Grattis Martin Holgersson!

Idag svor jag i kyrkan.

Jag glömde skriva om Martin Holgersson. Det är (var) nämligen hans födelsedag idag (igår.)

Men rätt ska va rätt.

Martin Holgersson, var ska man börja? Det finns så mycket gott man kan skriva om den karln att han är ett gränsfall till helgon.

Han hjälper ofta gamla tanter över vägen, tydligen. Sen leder han de dementa stackarna hem till sig. Vad som händer där låter jag er fantisera om. Eller drömma mardrömar om. Hur som helst, tanterna blir väldigt glada.

Han är även väldigt rolig, tydligen.

Här om dagen gjorde han ett pruttljud! Är inte det fantastiskt rolig? Det tycker jag!

Inget skämt kan slå den nostalgi och lycka som förknippas med en prutt(ljud).

En sak pojken i fråga är bra på är innebandy. Tydligen. Har inte riktigt låtit mig slukas av den innebandy-storm som tagit fart på sistone. Så jag vet inte rikitgt vad som gör någon bra eller dålig. Jag vet att jag är dålig, men inte så mycket mer. Bögsport.

Men Martin är bra på det i alla fall! Och om han är bra på det, då är sporten värd att nämnas. Men inte annars. Fy fan för innebandy.

Sist men inte minst är han väldigt vältränad. Inget tydligen, jag har sett honom själv! Han vill alltid visa sin deffade kropp efter idrotten. Därför anordnar han regelbunda spänn-tävlingar framför spegeln. Oftast gör han det själv. Ingen vågar ställa sig emot Martin. Samuel gjorde det en gång. Sen ångrade han sig. Nu finns ingen Samuel längre, nu finns bara Råttan.

Albin ställer upp ibland. Alltså, han "ställer upp ibland" när Martin står och spänner sig med handduken runt höfterna. Så att säga.

Martin Holgersson är en väldigt komplex person. Jag har ännu inte riktigt knäckt honom. Det ni kan läsa här är knappt så att det gör en repa på ytan.

Avslutar denna hyllning med Martins absoluta favoritord:

SAJK!