Halvfullt

Det finns saker här i livet som facinerar mig mer än andra. Som att min mormor alltid bara fyller glaset till hälften. När hon häller åt andra också. Visst är det konstig?
Jag har länge lagt märke till det men aldrig riktigt funderat varför. Problematiken i det hela är att när man sedan druckit upp vattnet, då är tillbringaren också bara fylld till hälften. En ond cirkel liksom.

Kan det vara så att hon ser på livet som ett halvfullt glas och inte halvtomt? Att hennes positiva inställning till livet speglar sig i hennes aktioner?
Ja, kanske. Hon ställer alltid dörren halvt öppen också, så att det blir kallt som fan i hela huset.