torsdag 18 september 2008

kyyyyyla

Att springa i kyla är ingen rolig upplevelse.

Varje gång du lyfter benet åker pungkulan lite längre upp i ljumsken. Värmen i kroppen lurar hjärnan något fultständigt. Därför klär man sig lätt. Resultatet blir stelfrusna armar och händer. Skinnet svider och näsan rinner.
Lungorna gör ont av den kalla luften man andas in litervis av. Fötterna fryser. Man får skavsår som man inte känner av. Tills de tillslut täcker hela foten.

Men ändå får man en känsla av triumf när man är klar. Ett steg närmare döden men man känner sig mer levande än någonsin.
Lite överdrivet, men samma poäng.

Inga kommentarer: