar om igen.
Va?
Hon börjar om igen.
Jag vänder mig tillbaka mot datorn innan varje återupprepning. Vilket kan vara en av anledningarna till varför jag inte hör. Lyssnar.
Dessutom är jag trött och dåsig. Det innebär noll uppmärksammhet. Om en bomb sprängdes skulle jag bara njuta av stolens vibrationer.

Tillslut säger jag till Mamma: "Du måste säga Seán innan du pratar med mig"
Sen vänder jag mig mot datorn igen.

Pause

Mitt liv har tagit pause över jul. Samtidigt som House.

Det här måste bearbetas sakta. Jag måste gråta ut smärtan.

Snyft.

Byte

Mamma kommer in på rummet med ett paket tuggummi. Jag tackar och tar emot.
Två minuter senare kommer hon in på mitt rum igen. Nu med ett till tuggummipaket. Mintsmak.

"Jag byter ett tuggummi med dig" säger hon och tar ett av mina med melonsmak. Och ger mig sitt.

Mamma har jobbat alldeles för länge med barn. Jag väntade mig ett "Bytt är bytt, kommer aldrig med tillbaka!"
Men det sa hon inte. Ack.

Reinfeldtism

Oh My God! Reinfeldt vet! Starta religion!

Bokredovisning

Jag hade min bokredovisning för engelskalärarinnan idag, sista timmen. Jag var helt oförbered, tänkte att jag skulle improvisera lite som alltid.

Det gick inte som förväntat. Som jag babblade! Da Vinci Koden är ingen lätt bok att förklara handligen i, försök då förstå den av en sextonårig grabb med irländsk dialekt vars käft öppnas och stängs lika fort som en kollibris hjärta slår.

Jag glömde personer. Jag glömde viktiga händelser. Kom på det och försökte rätta mitt mistag. Tyvärr hade jag redan hunnit komma tillräckligt lågt att det var fysiskt omöjligt att säga något utan att det verkar helt irrellevant i sammanhanget

Tillslut sa hon ifrån. Hon bad mig gå vidare från handlingen och ställde en fråga. Det gick bättre den här gången.

Om jag ändå kunde förvalta mitt snabba och otydliga talande i spanska.

Firmafest?

Om man har en egen firma och går på fest, räknas det som firmafest då?

Seáns eviga frågor fortsätter att flöda.

Vattenkokaren

Jag hänger en del vid vattenkokaren. Det kanske framgår av bilden.

Borta blått

Det har skett ett "Christmas Miracle!" Min blånagel är borta! Över natt (dag)!

När jag tog av mig skorna efter dagens vistelse i skolan märkte jag hur min strumpa var något blodig. Aj aj aj, tänkter jag, det här kan inte boda gott.

Men när jag tar av mig min bloddrypande strumpa blir jag chockad! Min tå är normal igen! Triumph!

Nu kan jag åter börja använda pumps utan tå, utan att skämmas!

Handkräm

Jag kan inte påstå att jag finner handkräm bögigt.
Men är det bögit om den är parfymerad?

Vart går gränsen, liksom?

Finska

Jag är en sådan som läser etiketter. På nästan allt.
Här i Sverige står det tre språk på etiketterna, som ni vet. Svenska, norska, danska och finska.
Jag läser beskrivningen av en vara, till exempel: Äppeljuice framställd av äppelkoncentrat. Juiceinnehåll 100%

Jag fortsätter och läser den norska och danska texten. Det är inget problem att förstå. Inte det minsta.
Men sen kommer vi till finskan: Omenatäysmehu. Valmistettu omenatäysmehutiivisteeä. Täysmehupitoisuus 100%.

Fyfan vilket fult språk. Inte så konstigt att finnar alltid ska hålla på och supa så mycket, de vill ju förbättra språket! Jag gråter med er, det gör jag verkligen!

Bring Express

Idag såg jag min första Bring Express budbärare (sök på YouTube). Hon hade limegrön och grån overall. Och det stod Bring med stor text på ryggen, precis som i reklamen.

Jag kunde inte undgå att tänka på vilket smart sätt hon hade tagit sig till skolan. Deras slogan är ju trots allt "Bring är specialister på hitta nya vägar..."
Jag fantiserade om flygande enhörningar, fallskärmshoppning, Formel 1 bil och jetpack. Jag drömde mig in i en värld där allt gick som på löpande band och allt var frid och fröjd. En värld där Posten inte fanns.

Men sen gick jag förbi ett fönster och upptäckte hur en vit och limegrön lastbil stod parkerad tvärs över skolgåren. Mina fantasier förtvinade och försvann.

Pepparkaka

Föresten, en snabb grej. I fredags var överaskningen fika. Vår svenskalärarinna kanske inte är så hemsk trots allt.
Men jag åt ingenting. Jag hade vaknat en halvtimme försent och inte hunnit borsta tänderna. Därför gjorde jag det i skolan.

Och det vidrigaste som finns är ju att äta med nyborstade tänder. Så jag tog min pepparkaka med mitt namn på, lindade in den i en servett och lade den i väskan. Där fick den ligga, i sitt alldelles egna fack.

När jag senare tog upp den, efter några timmar, var den mjuk och geggig. Min blöta handduk hade legat mot facket och blött ner pepparkakan och servetten. Så jag slängde den i kompost-tunnan. Nej, det gjorde jag inte alls. Jag slängde den bland de bränbara sakerna.
Hoppas sopgubbarna får sortera riktigt länge.

Alex Schulman

Nu vet jag inte riktigt hur det här går till, men det spelar ingen roll. Jag känner mig väldigt hedrad, minst sagt.

Alex Schulmans blogg är bäst. Det bara är så!

Kulturkrock

Jag skrattar när jag ser den här bilden. Har ni någonsin sett en mer obekväm person? Eller ett mer tvingat leende?
Jag undrar om Bellan helst skulle vilja försvinna.

Kulturkrock.

Oklart

Jag kan för första gången säga att något är oklart och mena det. Jag ser ingenting. Allt flyter ihop för mig. Det finns ingen skärpa. Ingenting.

Det är lite skrämmande, det här. Jag vet inte riktigt varför jag plötsligt drabbats av denna oklarhet.

Hoppas det kommer och går. Jag vill kunna se mina barnbarn. Jag vill kunna se deras snor och torka det. Jag vill kunna kalla folk för fula.

Jag vill kunna läsa ut Flyga Drake till imorgon.

iSomething

Det är märkligt hur stor effekt Apple har på världen. Ända sedan iPod släpptes har allt som är förenat med IT ett i före produktens namn.
iProduct var ett exempel som kom när jag sökte på Google.

Vi har en Skype-phone här hemma. Och den telefonen har en sändare i datorn. På sändaren står produktens namn: iPhone.
Därav min inspiration.

Två mikrofoner.

Jag är lite efter, men jag sitter och kollar på reprisen av Idol-finalen. Den sista halvtimmen i alla fall.
En sak jag lade märke till var när Gynning kom in på scenen med "Kuvertet" så hade hon två mikrofoner på sig. Konstigt, tycker jag, med tanke på att hon inte sa någonting.

De kanske ville ge henne illusionen av att vi skulle vilja höra henne prata. Men det vill ju ingen, egentligen.

Konduktörer

Idag åkte jag tåg till Stockholm. Där tog jag lite bilder sen åkte jag hem igen.
På tåget hem satt vi i vagnen som konduktörernas kabin var. Och kondukörna hade fest. De skrattade och tjoade och var gjorde mycket ljud av sig. Allt var frid och fröjd, som det brukar vara i tåg.

Men sen kom de ut. Det var liksom en annan värd för dem, ute i vagnen. De kom ut och förändrades helt. Nu var de istället tjuriga och otrevliga.
Som det brukar vara i tåg.

bloggspot.com

Jag är hos min pappa och sitter på hans dator. Pappa är inte så klipsk, i alla fall inte enligt mig. Han har flertalet gånger bett att få kolla på min blogg och jag har sagt andressen och han har klickat sig in hit. Men det har tydligen hänt at han en gång har stavat fel och skrivit sngry.bloggspot.com, med två g:n.

Eftersom g kommer före s i alfabetet hamnar då den felstavade adressen överst i andressfältet när datorn sorterar i alfabetisk ordning.

Detta orsakar en del obekvämligheter. När jag ska gå in på världen bästa blogg tänker jag ju inte på vilken URL det är som jag går in på. Så mer eller mindre varje gång jag försöker ta kommer jag in på någon annan hemsida. Där måste jag klicka bort tio pop-ups och sen tvingas skriva in adressen igen.

Om jag har otur gör jag fel igen och tvingas göra om allting från början.

Kort

Jag har varit och tagit kort till skolan. Nu orkar jag ingenting. Vi ses imorgon.

Gå utan bil

Nu ska jag hem till pappa. Tanken att vi inte har någon bil för tillfället slog mig inte, inte alls. Därför tvingas jag nu gå i detta hemskt vidriga väder. Och mörker.
Men när jag kommer fram får jag mat. Mat är tillräcklig motivation för allt!

Hjärta i kaffe

Nästa person som gör ett hjärta i mitt kaffe DÖR!

Svenskalärarinna

Svenskalärarinnan är en onskefull varelse. Imorgon har vi bad på idrotten, på Fyrishov. Det råkade krocka med Lucia, årets viktigaste dag.
Just för att Lucia är så viktigt ska vi fira det på morgonen. Det är egentligen inte obligatoriskt, men vi tvingas dit av svenskalärarinnan i alla fall. Trots att vi egentligen har sovmorgon.

Utöver det vill hon att vi ska ha lektion den tiden som blir kvar efter Lucia. En halvtimme plus-minus. Vi skulle egentligen slippa den fram till förra veckan då hon ändrade sig. Samma dag som vi fick reda på att vi ska bada. Det som gör denna handling hemsk är att vi ska till Fyrishov direkt efter, för att bada. Och vi ska ta oss dit med buss!

Detta resulterar i många saker. Dels får vi otroligt bråttom dit. Och sen får vi otroligt bråttom tillbaka.
Vi har alla gått net på våra bara knän och bett henne strunta i lektionen. Men icke, det vill hon inte. Varför vet ingen och det gör henne bara mindre populär bland oss i klassen.

Men hon sa på lektionen idag att vi kommer få en överraskning imorgon. Om jag får gissa tror jag hon kommer visa sitt rätta ansikte som djävul och ta fram en giliotin ur en garderob.
Vi får vänta och se.

Nyårsklänning

Jag tänkte köpa en nyårsklänning. För det är verkligen nödvändigt. Problemet är att utbudet är så stort att jag inte vet vad jag ska köpa. Jag har en budget runt 10 000 kronor. Vill liksom inte slösa pengar på en klänning jag kommer använda en gång.

Jag har samlat bilder på några av mina favoriter. Observera att mina kommer vara skräddarsydda till mina enorma bröst. Eller rättare sagt kommer den vara sydd för att visa mina enorma bröst.

Hur som helst:

Från vänster - "Old womans doll dress" av märket Senil 9599:-
- Begravning-inspirerad tunika av märket Tumbstone 10 099:-
- Blommig puffklänning (min personliga favorit) av märket Nylon 4ever 11 999:- (lite över budget men vad gör man inte för en kväll man alltid kommer minnas)

Beslutsångest_92

Choklad med havssalt

GAH GAH GAH. BANANANNNANANA. WIHOOOIOIOIOOIOII. ABOOOOO. DIN MAMMA DIN MAMMA!

Nu kanske ni undra varför jag gjorde sådär. Jo, jag ville bara uppmärksamma er om att choklad med havssalt inte, INTE, är gott.
Därför var jag tvungen, TVUNGEN, att äta en till pralin för att få bort den äckliga smaken.

Nu ska jag ut och powerwalka.

2012

Fick ett sms från Hanna idag, där hon sa att hon hört "nyheten" att jorden ska gå under 2012. Jag påpekade att hon var lite efter med nyheten.
Nu, på msn, tog hon upp ämnet igen:

Hanna says:
tänk om världen går under, jag vet att du tycker jag är efter men gör inte det, det va typ ingen annan än du som visste de hheheheh
Hanna says:
men då har vi typ 3 år kvar att leva
seán says:
lol

Sluta nu, vad tror folk egentligen?

Pension-reform

En Aktuellt-reporter tror att ungdommar i Athen gör revolt på grund av pension-reformen.

Ja. Det tror jag med!

Platt-teve

"Seán kom hit! Titta, titta!" säger pappa och viftar ivrigt mot mig. "Titta Seán, där är en sån där platt-teve!" Han pekar mot ett fönster in mot ett vardagsrum. Pappa tittar vidare och utbrister "Där är en till!"

Min pappa är lite efter när det kommer till saker som inte angår literatur. Här om dagen kom han till mig och berättade att USA hade landat på månen. "Det måste vara fake" sa han "Snart kommer man försöka klyva en atom!"

SVEA

Bommarna plingar och signalerar att Upptåget snart rullar in på station i Uppsala. Jag springer för att hinna. Andra gången för dagen om man räknar med i morse.
Jag hinner dit med god marginal. När tåget rullat in och stannat springer alla till närmsta dörr i hopp om att få en sittplats. Det inkluderar mig.

Dörrarna glider isär som magi och människorna ombord springer ut likt myror som alltid följer samma spår. Men några myror skilde sig något från mängden. Eller, de skilde sig från de vuxna, rättare sagt.

Ut kommer ett led av fem flickor i nerde tonåren, alla med blondt hår. Först trodde jag det var talan om en skolutflygt eller något, men det var det inte.
Alla fem av dem bar en huvudbonad. En mössa. De varierade i färg mellan blå och röd. En sak hade dock alla fem gemensamt. Alla mössor hade SVEA tryckt i versaler rak över pannan.
Djärvt drag!

Det verkar som att SVEA är på väg tillbaka. Nu med ännu tråkigare design än förut! De måste ha legat i!

"Asså shit vilken bitch som har likadan mössa som mig!"

Läsa

Jag har läst min engelskabok i en termin nu. Kanske är på tiden att jag läser ut den.

Vi hörs!

Amning

Sitter på ett café med min pappa. Stället vid stationen i Uppsala.
Platsen är "The Shit" om man är ute efter nyblivna mödrar, som
många naturligtvis är.
Och om man nu är ute efter lite socker mammor kanske man uppskatar lite amning. Det är ju hemskt eggande att se en liten-liten bäbis suga på en kurvig kvinnas stora-stora bröst.

Nej.

Det kanske bara är jag men jag tycker inte om att helt ovetandes vända mig om för att mötas av en bröstvårta. En bröstvårta på en hängig tutte. Ändå är det svårt att inte glo.
Hur som helst tycker jag mammor ska ta det lite lugnt med bröstmjölken, barnet blir bara tjockt. Övervikt bland bäbisar har ökat drastiskt på senare tid, allt en följd av dessa caféer.

Dessutom smakar chailatten skit (bögdryck, bla bla bla).

Ndugo

Det här är Ndugo. Han kom som lärare till IVIK-programmet på min skola för några månader sedan. Vår skola är tydligen den enda skolan som har ett utbytesprogramm med aboriginerna, vilket resulterade i att vår rektor nu sitter i bushen och täljer näspinnar, penisfodral och annat som är viktigt för livet i bushen.

Ndugo fick ett eget litet kontor att arbeta i. Med telefon, fax, dator overhead och allt annat som finns i kontor. Ndugo var väldigt hängiven. Han var alltid först på morgonen och gick sist på kvällen, skolan tänkte seriöst försöka behålla mannen. Men om de hade haft lite med koll på vad mannen ifråga egentligen gjorde under arbetstimmar hade de nog tänkt om.
Det visade sig att han under de månader han hade jobbat på skolan gömt sig inne på sitt kontor och gjort världens bungyrep av gummisnoddar och gem! Dessutom ville han att några elever skulle följa med honom till en bro och testa det. Samarbetet med aboriginerna tog slut den dagen lärarna upptäckte vad han egentligen gjorde.

Ndugo sattes på första bästa flyg hem till bushen. Ett litet propellerplan. Innan han gav sig av från skolan, efter att ha tagit farväl av all personal och elever, gav han mig en handskriven lapp. Han bad mig vänta med att läsa den till han hade nått Australien. Jag svalde och nickade.
Vi förstod varandra, jag och Ndugo.

Såhär stod det på lappen:
När Ordovicium gryr. Och is breder ut sig i sydväst.Har Avalonien lämnat Gondwanaland. Och öppnat Rheichavet.
Och havsdjupen växer med Ortoceratiterna. Med havens giganter.När Endoceras mäktiga kon. Svävar i mörker. I väntan på natt.Då hon stiger mot ytan. På en köl av kalkspat. Och mot vikarna runt Baltica.
Och när morgonljuset silas av vågorna. Vänder bläckfiskarna mot djupen.För att lämna de gamla haven. Och tiden. Mot Mesozoikum.

Varför Ndugo gav den här dikten till mig av alla som var där är en fråga som aldrig kommer besvaras. Han kanske trodde jag skulle förstå hans sista ord.
Ndugo, om du läser det här: Jag fattar inte ett skit.

Blå-nagel

Jag har fått min första blå-nagel. Vet inte hur det gick till men nu är den där.

Livet har nått sin höjdpunkt.

Formatering

Sitter och formaterar om min dator. Eller formateringen är klar, jag installerar nödvändiga program.
Hur som helst har det varit ett jävla springande för att hämta tangentbord, mus, skärm och kablar.
Fram och tillbaka till förådet och övervåningen. På med skorna. Av med skorna.

Stå och trassla upp sladdar som legat i en låda i åratal. Jag undrar hur stor del av livet som går åt att just trassla upp saker. Ganska mycket tror jag.
Jag förstår inte hur sladdar alltid finner något sätt att binda sig. Rulla ihop dem och tejpa dem med tre varv silvertejp, de blir ett nystan i alla fall.

Men det är ett nöje att göra det. För nu fungerar min dator som den ska. Det tar inte längre tio minuter att starta internet.
Fast Explorer suger. Jag ska fixa Firefox.

Ilska

När jag använder hjärnan ser jag arg ut, alltid. Hur glad jag än är ser jag ut som en potentiell mördare. Men det är jag inte. Hoppas jag.
När jag läser. När jag tänker. Jag jag skriver. När jag räknar.
Hur jag ser ut vet jag inte själv. Men jag tror i alla fall jag rynkar pannan och kisar. Och drar ihop ögonbrynen så de liknar en fågel i flygt.

Ni förstår att det är en skrämmande syn.

Min släkt kommenterar det väldigt ofta indirekt. Min mormor speciellt. Och jag blir så arg och irriterad på det.
Det första hon gör när jag ser ut så är att springa fram till mig och fråga om jag är arg. När jag säger nej frågar hon om jag är säker. När jag säger ja, jag är säker säger hon okej.

Men hon tror mig inte. Hon går vidare till någon annan och frågar om jag är arg. Den andra personen vet ju så klart inte, så den slänger en blick åt mitt håll. Där sitter jag och ser ut som en mördare, så personen känner att den måste fråga.
Jag får en till fråga. Jag svarar nej. Personen frågar igen, jag svarar nej.

Min mormor får svaret. Nej, Seán är inte arg. Men hon är fortfarande orolig. Det är hon hela tiden.
Hon frågar igen. Jag svarar nej.
Men jag ljuger. Nu har jag blivit arg. Arg för att jag kom.

Seán

Jag är så trött. Jag är så pigg. Jag är så sugen på att springa. Jag är så sugen att åka longboard. Jag är så mätt. Jag är så okreativ. Jag är så inspirationslös. Jag är så knäpp. Jag är så smart. Jag är så dryg. Jag är så hatad. Jag är så bra. Jag är så dålig. Jag är så frisk. Jag är så pinsam. Jag är så omogen. Jag är så snabb. Jag är så smal. Jag är så smart. Jag är så glad. Jag är så bra på språk. Jag är så snäll. Jag är så elak. Jag är så rolig. Jag är så tråkig. Jag är så töntig. Jag är så skön. Jag är så kort. Jag är så stark. Jag är så klen. Jag är så omtänksam. Jag är så efter. Jag är så bra på att skriva. Jag är så bra på att resonera. Jag så bra på att argumentera. Jag är så bra på att laga mat. Jag är så god. Jag är så oorginell. Jag är så konstig. Jag är så allt.

Jag är så Seán

Mr. T

Jag sitter och tittar på Tvins. De säljer någon sort ugn med "tornardoliknande luftcirkulation." Gissa vem det är som gör reklam. Mr. T!

Om det är någon man skulle lita på så är det Mr. T. Hans karisma och hans sätt att uttrycka sig gör honom mycket mer trovärdig än någon random från gatan. Jag undrar hur mycket WoW-försäljningen ökade när han gjorde reklam. Säkert flera hundra porcent.

Nu ska jag ringa in till Tvins.

"Cool!

No way!

Mmmm...

Medium rare."

WoW-Jocke 1337

Hittade en film med Marcus. Tyvärr fakenickar han, men jag är hundra procent säker.

Tonårssex

Jag hade tänkt skriva ett inlägg nu. Men jag hörde från tevens högtalare att ett interessant program ska börja nu. Om tonårssex. Så jag går och ser på det istället.

Just say no!

Tio små negerpojkar

Ja, det finns ju ganska mycket att göra här hemma. Jag kanske ska slå till?

Pizzabutik

Vi har en "pizzabutik" i närheten. Vad det är för skillnad mellan en "pizzabutik" och en restaurang är oklart. Det kanske ingår ett glas champagne när man står och väljer pizza. Så som de gör i dyra butiker i LA. Ja, det låter rimligt.

James Blunt

Jag kände mig ovanligt harmonisk i morse. Så på väg till skolan satt jag i hörlurarna och lyssnade på James Blunt. Konstigt det där med hur musik påverkar en.

Efter dagens dos av James blev jag väldigt lugn. Jag pratade i falset och med konstig dialekt. Kärleken slog till och jag föll pladask för en tjej i min parallellklass. Men hon ville inte ha mig så jag skrev en sång till hennes ära. Det började med en. Sen blev det två. Och tillslut en tredje också.

Men den största skillnaden var mitt ordval. För någon anledning sa jag fuck väldigt ofta. Och betonade det så mycket det bara gick. Konstigt.

"She could see in my face that I was, FUCKING high"

The Swedish Chef

Min hjärna går på högvarv. Hela tiden tänker jag på både det ena och det andra. Men i vissa tilfällen skenar tanktarna iväg mer än andra. Till exempel när jag går.

Det var under en promenad idag min senaste uppenbarelse slog mig.

Alla känner ju till Mupparna, visst? Och de flesta borde egentligen känna till den svenska kocken i mupparna (det är liksom kulturarv). Hur som helst.
När jag idag tröskade runt i leran kom jag att tänka på just den svenska kocken. Och så tänkte jag vidare på hans sketcher. Och så tänkte jag på hans skämt.
Då, från ingenstans, drog jag slutsatsen att han måste vara göteborgare!

Han är en enda stor ordvits. I filmen nedan ska han göra chokladmousse. Hehe.

House M.D.

Youtube är infekterat med musikvideor av House-klipp. Det går knappt att hitta någonting utan att först klicka sig igenom fem depresiva rocklåtar av Nickelback. Eller någon annan grupp för den delen.

Men efter ett tags letande hittar man en pärla. Eller fler. Välkommen till min favoritserie:

Mattant

Mattanter lever ett väldigt hektiskt liv. Laga mat (värma mat), torka bord, fylla på med mat och sallad (vilket görs väldigt dåligt) och diska.
De här uppgifterna gör inte livet lätt för våra vänner i köket. Men de står ut för oss. För ungdommarna och deras hälsa. De är underskattade hjältar.

I matkön idag fick vi vittna ett av de hemskaste brotten som kan begås. Att vara otrevlig mot en mattant (att döda en enhörning är egentligen det näst värsta man kan göra.):

En "man" med utländsk bakrund står och tar sallad. Han frågar om salladen är färsk. Den vänliga gumman svarar att ja den är färsk. "Den kommer rakt från skogen" säger hon.
"Mannen" blir för någon anledning väldigt upprörd och utbrister: "Vad kallade du mig, matkärring?" med sin "manliga" ton.
Tanten blir mycket chockad över sättet "mannen" uppför sig. Hon ber honom upprepa sig.
"Håll käften jävla idiot. Stick!" får hon till svar.
"Mannen" hånler mot henne och går därifrån. Han fortsätter le så långt man kan se honom. Han känner nog att han äntligen ska få respekt av sina "coola" vänner.

Jävla idiot.

Dusch

Nu när det snart är jul tyckte jag det var på tiden att tvätta håret. Någon gång måste man ju göra det och när passar det bättre än nu? Så jag tog av mig mina kläder och stälde mig i duschen för att rena min själ.

Jag klämde ut shampoot i handen och tyckte det påminde överraskande mycket om en privat kroppslig vätska. Jag gnuggade ihop händerna för att få upp maximalt med skum och påbörjade min årliga desinficering.

Jag knådade och knådade som om mitt hår var en pizzadeg. Skummet bara vällde ut från under mina händer. Jag knådade omsorgsfullt och missade inte ett enda hårstrå. Skummet fortsatte välla ut från under mina händer. Hela tiden vällde det ut skum och jag började planera att någon gång ha skumparty i duschen. Men jag kom på att det antagligen inte får plats med mer än tre stycken där inne.

När jag kände att tiden var inne vände jag ansiktet mot duschmunstycket och lät vattnet svepa över mitt ansikte och hår. Jag stängde ögonen och kände hur skummet rann ner för min rygg och över min lilla-lilla stjärt. Precis som en Herbal Essences reklam. Jag njöt av värmen och kände mig ren. Steril.

Sen hade jag i balsam. Det gav inte alls samma effekt eller känsla.

Så här

Apropå ingenting: Varför stavas "så här" särskrivet men "sådär" ihopskrivet?

Bara en tanke som slog mig.

Loka Likes Asia

Idag drack jag för första gången en Loka Likes Asia - sån som är inspirerad av Asien. Den smakade skit. Eller den smakade egentligen ingenting. Det var nästan så att man kände smaken av mineralerna.

Jag blev tydligen väldigt besviken. Här hade man gått runt och byggt upp stora förväntningar över smaken av denna dryck i ett halvår. Och när man tillslut får chansen krossas förväntningarna utan nåd. Ungefär som sex.

Sensmoralen i detta inlägg är: Gör ingenting för stort. Då blir ni aldrig nöjda.

Detta är såklart en mask för det egentliga. Men Lokan smakade faktiskt skit.

Naken

Om det inte vore för att husen rakt över gatan kan se in i vår längenhet hade jag sprungit runt naken så fort jag var ensam hemma! Och dansa. Naken.

Hamrare

Grannen i granlägenheten håller på att fixa något rum. Jag skrev för ett tag sedan om när han slipade väggen när jag såg på House. Nu har jäveln kommit ett steg längre i sin renovering - han hamrar. Och som han hamrar! Som en arbetsskadad träslöjdslärare slår han fyrtiosju gånger på sin spik innan han nöjer sig. Tick-tick-tick-tick...

Jag har en känsla av att han när som helst kommer slå lite för hårt och slå hål rakt genom väggen. In i mitt rum. Och genom hålet kommer han se mig. Och genom hålet kommer jag se honom. Vad ska man göra då? Ska man vinka? Eller ska man bara le mot varandra? Eller ska man göra som när man gör när man möter någon på gatan i Sverige - titta ner i marken och låtsas som ingenting?

Tänk vilket dilemma. Tänk er hur tyskarna kände innan berlinmuren föll. Så känner jag nu.

[Aböjt]

Klassens engelskalärare heter Kerstin. Jag tror att det måste finnas minst sju Kerstins på Celsius. Varav vi har tre och av de tre är en engelskalärare.

Nästa vecka - på onsdag - har vi prov. Jag har ingen aning om vad eller hur eller något annat som man kanske känner ett behov av att veta inför ett prov. Jag sitter och läser min bok på lektionerna och gör proven allteftersom de kommer.
Idag tyckte jag at det var läge att fråga om det fanns något som jag behöver veta om provet nästkommande vecka. "What will the test be about [aböjt]?" frågade jag med min nordirländska brytning jag talar med. "What?" fick jag till svar.

Jag tänker att jag tar till en klassiker när någon inte hör vad man säger - höjer rösten. Och det funkar faktiskt. Jag får mitt svar "Chapter one 'til nine". Det var inget problem att höra det hon sade, då hon talar väldigt-väldigt-väldigt långsamt och väldigt-väldigt-väldigt tydligt.

Nu, det jag på något vänster ville komma till: Är det min dialekt det är fel på, eller är det lärarens okunnighet? Eller är det kanske en kombination av båda? Eller ingen av dem alls? Hur som helst är det inte första gången detta händer. Jag måste se in i det här!

"Låtsas bloggare"

Välkommen till min vardag som särskriven "låtsas bloggare". Den här kommentaren är tragisk på så många plan att jag vet inte vart jag ska börja.

Personen bor i Solna (AIK:are antagligen) och är helt seriös. Jag hade tyckt det vore roligt om det var någon som drev, men i det här fallet är det inte så.
Det finns inte så mycket att säga för kommentaren talar för sig själv.

"Asså sånahär kommentarer förstör allting! Man tyckte det var så roligt att blogga så kommenterar den här personen och jag funderar på att låsa bloggen. Jävla idiot!"