Andreas

Hamnade i tjafs med en klasskamrat till mig i fredags. Andreas.
Han ställde en enormt dum fråga (jättejättejättedum) och fick ett svar från mig; "Tänk lite själv, Andreas!".
Kan ni gissa vad han gjorde då? Han sa att han inte orkade mer och gick därifrån! Gick ut ur klassrummet. Försvann.
Tror inte han tänkte på att hela klassen skrattade åt honom. Han är inte smart alls. Inte ett dugg.

I alla fall. När jag senare skulle snacka med honom och be om ursäkt, vet ni vad han gjorde? Han vände ryggen till och gick in i oklädningsrummet.

Efter ett flertal misslyckade försök ville jag ge det en sista chans. Innan den näst-sista lektionen gick jag fram till honom i korridoren. Det var bara vår klass där, alltså ganska tyst.
När jag gick till honom sa jag väldigt alfahane-likt; "Andreas, lyssna på mig!". Då klämmer han ut sig ett "Jag pallar inte lyssna på det du har att säga" och går därifrån. Inte ut eller något man kan ta på allvar. Utan rakt in i skolan. Förbi resten av klassen. Samtidigt som han gång efter gång säger samma sak.

När han är utom synhåll börjar alla garva. Då känner man att man har lyckats!