För två timmar sen satt jag och skrek till min mamma i telefon. Konversationen ledde ingenvart på grund av brist på vilja att lyssna på vad den andra parten har att säga. Vi skrek lite vad vi ville till varandra och blev arga för att ingen av oss svarade med något som hörde ihop.
Hon sa då att hon var på väg hem och att vi skulle prata när hon är framme. Nu, två timmar senare har jag inte sett en skymt av henne.
Förstår ni vad hon har gjort? Hon har avbrutit ett nödvändigt tjafs genom att ljuga! Det är fan inte moraliskt rätt. Inte mot sin egna son. Som bevisligen har en otrolig benägenhet och behov av att tjafsa lite för mycket - Som alla andra söner runt om i världen.
Nu tar jag till drastiska medel, jag ska ringa henne igen. Må Gud bevare mig väl!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar