Segregerad klass

Vår klass är en segregerad sådan. En tredjedel av klassrummet täcks med flickor sittandes tätt ihop som fåglar en kall vinternatt. De andra två tredjdelarna tas upp av oss killar som sitter utspridda lite varstans.
Denna separation kanske inte är så iögonfallande egentligen. Förutom på fysiklektionerna, det vill säga:

Vår fysiklärare heter Håkan och är från Happaranda. Håkan är lite lustig. Håkan gillar att dra en vitts ibland. Eller så berättar han en anekdot. Eller något annat underhållande.
Det är under Håkans små snilleblixtar splittringen av klassen syns som mest.

Håkan säger någonting.
Från den femenina delen av klassrummer hör man hur tjejerna fnissar hysteriskt åt något ganska tråkigt.
Killarna säger ingenting utan sitter och kollar lite konstigt på varandra och komunicerar endast genom ögonen.
Håkan skrattar han med.
Kvinnorna forsätter att fnissa. Sådär som flickor fnissar, ni vet, högt och pipigt och gulligt och äckligt.
Killarna blir upprörda. Vrider sina huvuden mot jäntorna och kollar sedan på varandra. Alla tänker samma sak: Vad fan är det som är så roligt?
Håkan skrattar fortfarande.
Efter ett tag får tjejerna andnöd och tvingas till allas lättnad äntligen hålla käften.

Men det tar inte slut där, nej. När flickorna fått tillbaka sin luft säger Håkan något ganska tråkigt, igen, och allt börjar om.
En ond cirkel.