12:30

Idag var den enda dagen på tre veckor det har funnits möjlighet att sova läääänge. När det finns såndana dagar vill man inget hellre än att just sova.

Föräldrar, i synnerhet min mamma, har en hemsk vilja att väcka sovande barn. Som många redan vet. Idag var inget undantag.

Jag väcktes för att de trodde att jag skulle följa med till Uppsala till vår lägenhet och fixa. Nej, det orkar jag inte, sa jag. En timme senare väcks jag igen, av samma anledning.

Jag är nu jättetjurig och orkar ingenting. När jag skulle äta frukost hade osten stått ute så den var mjuk, så det gick inte att hyvla den. Istället rev jag sönder den i tre-fyra bitar i protest. Sen klagade jag högljudt och såg sur ut.

Hatar tidiga morgonar.
(Klockan var 12:30, om någon undra)