Martin spelar på sin mobil

Vi satt i matsalen när Martin tog upp sin mobiltelefon. "Asså, jag har laddad ner värsta friidrottsspelet" sa han samdigt som han knappade på sin telefon.
Jag antar att han startade spelet, men plötsligt sjönk han in i trans. Martin var så inne i spelandet att han knappt märkte något av det som hände runt omkring honom. Ibland gav han ifrån sig ett "Abow" men inte så mycket mer.

Martin fick en ny High Score och sken upp. Visade skärmen till Fredrik, som försäkring på att han verkligen hade gjort det.

Som ni ser hade även Fredrik börjat spela på sin telefon. Martins spelberoende skapade en trend. Nu satt duon tysta tillsammans medan jag och Micke satt och tittade på.

Martin återgick till sitt spelande. Denna gång var han lite mer lättirriterad än innan. Jag försökte stänga av hans mobil några gånger utan att lyckas. Han blev argare och argare för varje gång. Tillslut sprack det: "MEN ÄRU CEPE ELLER?" utbrast han. Jag bara skrattade.

Martin blev avbruten i sitt spelande. Ser ni ansiktsuttrycket? Säger inte det en del om hur han kände? Vrede. Förtvivlan. Ångest. Martin påpekade att jag var dum i huvudet som hela tiden tog kort. Jag bara skrattade.

Det är oklart vad Fredrik tänker. Det ser nästan ut som att han skäms. Skäms han över mig? Skäms han över Martin? Eller skäms han över sig själv?

Efter cirka fyrtio minuters väntan gick jag och Micke till biblioteket för att han skulle skriva ut något. Minns inte vad.

Men ingen av Martin eller Fredrik följde med. De satt där, tillsammans, och spelade. Är de inte fint, egentligen? Lite som Titanic.

När gruppen åter samlades hade Martin fortfarande mobilen i handen med blicken fast fokuserad på displayen.

Visst ser det ut som om spelet var på liv och död. Jag tror att det i viss mån även var det.

Min föredetta bundsförvant Mikael gav vika och började spela även han. Du var det bara jag som inte hade spelat någonting.

Efter kortet var taget slutade en lektion i klassrummet som ligger precis utanför bilden. Ut kom ett trettiotal elever. Några mer bekanta än andra.

De bekanta samlades i en ring runt Martin. Vid ett tillfälle stod de fem stycken runt honom, alla hade tydligen samma spel. Det började diskuteras vem som hade bäst High Scores.

Martin hade inte bäst rekord. Han förklarade det med: "Jag har ju bara spelat det i en dag."

Sen började spanskan. Martin fortsatte spela in i det sista.
När han tillslut la ifrån sig mobiltelefonen såg man separationsångesten gro i hans ögon.
Spanskan var sista lektionen. Efter det vet jag inte vad som hände. Han började säkert spela igen. Antagligen spelar han fortfarande.