I torsdags satt jag och Marcus på en bänk i Alsikehallen. Bredvid oss satt ett gäng tjejer som kallar sig själva "SK Vides Damlag." Om man kan kalla dem damer eller inte är ytterst tveksamt med tanke på att de flesta inte ens är straffmyndiga.
Där satt jag och Marcus och pratade med varanda. Vi pratade säkert om vårt bajs eller tuttar eller fittor eller något annat som killar pratar om. Men samtidigt lyssnade vi på våra grannar.
De hade samlats i en väldigt oval cirkel runt tränaren som stod vid ett bord och gick igenom dagens träning.
Herregud vad de tjattrade! Inte tränaren alltså, utan damerna. Hela tiden lät de! Inte en tyst sekund. När tränaren öppnade munnen avbröt de hela tiden honom med en kommentar: "Jaaa, vi vet. Nu går vi ut!" så ställde de sig och gick mot dörren. Tränaren bad dem att vänta, han var inte klar än.
Tjejerna vände sig om och vissa satte sig igen. Ledaren började en mening men kom inte längre än något ord innan munnarna började glappa. Ännu en gång var det väldigt irrelevanta diskutioner.
Sedan reste sig samtliga och gick ut. Det hade inte spelat någon roll om tränaren ropat på dem, de lyssnade ändå inte.
När alla var ute och det var lugnt igen tyckte jag mig se ledaren skaka på huvudet. Och sen gick han ut och försökte hålla i en träning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar