Föreställ dig att du sitter på en cykel i en glaslåda som till hälften är fylld med vaniljsås. I hörnen av lådan sitter det högtalare som pumpar ut ljud som du tvingas att cykla i tackt med.
Vaniljsåsen har en egenskap som gör att motståndet blir hårdare desto mer kraft du tillför. Det blir tyngre och tyngre att cykla.
Din hals börjar torka ut men du har inget vatten.
Du märker hur lådan sakta men säkert börjar fyllas med en vätska. Vätskan är transparent-gul och smakar salt. Ditt svett.
Dödslusten kommer krypande. Viljan att stå emot impulser för att sluta cykla är nästan obefintlig. Du ber till Gud att det ska ta slut.
Plöstlig är slut, Gud finns. Lådan öppnas och innehållet sveper ut på golvet. Där på cykeln sitter du, klibbig och våt. Musiken lugnar ner sig. Du kliver av cykel, tar på dig kläderna och går hem. En droppe svett rinner ner längs pannan samtidigt som dina ben börjar återhämta sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar