Pommes frittes

Jag minns ett tillfälle från när jag en vinter länge sedan var på Irland. Jag tror jag var runt fem år och vi var på någon fransk resturang, hela familjen. Alla beställde ordentlig mat, minns inte vad det var, jag var inte gammal nog att uppmärksamma det. Jag minns i alla fall att jag beställde pommes frittes, och ni vet hur fransmänn tycker om sin mat. Trots förnedringen kom maten efter ett tag, vet inte hur lång tid det tog, för småbarn har ingen tidsuppfattning. Hur som helst, när maten kom tittade jag på pommes frittesen och blev förvirrad, de hade inte rätt form. De mer klyftor är pommes, liksom båtformade.

Liten och bortskämd som jag var ville jag inte äta dem. Jag sa till servitrisen att de var fel form. Alla skrattade åt mig, men inte servitrisen. Hon förstod inte var jag menade, hon frågade hur jag ville att de skulle se ut.
Det jag tyckte var pommes frittes var sådana dom man får nästan överallt, de vanliga helt enkelt. Eftersom hon frågade vad jag ville ha försökte jag förklara, "The usual ones" sa jag. "But these are the normal ones, how do they look?". Jag förklarade hur jag menade, men hur bra kan egentligen en liten unge förklara saker? Men servitrisen trodde nog att hon förstod vad jag menade och tog det jag hade framför mig och gick tillbaka in till köket.

Hon återvände ganska snabbt med en vit skål i handen. Jag minns att jag var väldigt glad att jag skulle få riktiga pommes frittes. Servitrisen kom fram till mig och ställde skålen på bordet. Där låg det inte riktiga pommes frittes, där låt sådana rektangulära, vågiga små rackare. Halvfabrikat i en fransk resturang, om jag kunde klaga nu hade jag gjort det. "Are they the right shape?" frågade hon. "Yes..." svarade jag.

Fast det var det inte alls, min första vita lögn.