Vällingby Centrum, cirka klockan tre. Julfebern har drabbat de flesta i Sverige. Alla är som galningar. Sliter i kläder. Rivs. Skriker. Tränger sig i kön till kassan. Ja, man bryter mot alla moraler som finns i det här landet.
Men det finns en grupp människor som drabbas mer än andra. Det är inte de man tror, de håller sig undan något från allmänheten. Och om de träffar för många människor utan förberedelse börjar de gråta. Småbarnen.
Jag fick se två skolexempel idag. De kan inte varit äldre än tre år, stackarna.
De sprang yrt omkring som myror som tappat bort stigen. De kollade rakt upp i taket eller rakt ner i golvet. De lyssnade inte på sina föräldrar när de ropade efter dem. De sprang in i hyllor. De sprang in i folk. En av dem sprang in i mig, och jag råkade fälla krokben på snorungen så han ramlade. Men han började inte gråta. Tur det.
Julen har gått överstryr. Det är bara en tidsfråga till en unge springer in i någonting och spetsas. Kom ihåg var ni hörde det först!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar