Bla bla

Bland det värsta jag vet.
Det är när någon ny person får reda på att jag pratar persiska. Det är så jävla jobbigt. Samma sak varje jävla gång. "Hur säger man" eller "säg..." osv. Man blir så jävla trött på det. Om man säger nej bemöts man antingen med ett "kom igen" eller en lite arg blick.
Det lustiga är att det spelar oftast ingen roll hur gammal den andre är. 48 eller 14, samma sak.
Om man har riktig otur säger man något. Då börjas det med att försöka säga samma sak. Helt åt helvete går det. Inte ens i närheten. Men endå måste man försöka att vara snäll. Tills man inte orkar och säger att det var bra. Det kallas en vit lögn har jag hört.

Vad är poängen med det hela? Ni vet ju liksom inte om jag verkligen säger något eller bara ger ifrån mig ett läte (ska nog börja göra så i framtiden). Det funkar ju faktiskt. Jag har provat. Åtminstone jag förstår att det är roligt.

Snopp = Shoomboll