Sultan är en hund!

På Celsius går det en trea vid namn Sultan. Sultan är en skrämmande man. Högre än Kaknästornet och bredare än en naturveteskaplig linje går han runt i korridorerna och ser ner på oss ettor.

Sultan verkar tilltalas av att skrämma mig lite mer än de andra. När han får syn på mig i korridoren rynkar han pannan och kisar illsket. Han spänner sina käkar. Går mot mig och tar upp störta möjliga plats.
När han sedan passerat vrider han huvudet 180 grader, som en uggla, och ser på med samma förskräckande blick.
Mycket, mycket obehagligt.

Men här om dagen hände något som fick mig att tappa all den skräckfyllda respekt jag haft gentemot honom:

Jag var på väg mot biblioteket. Framför mig gick två flickor. Snygga flickor. Sådana flickor som kan få den argaste man att bli tre år igen.
Utan vidare vände sig ena flickan om. Hon fick syn på något i andra änden av korridoren och uttbrast som om hon talade med ett djur: "Kom då Sultan! Kom Sultan! Fort Sultan!"
Den andra flickan reagerade och vände sig om även hon: "Fot Sultan! Nej Sultan! Sluta Sultan!"

Då slog det mig! Det var ju så uppenbart! Sultan är en hund! Haha, en hund! Varför ska jag vara rädd för en HUND!

Sultan är en hund!