Zombie

Jag är en zombie.

Mina fötter lyfter knappt från parketten när jag likt ett spöke svävar någon millimeter från golvet. Jag går inte, jag glider. Flyter.

Jag tänkter inte. Mina tankar finns inte. Tomheten är svårt att beskriva. Det är tomt, helt enkelt.

Min kreaktivitet är borta. Försöker iakta för att kunna skriva. Det går inte. Jag ser, men jag kopplar inte. Säkringen har gått och den väntar på att bytas ut. Tills dess tänds inga ljus.

Tid och rum finns inte. Jag vaknade klockan två, en timme sedan - nu är klockan sex. En blinkning tar två minuter. Att klä på mig fem sekunder.

Jag hör bara buller. Buller och pip. När folk pratar är jag under vatten. När folk är tysta är jag i ett rum med dåligt isolerade fönster.

Jag försöker koncentrera mig. Mina tankar flyter iväg. Jag tänker på allt jag kan göra. Jag kan gå ut och ta kort. Jag kan träna. Jag kan lyssna på musik.
Allt jag kan göra kan jag ändå inte göra. Det enda jag kan göra är att sitta här. Vid ett bord med en bärbar dator.

Jo. Jag kan äta. Det ska jag göra nu. Äta. Sen sova.