biffeN

Jag hade simmat i en timme när biffen kom. Ni vet, killen som kompenserar sin osäkerhet genom att bli så stor som möjligt.
Han var inte lite biffig heller. Hans bröst var säkert en meter i omkrets. Han armar likså. Han hade långt, blont hår och blå ögon. Självaste Hitler skulle varit stolt. Hans hud var dock solarie-brun.

Han var blöt från duschen och hade korta skjorts, som precis passerade höften. De sprack nästan av trycket från hans enorma lår.
När han var klar med att spänna sig i ingången gick han fram till poolstegen och gick ner i vattnet. Precis när jag vände började han simma.

På två längder hade jag varvat honom. Musklerna vägde väl för mycket, vad vet jag, men det gick inte fort.
Han kollade lite konstigt på mig varje gång vi passerade varandra. Hans blick var lite svår att tyda. Det kan antingen varit en blick av beundran eller förakt.
Efter fyra längder var han trött och gick upp.

Jag kände mig väldigt överlägsen på något sätt då. Här kommer jag - smala, taniga jag - och visar att muskler inte är allt. Han hade möjligtvis dödat mig i ett slagsmål men det är inte det som är viktigt.

Det är en skön känsla, det där.