Jag har ett komplicerat förhållande till ilskna kommentarer. Jag både hatar dem och älskar dem på samma gång. Låter väldigt klyschigt men så är det.
De kan få en att skratta till man gråter och sen tappa livslusten. Var är männskligheten på väg?
Jag har fått många hatkommentarer genom åren surfandes på internet. På Lunarstorm, Playahead, Bilddagboken och bloggen. Alla har varit likadana. Det är nästan som om det finns en mall för hur man ska skriva en arg kommentar på bästa sätt.
I den mallen står det att man måste skriva så osammanhängande som möjligt. Att alla förolämpningar ska ligga på samma nivå som att kalla någon en bajskorv. Det ska inte finnas någon tanke bakom kritiken, allt ska bara gå ut på att vara så dum som möjligt. Och att man måste vara anonym (det har jag visserligen inget emot då jag vet att det ibland kan vara svårt att stå för vad man gör, jag är ju också människa.)
Men en sak jag verkligen inte förstår är varför folk tar internet på ett så stort allvar? För så är fallet de flesta gångerna. Att någon tagit något på ett större allvar än vad som var menat från början.
(Förmågan att kunna uppfatta vad som är ironi lyser även den med sin frånvaro.)
Jag tycker folk ska slappna av lite. Inte vara så spända. Ta cybervärlden med en nypa salt, liksom.
Inspirationen för detta inlägg kom från en kommentar jag fick på nedanstående inlägg. Läs om ni vill men jag avstår från att kopiera den hit då den inte riktigt hör till ämnet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Otippat att du skriver ett inlägg om mina kommentarer. Jag är inte arg. Jag vara bara helt ärlig. Alla människor är olika.
Du behöver inte idiotförklara mig genom att skriva ett halvtattigt inlägg där du spelar det DU tror är den jätterara killen som verkligen har förståelse för allt. Och eftersom du då är så jävla god bevisar hur du står över sånadära svin som mig. Men vet du vad? Det gör du inte ditt lilla as.
Att man använder "fula" ord har inte ett skvatt att göra med något påhittat mallfan. Det är ett sätt att uttrycka sig. Svordomar är inget mer än ord. Ord som kan provocera, såra, och många andra saker. Svordomar gör världen lite mer spännande.
Enligt mig skrev jag faktiskt inte osammanhängande. La du inte märke till att jag t.om gjorde en "FAQ" åt dig? Helt enkelt för att göra det lättare för dig att förstå hur genomskinlig och tattig din blogg är. Eftersom du inte verkade förstå mitt första inlägg.
Jag tar inte internet med en nypa salt. Jag tar internet i röven.
Dessutom tror jag att det är du som borde tagga ner lite, ta allt med en nypa salt. Du visade helt klart din svaghet genom att ens svara på mina kommentarer. Om dom var så osammanhängande och barnsliga? Att till och med ägna ett helt inlägg till mig får mig att storskratta.
Du är en svag jävla lögnare som lever för att ställa andra människor tillfreds. Gör dig själv en tjänst och stäng ner den här bloggen. Min syn på saker och ting är mer avslappnad än vad din någonsin kommer vara. Det enda jag försöker åstadkomma här är att hjälpa dig. Och misstolka mig inte nu. Tar du dig en funderare så förstår du precis vad jag menar. Eller nej. Det har du redan förstått. Du förstod det redan efter den första kommentaren.
Du blev osäker, visste inte riktigt hur du skulle reagera och skrev tillslut ett svar och ett inlägg. Ett inlägg där du försökte vinna med intelligens, men det är precis där du förlorar. Det spelar ingen roll hur många gånger jag kallar dig Bajskorv. Vi båda vet att du fortfarande att din blogg är falsk och genomskinlig. En genomskinlig kondom som spricker innan tasken ens nått halva vägen in. Om du förstår vad jag menar.
Nu när jag är i nyktert tillstånd fick jag nästan lite skuldkänslor för det jag skrev.
Men om det är som DU säger. Borde det inte vara någon fara. Jag är ju inget annat än en ointelligent tjej som bara är avundsjuk. Så brukar det låta iallafall när folk får för en gångs skull får höra hur dåliga dom är. Man behöver kritik och lite piss rinnandes över en ibland. I've learned that the hard way. Och det kanske du också har gjort? Trots allt känner jag ju inte dig. Vilket nog är det starkaste och enda vettiga argumentet du har i den här diskutionen. Men om du känner igen dig själv i det jag skrivit så skadar du bara dig själv genom att tänka "han känner inte mig..". Om jag hade rätt, och du vet det. Så använd det till förbättring av ditt ego istället.
Det här blir sista gången jag besöker din blogg. Så se nu till att skriva ett ännu längre jävla inlägg där du kan peka ut alla små stavfel, brister och fel jag har bland mina argument. Ta din tid i rampljuset. Sluta blogga var tredje jävla timme och skaffa lite kompisar istället.
Yours truly T__T¨
TINA DEN FINA
lol
överreaktion?
Kära Tina "den Fina" .... not
jag tycker att du överreagerar väääääädigt mycket. hahahahahahahaha....
Skicka en kommentar