onsdag 22 oktober 2008

Djävulen är receptionist

Receptionisten på Celcius drar skam över hela världens receptionister. Hon är djävulen själv, från Skåne dessutom, två flugor i en smäll. Stanken av ondhet känner man på flera kilometers avstånd, andedräkten luktar illa. Antagligen hänger det ihop med att hon är från Skåne.

Naturvetarens bäste vän är den grafritande miniräknaren. Med sitt blåa skimmer löser den problem bara vi naturare kan smälta. Min räknare försvann idag. Stulen. Förstår inte varför någon tar en miniräknare, men den innehåller säkert plutonium av något slag. Skolan är ju full av IVIKare. Vill inte ens tänka på vad de skulle göra med den.

För att undersöka det plötsliga försvinnandet, går jag till receptionen. Jag börjar svettas och känner hur luften blir varmare och varmare. Lukten av svavel sipprar in i näsborrarna. Kommen fram till porten, öppnar den med ett högs knak. Där sitter hon på sin brinnande kontorsstol brydd med döskallar och spettsade härtan och huvuden.
Jag ber henne med min väligaste ton skriva upp min förlust på den så kallade slingan. Hon svarar kort och konsist nej. Nej.
Jag går därifrån, glad över att jag fick behålla livet.

Återvänder senare, frågar ännu en gång om det hade följt med en miniräknare på någon av de hundra onda själar som passerar där dagligen. Och om hon kan skriva upp min förlust på den så kladdade slingan. Hon svarar med samma ord som gången innan, nej.
Denna gång ger jag inte vika. Jag sätter emot med argument. Bra argument, om det vore en människa. Dåliga argument mot en receptionist.

Så fortsätter jag argumentera. Den röda munnen svarar med den klasisska anledningen att det inte bara är du som tappar bort något. Nej, svarar jag då, det är det inte. Men tvingas de andra betala sjuhundra kronor i ersättning?
Bästen blir tyst. Konfrunderad över vad hon ska göra. En sekund tror jag jag har fått henne. Sen säger hon nej, och vänder sig ifrån mig så att svansen åker bara några centimeter ifrån minn ansikte.
Jag går sakta baklänges tillbaka mot porten, samtidigt som jag hör ett vrål från en själ som svichar in genom entrén. Jag vill inte veta vad som kommer hända stackaren.

Inga kommentarer: